Friends with benefits {m.g}

"Snille si at du tuller?"

Vi smög in i huset, Marcus hand låg över min mun och jag gör allt för att inte skratta. Vi var just påväg in till Marcus rum hör vi hur badrumsdörren öppnas och han knuffar in mig snabbt.

T: "Hvad gjør du?"

*Marcus perspektiv*
Martinus kollar på min mage med en förvånad blick och väntar på mitt svar. När jag inte kommer med något öppnar han munnen igen.

T: "Var du ikke med Ellie?" Han drar ihop ögonbrynen och kollar oförstående på mig, antagligen utan en tanke på vad som faktiskt hänt.

M: "Jo, men hun måtte gå hjem. Hun kommer snart tilbake" Jag kollar på honom, hoppandes på att han ska lita på min dåliga lögn. Men till min förvåning nickade han bara och gick in i sitt rum. Därefter går jag snabbt in på mitt rum, mötandes en fnittrande Ellie, jag satte lika fnittrigt fingret framför munnen och gjorde ett hyschande ljud. Martinus fick inte höra henne riktigt än.

E: "Men jag smyger ner och lägger tröjan i tvättmaskinen!" Väser hon tyst och jag nickar. Hon går tyst ner för trappen och jag stänger dörren igen. Jag behövde en ny tröja.

*Ellies perspektiv*
Väl nere stoppade jag in tröjan och satte på maskinen tillsammans med den andra färgade tvätten. Sedan smög jag till dörren och öppnade dörren för att sedan stänga den igen. Snart syns ett välbekant ansikte upp och han pressar sig mot mig.

T: "Thank God, jeg har savnet kroppen din hele dagen" Martinus tar tag i min rumpa igen och trycker mig mot dörren.

T: "Marcus kan slå meg hvor mye han vil, men jeg trenger din kropp på meg akkurat nå" Han pressar mig kropp mot dörren och jag känner hur hans hårda * pressas mot mitt underliv. Jag ska inte ljuga, upphetsad blir jag, men på många sätt känns det fel att göra så mot Marcus, dessutom var det en annan sak att ligga med honom. Jag betydde faktiskt något för Marcus. För Martinus skulle jag bara vara en av alla hans snygga tjejer.

E: "Martinus jag vill inte vara en av dina dumma blonda erövringar" Jag försökte knuffa bort honom så gott jag kunde vilket inte resulterade något jättebra. Han hårdnade greppet om mig och ett ofrivilligt stön lämnade mina läppar när han klämde åt min rumpa.

T: "Du er ikke bare en av mine erobringer! Jeg kan ikke få deg ut av hodet mitt. And it drives me crazy!"

Martinus ögon mötte mina och jag såg hur allvarlig han var, hade han känslor för mig? Mycket viktigare fråga, hade MARTINUS GUNNARSEN ett hjärta?

E: "Vad är det du säger?" Jag kollade förvirrat på honom och han slickade sig om läpparna.

T: "At hvis du ikke har noe imot, vil jeg gjerne spørre deg om en date med deg" Jag kollade chockat på den desperata killen framför mig. Var han verkligen seriös?

E: "Ehm... jag bör nog snacka med Marcus om det först" Han nickade lätt. Men sjönk ihop.

T: "Der mistet jeg sjansen min... Marcus hater meg, han har ingen tillit til meg" Jag kollade medlidande på honom. Jag förstod dock Marcus, han var en riktig idiot ibland och hade sex med tjejer hit och dit. Men alla killar hottar väl till slut personen som får dem att ändra på sig?

E: "Can you blame him though?" Sa jag och kollade på honom, han drog ledsamt på munnen innan han skakade på huvudet. Han visste ju hur han var. Jag berättade att jag skulle prata med Marcus och lämnade en lätt kyss på den ledsna killens kind. Han rodnade lätt, jag hade inte sett honom såhär förut. Hade han typ slagit i huvudet medan jag och Marcus hade sex eller? Jag gick sakta upp för trapporna. Precis när jag och Marcus börjat med det här också... fast det är ju egentligen bara för njutningens skull så jag tror inte att det skulle vara problemet.

E: "Marcus?" Han kollade fort upp från sin mobil innan han attackerade mina läppar.

M: "Er du klar for runde to?" Sa han med sin mörka röst och drog i min eller ja, hans tröja. Jag skakade på huvudet och han slutade genast upp med sin handling.

M: "Hvorfor? Gjorde Martinus noe mot deg?" Han la handen på min kind och inspekterade mig från topp till tå. Kollades efter blåmärken.

E: "Nej Marcus... han typ.. frågade om.. eh.." jag kunde inte få fram det på ett bra sätt. Marcus höjde sitt ena ögonbryn, fortfarande väntandes på mitt svar.

M: "Kom till poängen kvinna!" Sa han på sin bästa svenska när han tillslut tröttat på mitt babblande.

E: "Martinus typ.. frågade om jag.. ville gå.. på en dejt?" Marcus ögon blev stora som golfbollar medan han skrattade.

M: "Stakkars Martinus. Hva gjorde han da du sa nei?" Jag började nervöst pilla med tröjan. Marcus skulle bli rasande.

E: "Ehm.. j-jag liksom...vill?....typ?" Mina ord stammade jag fram och Marcus satte sig mållöst ner på sängen.

M: "Snille si at du tuller?" Jag skakade tvärt på huvudet och efter ett tag hade han lyckats ta in det hela.

M: "Hvorfor sier du dette til meg?" Marcus höjde då sitt ena ögonbryn igen och jag satte mig bredvid honom.

E: "För att jag såklart inte sagt ja utan min bästa väns tillåtelse?" Han kollade på mig han ögon var nästan lite blanka.

M: "Jeg vil bare ikke at han krosser hjertet dit.." Hans ord blev så sköra att det nästan sprack i slutet. Det var så länge sedan jag såg honom gråta att jag inte riktigt visste vad jag skulle göra.

E: "Ikke gå fra meg, baby du vet eg trenger deg. De blikket der, nesten så jeg tror du hater meg. Hvor du skal hen? Lover du å komme hjem igjen? Bare ikke glem, at hjerte mitt, det brenn og brenn." Marcus huvud låg i mitt knä och jag strök hans fina hår samtidigt som jag sjöng deras låttext, den som vi alltid sjöng tillsammans när vi var ledsna.

M: "E skulle ha sagt no, når du var på vei til å gå" Fortsatte han och mina mungipor drogs automatiskt uppåt av att han sjöng med, samtidigt som hans fantastiska röst studsade i mitt öra. Men snart öppnades dörren av Martinus som kollade seriöst på oss.

T: "Seriøst, kan du være mer deprimerende" Martinus mening fick oss båda att skratta lätt och sätta oss upp igen. Marcus kollade seriöst på Martinus, som om han var påväg att slå till honom.

M: "Du forstår ikke engang hvor mye jeg vil slå deg akkurat nå. Men du får en sjanse, ikke skru opp den" Sa han innan han irriterat lämnade rummet, lämnandes mig kvar i rummet med Martinus.

T: "Det vil jeg ikke" Martinus höll mig plötsligt i en kram, för första gången var det inget mer. Bara en kram, och det kändes underbart.