Friends with benefits {m.g}

"Hvofor gråter du?"

Jag reste mig upp, täckt till armbågarna med snö. Ändå hade jag inte en tanke på att borsta bort det just nu. Mina ögon mötte de ljusblåa skidglasögonen som var så lika mina.

G: "Ja?" Sa hon oförstående och jag omfamnade henne i en hård kram vilket hon stelt besvarade. Det var då jag kom på mig själv med att jag varken visade ansikte eller hår och släppte sakta ifrån innan jag tar upp mina glasögon och drog ner min halsduk vilket fick henne att glatt lysa upp innan hon likaså omfamnade.

G: "OMG ELLIE!" Sa hon glatt och mötte min blick med ett smil.

E: "Hur mår du? Hur går det med din pojkvän? Åh jag har så mycket att fråga!" Sa jag och kollade på Gabriela. Vi hade sedan länge träffats här i Sälen varje år och nu hade vi inte träffats på typ två och det var enormt kul att träffas igen. Hon kastade med sitt hår som numera hade blonderade toppar och satte glasögonen på hjälmen så att jag kunde möta hennes bruna ögon som faktiskt liknade killarnas. Plötsligt sköljs en våg av snö över mig och jag öppnar munnen samtidigt som ett flämt lämnar mig. Jag blickar upp på den flinande killen som nu stod bredvid mig och jag slår surt till honom på armen, vilket får ett "auuu" att lämna honom trots att det inte gjorde ont och jag himlade mina ögon. Marcus såg då Gabbi som helt förbluffad stod och kollade på honom där han dragit upp sina glasögon likaså.

G: "Herregud! Du är ju Marcus Gunnarsen?!" Sa hon och spärrade upp ögonen när han gav henne en lätt nick. Jag skrattade då till och mötte Gabbis blick igen.

G: "Eh..." sa hon tyst och hennes kinder ändrades snart till en rödare nyans när hon kom på sig själv med vad hon just sagt och jag fnittrade till lite vilket inte gjorde saken bättre.

E: "Så. Hur mår du nuförtiden då?" Sa jag och hon ryckte löst på axlarna som svar innan hon blickade upp på Marcus igen. Han log glatt vilket fick något att stacka till i mig. Varför gillade jag inte att han log mot henne? Det får väl han göra om han vill. Snabbt skakade jag av mig känslan och kliade mig nervöst i nacken.

G: "Jag mår väl bra I guess. Jacob och jag gjorde slut för typ två veckor sedan och det är väl lite segt men annars mår jag bra. Du då? Har dina föräldrar mindre jobb nu? Ser att du kanske flyttat till Norge också med tanke på dina gäster" sa hon och nickade mot Marcus vilket fick mig att sjunka ihop en aning. Sist jag var här hade jag öppnat upp till Gabbi och berättat allt om hur mina föräldrar börjat jobba mycket mer vilket ledde till att de knappt hade tid för något annat och nu förväntade sig hon att det skulle ha blivit bättre.

E: "Motsatsen skulle man kunna säga..." sa jag och lät blicken falla ner till marken. Hon kollade ledsamt på mig och kramade mig snabbt en gång till. Jag kollade då upp och ryckte känslokallt på axlarna, jag orkar inte må dåligt på grund av dem längre.

E: "Äh, det är chill. Jag mår fan bättre nu när jag bor hos den här jäveln" sa jag och pekade med tummen över axeln där Marcus stod och Gabbi skrattade till. Detta betydde att vi skulle få en till person i stugan. Inte en chans att vi skulle bryta den traditionen också bara för att vi inte träffats på två år.

G: "Men vi ses sen! Jag kommer till din stuga med mina grejer" sa hon och blinkade löst med ena ögat, visandes på att hon inte glömt vår egen tradition. Sedan vände klickade hon av sina skidor och gick mot fikastugan där vi alltid brukade ta en fika efter några åk.

E: "Vi måste åka ner till Martinus nu" sa jag och riktade mina skidor neråt i backen igen. Marcus började då ställa en massa frågor om Gabbi vilket gjorde mig en aning illa till mods. Jag svarade ointresserat på frågorna om henne medan vi susade ner i backen och jag stannade hastigt när Martinus dök upp från nästan ingenstans vilket fick snö att spruta över hela Martinus som förvånat ryggade tillbaka.