Friends with benefits {m.g}

"Du forresten ... Jeg har et spørsmål"

E: "VA?!!! VEM HAR SAGT DET?!!" Skrek jag så att det ekade i korridorerna och varenda kotte vände sig mot mig. Josefin hyschade mig och la handen mot pannan i en suck.

J: "Alla säger det Ellie. Men jag antar att det är trollet själv som spridit det, är det sant??" Sa hon och jag spände käkarna. Mina böcker föll med en duns ner på det kala korridorsgolvet och ilsket spände jag mina knogar. Med ens hade jag satt av mot Martinus skåp. Nu skulle han få veta att han levde.

Ilskan pumpades runt i min lilla men starka kropp och jag smällde igen skåpet som tillhörde Martinus som då förskräckt vände sig om. Jag ställde mig sedan otroligt nära honom och log sarkastiskt.

E: "Tycker du att det var kul att gå runt och berätta för alla att vi knullade i garderoben?!" Sa jag lugnt och han kollade oförstående på mig. Jag tog ett stadigt grepp mellan hans ben och klämde löst till så att ett litet pip flög ur honom där han stod upptryckt emot skåpet.

E: "Jag tycker att du borde berätta för alla att det var ett litet skämt" sa jag och klämde åt ännu lite hårdare så att han blev tvungen att kisa för att kunna se genom all smärta i hans kropp just nu. "Annars kommer kanske någon starta ett ryckte åt att du har en jävligt liten kuk" sa jag och log igen. Irriterat släppte jag greppet och puttade honom mot skåpet. Han ropade efter mig ett antal gånger men när han sedan insett att jag inte tänkte svara tystnade han med en suck och gick iväg mot matten vi tyvärr hade tillsammans. Jag gick sedan fram till Josefin igen och plockade under tystnad upp mina böcker.

E: "Han kommer inte att vara ett problem längre" sa jag optimistiskt och gick i förväg med en chockad tjej efter mig.

J: "Nej du jag såg det. Han är ju fan livrädd för dig" sa hon och skrattade. Jag ryckte på axlarna och skrattade likaså innan jag klev ut genom dörren och huttrade till. Novemberkylan rev i mina kläder där vi gick mot paviljongen och jag drog min kofta tätare om mig. Jag såg bort mot killgänget och sken upp när jag såg Marcus som satt i mitten av bordet och skrattade. Han mötte min blick och log, därefter vevade han glatt med handen för att få mig att komma dit och självsäkert tog jag mig dit. Jag satte mig bredvid honom och han la armen om mig, så som han alltid gjorde. Jag skulle just gå igen då jag såg Martinus komma gående och jag ilsknade till igen.

E: "Ey killar, Marcus har säkert inte berättat det här ännu eftersom han är så schysst mot sin bror men han satte på det här långt innan Martinus ens nuddat min hand" sa jag och pekade på min kropp samtidigt som jag sa "det här". Marcus kinder bytte snabbt färg och han såg ner i bordet medans killarna busvisslade och buffade på honom för att visa hur grymt bra jobbat det var. Han drog handen genom sitt sandblonda hår och såg upp igen. Jag viskade ett "varsågod" i hans öra innan jag satte iväg mot matten.

Marcus perspektiv
Mina kinder hettades till när hon yttrade de orden och jag drog handen genom mitt hår. Därefter viskade Ellie något i mitt öra innan hon reste på sig och gick mot mattelektionen. Killarna hade sedan på 2 sekunder slängt sig över mig och bombade på med frågor. Martinus passerade bordet utan att ens slänga en blick på någon och så fort han försvunnit ur min åsyn återgick jag till att lyssna på killarna.

Ellies perspektiv
Jag ställde mig mot väggen och suckade lätt. Detta skulle förstöra hela min vecka. Att Martinus berättade för någon, jag trodde han var mycket bättre än så nu för tiden. Det hade varit något jag förväntade mig ifrån honom för några månader sedan men absolut inte nu? Mina tankar avbröts av en hand som greppade min arm och förskräckt blev jag indragen i ett tomt grupprum. Jag vände upp blicken mot den skyldige och suckade lättat när jag insåg att det bara var Martinus. Han fnissade till lite innan han tystnade tvärt då han såg min seriösa blick. Han harklade sig och flackade nervöst med blicken. Förundrad höjde jag mitt ena ögonbryn och väntade på en förklaring varför han dragit mig till ett avskilt rum.