Friends with benefits {m.g}

"Er du sikker på dette Ellie?"

Ellies perspektiv
Jag flyttade allt mitt hår åt höger sida innan jag böjde mig ner för att ta upp min klädhög som låg i mitten av rummet. Marcus gick förbi och slog till mig på rumpan innan han fortsatte mot garderoben. Jag kollade upp på hans snygga ryggtavla och utan att tänka på det fastnade min blick på hans rumpa som i denna stund bara skyddades av ett par boxershorts. Ett dovt fniss lämnade honom då och jag insåg ännu en gång att garderoben hade en spegel.

M: "Fortsatt kåt?" Sa han och blinkade med höger öga mot mig genom spegeln. Jag himlade med ögonen och slängde ner klädhögen i tvättkorgen. Marcus skyndade då fram till mig och innan jag visste ordet av hade han fångat mig i sina armar och mina fötter lämnar snart marken. Jag skrek till av den plötsliga handlingen och började sparka med benen för att han skulle släppa ner mig. Ett knarrande ljud får mig att sluta tvärt och Marcus vänder sig mot dörren. Mina ögon mötte Martinus som förvirrat höjde sitt ena ögonbryn, tittandes på mig i armarna på hans nästintill nakna bror som genast släppte ner mig på golvet igen.

T: "Eeeeh okei" sa han och med ett märklig tonfall och flackade runt med blicken. Han kollade sedan tillbaka mot oss och satte sig försiktigt i sängen.

T: "Så ... Når skal vi snakke?" Sa han och kliade sig nervöst i nacken. Jag satte mig trött ner på golvet, jag hade redan berättat för mamma och detta var något jag inte orkade hålla hemligt längre. Han skulle få veta nu.

E: "Nu" sa jag självsäkert och suckade. Förvånat tittade han på mig och Marcus som nu hade kläder på sig satte sig bredvid mig på golvet.

M: "Er du sikker på dette Ellie?" Viskade han och jag nickade lugnt. Han skulle ändå behöva få veta det snart.

E: "Martinus snälla försök ta det här på bästa sätt okej?" Sa jag och kliade mig i mina ögon. Han drog oförstående ihop sina ögonbryn men nickade försiktigt.

E: "Jag kan inte välja dig" sa jag och han kollade förskräckt på mig.

Martinus perspektiv
Mitt hjärta slutade att slå, det var som att luften försvann och jag kunde inte andas. Jag kämpade så hårt jag kunde för att inte tårarna skulle rinna över och jag försökte se så oberörd ut som möjligt.

T: "Hva mener du "kan ikke"?" Sa jag och hon tog ett djupt andetag. Mitt hjärta som börjat slå igen ökade fort i hastighet och jag svalde hårt, väntandes på vad hon skulle säga.

E: "Martinus du vet att jag har haft...sex med Marcus eller hur?" Sa hon med en liten paus och jag nickade trött, ja jag visste det men det kändes inte lättare att det hela tiden kom upp av någon anledning.

E: "Well... tydligen funkade inte skyddet som jag LOVAR att vi använde! Den första gången i alla fall. Och jag liksom... blev gravid..." sa hon och viskade det i mitten för att inte låta mig höra trots att jag gjorde det och ilskan fyllde min kropp. Jag vet inte om det var på grund av ilskan eller känslan av att få sitt hjärta krossat som gjorde mig ännu argare men innan jag visste ordet av sprang jag fram mot Marcus.

T: "Din uforsiktige jævla idiot!!" Skrek jag ilsket innan min knutna knoge hårt träffat hans käke. Jag satte mig hastigt över honom och lämnade ett antal fler slag samtidigt som tårar rann ur mina ögon. Marcus läpp sprack och blod fyllde hans mun innan han hann reagera. Ellie skrek och drog förtvivlat i mig men mitt medvetande var som bortblåst. Marcus knytnäve prickade nu min käke och jag föll åt sidan. Efter detta slogs vi värre än någonsin och blodet rann från oss båda.

E: "DET DÄR VA DROPPEN!!" Skrek Ellie när jag slagit Marcus mellan benen och hon tog i med allt hon hade och lyckades otroligt nog dra bort mig. Hon satte sig förtvivlat framför mig med tårar i ögonen. Min förmåga att uppfatta ljud försvann då plötsligt och allt jag hörde var ett pipliknande ljud. Allt jag såg var hennes mun som rördes och en svag uppfattning av hennes röst. Hon skrek. Irriterad gick jag då ut ur rummet och in i mitt. Utan att bry mig ett dugg om att blodet droppade från mitt ansikte la jag min ner i min säng med huvudet i kudden och lät tårarna falla. Jag grävde mig ner så långt jag kunde och kvävdes nästan. Jag hade förlorat henne, den ända personen som betydde något för mig, den första tjejen som stulit mitt hjärta. Borta från mig för alltid...

Ellies perspektiv
Fort sprang jag fram till Marcus när Martinus lämnat rummet och pressade handduken jag hade i handen mot hans läpp. Han vred kvidande på sig och höll sina händer på det stället Martinus avslutat med att slå till innan jag lyckats dra isär dem. Försiktigt hjälpte jag Marcus så att han satt upp och nu lutade han sig mot väggen. Jag hade gått och hämtat förstahjälpen-lådan och nu försökte jag så gott jag kunde att tvätta såren han lyckats få. Marcus log lätt vilket han snabbt ångrade och pep till.

E: "Le inte, då gör det bara ännu ondare" sa jag och strök bort håret ur hans ansikte. Han stängde ögonen i några sekunder och han hoppade upp ännu lite mer innan han såg på mig igen.

M: "For deg er det verdt det" sa han och klappade mig löst på armen vilket fick ett fånigt flin att ta plats på mina läppar som så många gånger förut. Jag övergick till att tvätta jacket över hans ögonbryn och han ryckte till.

E: "Svider det?" Sa jag och han nickade. "Det blir bättre snart" fortsatte jag sedan och han suckade.

M: "En ting vil ikke bli bedre" sa han och såg ner mot sina händer. Jag pussade honom på kinden och klappade honom på höften.

E: "Oroa dig inte, det kan jag massera "bort" ikväll" sa jag och blinkade åt honom, görandes att ett nöjt flin tog plats på hans läppar och såret sprack upp igen. Jag suckade lätt och satte skojirriterat en bit kirurgtejp över så att blodet inte rann ner. Han skrattade till en gång vilket jag besvarade och försiktigt kramade jag om honom.

M: "Nå kan du ikke ta tilbake det" sa han och höjde malligt huvudet. Jag himlade lätt med ögonen och fort snuddade jag vid den så att ett tyst "bitch!" lämnade hans mun. Vi båda skrattade och han reste sig försiktigt upp. Hastigt var jag framme hos honom igen och hjälpte honom upp på benen. Nu var det bara några till kvar att berätta för, och förhoppningsvis kunde det inte gå mycket värre.

M: "Velger du egentlig bare meg fordi det er min baby?" Sa han och såg ner i golvet. Jag lyfte på hans tunga huvud och pressade mina läppar mot hans.

E: "Nej, men det kan göra det lättare för Martinus att förstå varför jag inte väljer honom. Jag vet hur ont det gör att få sitt hjärta krossat och jag önskar inte ens den känslan till min värsta fiende. Dessutom är du också min bästa kompis Marcus, ingen känner mig bättre än du gör. På alla tänkbara sätt" sa jag och log mot honom. Hans kinder hade numera bytt till en rödare nyans och han omfamnade mig hastigt i en lång kram som jag väl besvarade.

Det var här jag kände mig som tryggast, i armarna på min bästa vän, min största kärlek.

~~~
Är tydligen fett bra på att skriva kapitel som slutar som om det är boken som slutar. Men jag lovar att det inte är fallet. Boken är långt ifrån färdig:)
PS gillar ni när jag skriver vilken låt ni kan lyssna på? Svara jättegärna så jag vet inför framtiden. Jag gillar att skriva ut sånger så tänk inte "men du behöver inte om du inte orkar" för jag orkar:))