Drömmar eller verklighet

Kapitel 45

Regnet har hållit i sig hela natten så nu när det bara duggar på morgonen känns det som ett perfekt tillfälle att ta en springrunda. Jag har varit dålig på att träna dom här senaste veckorna men nu känner jag att jag behöver det, behöver få vara för mig själv och det bästa sätter att vara det för mig är att springa.

Jag tar på mig ett par tajts och en luvtröja, det gör inget att jag lär bli dyngsur av regnet i dom här kläderna, dom är bäst att springa i. Jag pluggar in hörlurarna i mobilen och lämnar mitt rum.

"När kommer din brorsa?" frågar Saga nyfiket och hejdar mig när jag är på väg till hallen.

"Vid lunch tror jag, men jag måste till skolan, är någon av er hemma? Annars får han väl hänga på stan ett tag."

"Jag är hemma!" säger hon snabbt och jag kan inte göra annat än att flina.

"Så bra, då får du hänga med han om du vill." säger jag roat och ser att hon får en röd ton på kinderna.

"Okej, ja självklart..." mumlar hon och går in till vardagsrummet igen och jag skrattar till innan jag ger mig av.

Jag huttrar lite lätt när jag kommer ut från porten och träffas av regnet. Men jag vet att jag blir varm bara jag kommer igång så jag skakar lite lätt på benen och sätter in hörlurarna i öronen och går ut genom grinden.

Jag tittar åt båda hållen för att se vilken väg jag ska välja. Ena delen av mig vill ta vänster mot parken, i hopp om att kanske träffa på Johannes. Den andra delen vill att jag ska ta höger så jag inte lär träffa honom...

Jag väljer höger och börjar jogga i takt med musiken. När jag kommit igång och fått upp farten känner jag hur mycket jag har saknat att springa. Jag har ingen större koll vart jag springer men det gör inget, jag lär ju hitta tillbaka på ett eller annat sätt.

Jag lämnar kvarteret och springer längs en cykelbana som kantas av stora träd. Jag känner igen mig för bussen passerar här så jag vet att jag springer mot ett villaområde. För att inte komma in bland husen fortsätter jag längs med cykelbanan som går precis i utkanten.

Det är så skönt ute och jag störs inte det minsta av regnet, det hjälper mig att slappna av så när jag har sprungit drygt en halvtimme vänder jag om, till nästa gång får jag googla lite och se om jag kan hitta en hel runda istället för att behöva vända om.

Jag ökar farten sista biten, vill tömma hela kroppen på allt jag har kvar. Flämtande stannar jag vid vår grind och andas häftigt. Musiken i lurarna upphör när ringsignalen träder in, jag tar upp mobilen och ser att det är Erik som ringer.

"Hej älskling." svarar jag med andan i halsen.

"Hej gumman! Vad gör du?"

"Ehm, jag har precis varit och sprungit."

"Jo men jag hör att du flåsar som en hel orkan, varför springer du såhär tidigt på morgon?"

"Tidigt? Om det är så tidigt, varför ringer du då?" frågar jag och skrattar till.

"Okej då, nej jag tänkte bara säga att jag inte kommer på lektionen idag."

"Va? Varför det? Är du sjuk?"

"Nej, jag är aldrig sjuk, men jag ska hem till Stockholm över helgen, morsan fyller år så jag måste åka. Kan du inte hänga med?"

"Åh, det hade jag gärna gjort men min brorsa kommer ju den här helgen, idag faktiskt..."

"Just fan, det glömde jag helt bort, sorry, men det var trist för mig, jag hade velat att du skulle få träffa min familj."

"Men kan vi inte åka dit typ helgen efter att vi har lämnat in projektet, typ som att vi firar det?"

"Ja men det kan vi göra, det tar ju knappt en timme dit. Vi kan åka över dan eller så stannar vi hela helgen, jag vet att morsan skulle bli superglad."

"Vi kör på det, men fan vad trist att vara själv i skolan, du har skämt bort mig med din närvaro."

"Åh fina du, tack gumman, det samma gäller dig, men vi får ses på måndag."

"Ja det gör vi absolut, hälsa din mamma från mig. Puss puss."

"Puss, vi ses."

Jag sätter ner mobilen i fickan igen och går upp till huset.

Jag ställer mina blöta skor i trapphuset utanför vår dörr och går nästan på tå in till badrummet för att inte blöta ner allt för mycket.

Jag duschar av mig rätt snabbt, jag har inte så mycket tid på mig innan bussen går så jag sätter bara upp mitt blöta hår i en snodd och skyndar mig till mitt rum.

Jag drar på mig ett par jeans och en tröja innan går ut till köket och tar en banan.

"Hejdå! Jag drar nu igen." ropar jag och tar min jacka.

"Vänta! Men vad... jag menar... när din brorsa kommer, vad ska jag göra?" frågar Saga och skruvar lite osäkert på sig.

"Vadå göra? Du behöver bara öppna dörren, sen är det bara att du gör vad du vill. Du behöver inte umgås med honom om du inte vill." säger jag och skrattar till.

"Okej, nej jag tänkte bara..." mumlar hon.

"Vad? Det är bara min brorsa, inte kungen som kommer på besök."

Nu skrattar hon till när hon möter min blick och jag skakar lätt på huvudet.

"Jag lovar, om han är jobbig är det bara att sparka ut honom, jag blir inte sur. Men han är oftast ganska trevlig så det ska nog gå bra."

"Äh, sluta... jag tänkte bara allmänt typ, jag har ju aldrig träffat honom."

"Det kommer gå bra, jag lovar... men jag måste dra nu, annars missar jag bussen."

"Okej, vi ses sen."

"Ja, och det är bara att höra av dig om det är något, okej? Har vi tur kanske jag hinner hem tills han kommer, men det kan bli snävt om tid så vi ser väl."

"Okej, ja det blir bra, gå nu så du inte kommer försent." säger hon och ler när jag går ut genom dörren.

Jag känner min bror och jag känner Saga... Dom kanske inte alls faller varandra i smaken, förhoppningsvis inte... Men Linus lär bli rätt nöjd när han får se Saga öppna dörren, hon är supersnygg, men han kanske inte alls är hennes typ... Eller så är han det och det lär bli en intressant helg, åter igen...

Jag suckar men känner mig en smula road när jag kliver på bussen.