Friends with benefits {m.g}

"Martinus jeg... jeg er så lei meg"

Ellies perspektiv
Jag såg på de två tvillingarna medan de pratade, jag vet inte om vad men jag antog att Martinus skulle ta upp samma sak till Marcus. Jag kunde inte förstå det själv, tänk om jag och Josefin hade gått till Coop och satt oss där och pratat istället. Det är konstigt hur allt faller på plats på så sätt, men det är väl som man säger. Gud har väl en plan, om han nu finns. Jag satte mig på en sten och studerade dem noga, men lyssna hade jag slutat med för länge sedan. Jag satt i min egna lilla värld och fokuserade mest på Marcus röv som var i en bra vinkel mot mig. Det var inte förrän Marcus skrek till som jag vaknade till liv och såg förvirrat omkring mig.

M: "Du skulle forlate meg?!!! Helt alene?! Og for hva? Fordi jenter forventet deg å være bra i sengen?! Åh bu hu din stakkars gutt" Skrek han sorgset på sin bror och spände ilsket sina käkar medan tårar trängde upp i hans ögonvrår. Martinus såg bedrövat på honom och skakade på huvudet, tydandes på att det inte alls var så han menade. Fort var jag uppe på fötter och jag skyndade mig fram till killarna, jag skulle just säga till dem att lugna sig när Marcus försiktigt men hastigt puttar mig undan.

M: "Nei Ellie hold deg unna nå" Sa han och jag såg konstigt på honom, han puttade till sin bror vars ansiktsuttryck genast förändrades. Han knuffade till Marcus hårt i bröstet tillbaka och Marcus drog ett djupt andetag och såg ilsket på honom.

M: "DU TENKTE FUCKING FORLATE MEG!" Skrek han ännu högre och hans knoge flög genom luften. Hårt träffade den hans käke och jag skrek till. Martinus föll till marken och såg upp på Marcus medan han höll för där Marcus slagit, ur hans mun sipprade lite blod och jag bad dem att sluta.

T: "Jeg vil ikke slå deg Marcus, jeg er lei meg" Sa han och suckade, hans ögon var blanka och jag såg på honom att han själv tyckte att han förtjänade Marcus slag. Marcus bara drog lite i ansiktet och satte sig över Martinus, snabbt hade han lämnat ett antal till slag på Martinus medan jag förgäves försökte göra något.

M: "Jeg hadde aldri klart meg uten deg! Og det vet du!!" Fortsatte han och slog till Martinus som inte stred emot. Jag tog tag i Marcus arm och försökte dra i honom men gång på gång skakade han av sig mig, så istället skyndade jag mig och ställde mig framför honom. Jag greppade ett stadigt tag om hans haka och fick honom att möta min blick.

E: "Marcus, det här är inte du" Sa jag tyst och hans uttryck förändrades. Han sänkte sin knoge som var redo att puckla på Martinus ännu mer. Det var som om han kom tillbaka från att ha varit i någon sorts trans och han satte sig slappt vid sidan av Martinus. Tårar rann ner för Marcus puffiga kinder trotts att hans ansikte var känslokallt och jag kände hur det krampade i mitt hjärta. Jag vände ner blicken mot sönderslagna Martinus innan jag borstade bort håret ur hans ögon. Jag som alltid har näsdukar i fickan fiskade snabbt upp en och började badda vid hans sår som det sakta sipprade blod ur. Han såg på mig och gav mig ett leende, mitt hjärta fladdrade till. De där leendena han gav mig som var äkta fick mig att bli glad och varm i hela kroppen.

M: "Martinus jeg... jeg er så lei meg. Jeg vet ikke hva som skjedde" Sa han tyst och drog sin hand över sitt svullna rödgråtna ansikte. Jag sänkte min blick och strök Martinus över bröstkorgen medans han kved till lite, han la händerna över sitt huvud och försökte sätta sig upp.

E: "Woah woah woah nejnejnej du ska ligga ner ett tag till" Sa jag och pressade ner honom på marken igen. Han himlade med ögonen och slickade sig lätt om sin blodiga överläpp. Jag klappade honom på kinden igen och såg på Marcus. Han satt och såg på sin bror med ånger i ögonen, han var bara förkrossad inuti. Jag strök honom lite över låret och han såg upp på mig, jag gav honom ett snett leende och han lät ännu en tår sakta rinna ner för hans kind.

E: "Det är ändå inget vi kan förändra nu okej? Så lugna er nu" Sa jag och killarna sänkte sina blickar igen, inte velandes möta varandras blickar.