Friends with benefits {m.g}

"Er det interessant?"

Jag kramade om Marcus en sista gång, jag skulle få stanna i huset tillsammans med Gerd-Anne och Emma som inte skulle med så att jag slapp vara ensam hos mig. Marcus gav mig ett snett leende innan han satte sig i baksätet. Martinus gav mig likaså en hastig kram och när han var på väg att släppa drog jag hårt tillbaka honom mot mig.

E: "Åh nej minst en minut" sa jag och la armarna om honom igen. Halvstelt la han armarna om mig också ett tag till innan jag motvilligt släppte ifrån. Han gick till andra sidan av bilen och satte sig likaså i baksätet. Jag försökte förgäves svälja klumpen som tagit plats i min hals och jag gick tillbaka in mot huset. Jag skyndade upp till Marcus rum och slängde mig på sängen. Jag behövde distrahera mig själv så mycket jag kunde och satte mig därför för att plugga inför provet vi skulle ha om några dagar. Jag suckade trött och öppnade boken, aldrig att jag skulle klara mig så länge.

Marcus perspektiv
Stenen låg tungt i mitt bröst och jag stoppade in hörlurarna i öronen. Jag kollade ut genom fönstret och tittade sorgset på träden som svischade förbi och jag suckade djupt. Redan nu kunde jag känna Martinus dömande blickar bränna i nacken och det skulle inte bli fem enkla veckor. Jag tog upp min mobil och klickade planlöst runt lite mellan bilder på Instagram. Jag hittade ett fankonto med mig och Ellie och kunde genast känna leendet på mina läppar. Dock försvann det snabbt och mitt hjärta flög upp i halsgropen när jag såg den senaste bilden som postats. Varken jag eller Ellie var taggade och ändå hade den säkert 700k likes. Bilden var den som minst av allt fick spridas, bilden från hissen... Panikslaget gick jag in och kollade bland kommentarerna där de flesta sett igenom min dåliga ursäkt om att jag trillat på fotbollen.

"Ingen får märken sådär när de gör illa sig"

"Världens sämsta ursäkt Marcus, förvånad att de gick på den"

"Usch tänk om han är tillsammans med den där fula tjejen i hemlighet?"

Mina käkar spändes tillsammans med resten av min kropp när jag läste den kommentaren och det krävdes allt jag hade för att inte bara svara spydigt på den. Det var inte långt kvar innan det skulle börja synas på Ellies mage och vi kan inte gömma det för fansen för alltid. Planen var förstås inte att berätta allt för dem på en gång utan jag fick väl till en början berätta hur det faktiskt låg till mellan mig och Ellie. Men i detta fall var det viktigaste att få den här personen att ta ner bilden. Men det var försent, bilden syntes överallt och ryktena spred sig fortare än ett påtänt hårstrå. Oroligt såg jag bort mot min bror och såklart hade han sett det. Irriterat såg han på mig och stängde av sin mobil.

T: "Seriøst Marcus?" Sa han bara och jag gav honom ett nervöst leende. Han himlade med ögonen och vände blicken mot sin mobil igen, fort slog han in 0709 på sin mobil och bilden poppade upp igen. Han drog lite på munnen och jag mådde nästan dåligt för hans skull. Det var fortfarande tydligt att han tyckte om Ellie otroligt mycket och bilden gjorde nog honom inte precis glad. Han skakade sedan på huvudet och stängde ner sin mobil igen.

T: "Åh, jeg antar at du må fortelle dem på konserten i kveld" Sa han och ryckte på axlarna. Klumpen i mitt bröst ökade drastiskt i storlek och jag nickade sakta, pappa som nu hade vaknat till liv såg bak på mig via backspegeln och lyfte på sitt ögonbryn.

KE: "Fortell dem hva?" Sa han och jag sänkte blicken. Detta var inte precis den typ av konversation man ville ha med sin pappa och det faktum att jag var världskänd skulle inte göra saker bättre för mig i det här fallet.

M: "Et bilde av meg og Ellie som ikke skulle gå viral har spredt seg" Sa jag medan jag knäckte min högra hands knogar. Pappa spärrade upp sina ögon och vände tillbaka blicken på vägen.