Friends with benefits {m.g}

"Ellie ikke teasea nå"

(Lyssna på One med Ed Sheeran på repeat för bästa möjliga feeling, för att ni ska fatta också så åkte de dit med Kjell-Erik men han behövde åka igen så de skulle ta bussen hem)

E: "And what the hell does that mean?" Sa jag chockerat när min hjärna hunnit uppfatta det han sagt och jag såg förvirrat upp mot killarna som såg minst lika frågande ut.

D: "We noticed it about an hour ago from your blood sample that you have a type of heart disease that isn't treating in any way except when you give birth... It's about a 95% chance you won't make it but the choice is yours. This disease is actually quite normal and usually goes away by age" Sa han och jag kollade förskräckt på honom, det kunde inte vara sant. Det FICK inte vara sant. Jag tog hårt tag om killarna och försökte förhindra mig själv från att svimma. Men det var sant, jag skulle behöva göra en abort. Det var då jag upptäckte tårarna, som små tunna floder sipprade de ner längs mina kinder och lämnade blöta spår efter sig.

Killarna omfamnade mig från varsitt håll och jag kunde inte hålla inne mina snyftningar längre. Tyst lät jag dem lämna min mun och doktorn meddelade att han skulle ge oss lite mer integritet och lämnade därför rummet för stunden. Jag bröt ihop helt och hållet där, även om jag varit livrädd för att bli mamma hade jag ändå känt en kontakt med bebisarna som jag aldrig haft till någon någonsin.

T: "Sssshhh vi vil finne ut dette" Sa Martinus och strök försiktigt mitt hår, Marcus sa inget, men mot min axel där hans huvud i denna stund vilade kunde jag känna hur något blött trängde igenom min tröja. Han grät också. Martinus, som inte varit med på att han faktiskt kunde vara pappan i mer än ett halvt dygn var nog inte överdrivet ledsen. Men det var ändå inte ett val jag fick göra, jag var fortfarande inte 18 och fick mamma veta skulle hon tvinga mig göra abort ändå, så varför inte lika gärna bara ge med sig på en gång... Jag satte mig på sjukhussängen och drog förtvivlat mina knän till hakan, vi hade lämnat in DNA-testet helt i onödan och snart skulle säkert läkaren komma in och säga att jag behövde bestämma mig. Även om det inte riktigt fanns något val i det hela. Marcus vände mitt huvud mot sig och såg med tårfyllda ögon på mig.

M: "Jentami..... vi vil klare oss gjennom dette, men jeg vil helst beholde deg selv om det betyr at vi ikke kan få en bebis akkurat nå" Sa han med skakig röst och log halvt, på så sätt görandes att ännu en tår föll ner ur hans öga. Jag omfamnade honom i en lång kram och han strök mig över ryggen, det kändes så overkligt. Som en mardröm jag bara hoppades för mitt liv att jag skulle vakna upp ur.

Martinus perspektiv
I min kropp var det storm, jag trodde på riktigt att jag skulle gå sönder inifrån och ut, jag ville skrika, gråta, slåss och sparka på något men istället gav jag Ellie ett framtvingat leende. Hon behövde mitt fulla stöd och jag förlorar ju hellre dem än att jag förlorar den tjejen som betyder mest av allt i mitt liv. Jag hade känt henne så länge att det kändes overkligt att ens fantisera om att inte ha henne i mitt liv. Doktorn kom in igen och frågade Ellie om hon hade bestämt sig och hon nickade vagt. Hon fick därefter följa efter honom mot ett rum där hon skulle sövas, hennes föräldrar var redan ringda men som vanligt kunde de inte komma. Så jag hade ringt till mamma när Ellie inte såg istället, hon sa att hon skulle komma och hämta oss efteråt så vi slapp ta bussen i alla fall.

Jag såg nu Ellie gå in i ett rum lite längre ner i korridoren och jag försökte så gott jag kunde att hålla tillbaka mina tårar, och när en tår ändå envisades med att ta sig ner för min kind torkade jag snabbt bort den med min tröjärm. Jag vände mig mot Marcus och mötte hans blick, det var något i hans blick jag aldrig sett förut. Men den fick mig att må riktigt dåligt, som om jag kunde känna smärtan i hans kropp medans tusentals tårar rann ner ur hans rödgråtna ögon och över hans smått puffiga kinder. Sorgen i hans ögon fick även mina att välla över och jag omfamnade honom i en kram, låtandes honom gråta i min famn.