Drömmar eller verklighet

Epilog 1

6 år senare...

~

Jag dukar fram frukost i vanlig ordning innan jag väcker resten av hushållet. Det har blivit en rutin jag kommit till att njuta av, att stiga upp tidigt och bara få vara för mig själv i lugn och ro innan vi åker till jobbet.

Det har hänt en hel del sedan den dagen då min lilla dotter kom till världen, för det första är hon inte så liten längre, om en vecka fyller hon 6 år.

Det går inte förneka att det är min dotter, hon är precis som jag när jag var i den åldern, det säger iallafall min pappa, jag förstår honom, för hela hennes rum är nu målat med den klaraste av rosafärgar och allt ska glittra och glimma som i den vackraste av sagor.

Jag och Erik bor kvar i vår lägenhet. Saga flyttade ut året efter Alicia föddes, hon gick klart skolan och blev direkt erbjuden ett jobb i Stockholm och flyttade dit, med sin nya kille, som inte är så ny längre, dom ska gifta sig nu i höst och Alicia ska såklart vara brudnäbb. Men vi tröstar inte att hon numera bor i Stockholm för hon och Mats kommer hit med jämna mellanrum och hälsar på, det är ju trots allt inte så långt emellan Uppsala och Stockholm, tack och lov, för annars hade jag saknat henne till döds. Sedan den där första dagen då jag flyttade in hos henne och Elin så har vår vänskap vuxit sig så stark att hon nu är som en syster för mig.

Efter många år av slit och sömnlösa nätter klarade både jag och Erik av att bli veterinärer. Jag kommer aldrig glömma den dagen då jag fick diplomet i handen och kunde titulera min veterinär. Fast dom här åren har varit en berg och dalbana utan dess like så har jag klarat det, jag och Erik tillsammans. Det hade aldrig gått utan hans stöd och peppning under dom tyngsta tiderna med Alicia, ni som har småbarn vet vilka olika perioder och faser man går igenom dom första åren, eller nya faser lär jag väl få uppleva under resten mitt liv. Men det har varit värt det, hon är den vackraste och smartaste lilla tjej jag känner! Okej, jag vet att jag är partisk men jag är så stolt över henne, för den hon redan nu har blivit.

Jag öppnar försiktigt dörren till hennes rum och ser att hon fortfarande sover som i den djupaste av drömmar.

"Godmorgon prinsessan." säger jag mjukt och går fram till sängen och sätter mig bredvid henne.

"Daga att vakna nu." viskar jag och stryker henne över håret.

Varje gång jag ser henne, varje blick eller uttryck hon ger mig får det att skälva i hela kroppen. Hon är så lik sin pappa att det nästan är skrämmande. Det enda som hon nog har lyckats ärva utav mig är munnen men i övrigt är hon sin pappa upp i dagen, det är som att få möta honom varje dag...

Jag känner hur det hugger till i hjärtat varje gång det slår mig, en ständig påminnelse om honom och ju äldre hon blir ju mer kryper skuldkänslorna fram att hon inte har träffat honom, hon vet inte vem hennes pappa är.

Ju äldre hon blir ju mer nyfiken och frågvis blir hon och även om jag har berättat för henne om honom i mina sagor så vet jag att det kommer att komma en dag då hon vill veta mer, men jag drar ut på det så länge dom möjligt. Det kanske är fel, han har kanske rätt att få veta att han har en dotter, en dotter på snart 6 år...

Jag vet inte hur många gånger jag har suttit med telefonen i handen och varit nära att trycka på ring, men det sista trycket kommer aldrig och ju längre tiden går, ju fler år som passerar förblir avståndet till att trycka på ring bara längre och längre.