Friends with benefits {m.g}

"Selvfølgelig, idrettsgalaen mener du?"

Martinus perspektiv
Jag slog upp mina ögon och möttes genast av ljuset som sken igenom mina fönster. Klockan var runt tio och jag kände redan att jag sovit alldeles för länge. Jag reste mig utmattat upp ur den varma sängen och virade runt en handduk runt min midja. Ja, jag sover naken, va glad att inte rollerna var ombytta den natten jag sov hos Ellie. Hade hon istället kommit in till mig hade hon fått en överraskning kan man säga. Jag stängde mina ögon och gnuggade händerna över ansiktet. Det skulle vara svårt att gå ut med Josefin idag, inte på grund av henne. Absolut inte. Men för att jag fortfarande inte ens var i närheten av att vara över Ellie och att se henne hångla med min bror gjorde inte riktigt saken lättare. Men det är inte riktigt så att jag kan be dem att inte visa sina känslor för varandra, om mindre än sex månader skulle de bli sin egna lilla familj och det fanns inget jag kunde göra som skulle ändra på det. Eller ja, ingenting som inte var olagligt såklart.

Jag gick ut ur mitt rum och rörde mig mot duschen, hastigt har jag slitit upp duschen och ser genast Ellie som står framåtlutad över badkaret. Jag suckade djupt och hon vände blicken mot mig. Spelar ingen roll om jag älskar henne eller inte, att ha en snygg tjej i huset kommer aldrig att vara lätt. Speciellt inte när hon dräller runt i bara trosor och ett linne.

E: "Godmorgon solstråle, du ser glad ut" Sa hon ironiskt och reste sig från badkaret. Jag drog handen genom mitt fluffiga morgonruffs medan jag himlade med ögonen åt henne. Ledandes till att ett gulligt, klingande skratt lämnade hennes läppar, tvingandes mina mungipor uppåt likaså. Jag knäppte löst till henne på näsan och hennes mun föll öppen. Hon la sin hand över bröstet och såg i försök att se tagen ut på mig medan ett skratt lämnade mig likaså. Hon såg upp på mig och såg ut att tänka efter.

E: "Tänk så annorlunda det var för bara typ fyra månader sedan... Jag kan säga att jag tycker väldigt mycket bättre om den personen du är nu än den du var innan, det här är den Martinus jag känner och älskar" Sa hon och strök mig över armen, en rysning spred sig över min kropp då hennes händer som alltid var kalla och jag huttrade till. Hon vände sig sedan mot mig igen då hon varit på väg mot Marcus rum igen, hon gav mig det där varma leendet som gjorde att hennes kalla händer inte spelade någon roll.

E: "Var den personen runt Josefin idag" Sa hon innan hon återigen vände sig framåt och gick in till Marcus som förmodligen låg kvar i sängen. Jag suckade igen, sure jag skulle försöka vara så "mig själv" jag kunde när jag träffade Josefin. Men jag gillade inte sättet mitt hjärta slog när jag såg på den tjejen som just nu gick in till min bror. Att mitt hjärta till och med bokstavligen hoppade över ett slag när hon kysste mig. Tänk er själva att älska någon så mycket? Och sedan få veta att hon aldrig någonsin kommer att bli min, hur mycket hon än älskar mig tillbaka kommer hon alltid att älska min bror tillräckligt mycket mer för att istället välja honom. Visst Josefin var väldigt lik Ellie, både i utseendet och i sättet. Men hon är inte Ellie... och det är problemet.

Jag klev in i duschen och lät det ljumna vattnet omfamna min kalla kropp. Vattnet blötte ner mitt hår så att det la sig över mina ögon. Hastigt tvättade jag igenom mitt hår och min kropp innan jag klev ur duschen och torkade mitt hår. Handtaget vreds plötsligt ner och av ren vana reagerar jag inte ens. Ett högt tjejigt skrik fyller då huset och jag drar hastigt handduken neråt och runt min midja. Emma springer smått fnissandes därifrån och jag känner hur mitt ansikte flammar upp värre än någonsin och jag skrynklar generat ihop mina ögon. Visst hade Emma sett mig naken förut, jag var liksom hennes brorsa, men kanske för 10 år sedan när det inte var pinsamt ännu. Snart ser jag Ellies huvud som sticker fram i dörrkarmen med ett stort flin på läpparna.

E: "Glömde du låsa efter att jag gick?" Jag nickade. "Du torkade håret när hon kom in?" Jag nickade igen. "Duuuu... är tänd eller hur..?" Jag kliade mig löst i nacken och såg skyldigt upp på henne. Hon pressade samman läpparna så de vitnade och såg lite äcklad ut innan hon vände sig om och ropade på Emma.