Friends with benefits {m.g}

"Jeg håper det vær vært det"

Jag tittade stumt på den generade killen framför mig. Han svalde hårt och viskade något till tjejen som därefter försvann ganska fort därifrån. Jag hade kanske tänkt på att skanna av hur hon såg ut lite mer om det inte vore en sån stor chock. Så istället hade jag inte ens reflekterat något så självklart som hårfärg. Det enda jag sett hade varit hennes läppar pressade mot hans, och en liten detalj på hennes tröja som fick mig ännu mer förundrad. Det hade stått First Kiss på hennes rosa t-shirt. Hon hade alltså merch från dem på sig...

E: "Wtf Marcus!!" Sa jag frustrerat och han suckade tungt. Han drog ärmen över sina läppar för att få bort lite av tjejens rödrosa läppstift som smetats av på honom och drog handen genom håret. Den välkända känslan av svartsjuka uppstod genast i min kropp och jag dömde mig själv. Jag hade ingen rätt att bli svartsjuk längre, jag var tillsammans med Martinus och det var ingenting jag egentligen ångrade. Kanske var det bara jobbigt att se honom gå vidare när jag själv inte gjort det riktigt ännu. Mina tankar hamnade då på hans lilla utbrott i Oslo och jag såg ner i marken, kanske var det för att han inte orkade se mig med Martinus längre som han försökte gå vidare på det här sättet. Den tanken fick mig att känna mig ofantligt skyldig, även om det inte ens var mitt fel.

T: "Hva faen! Vi skal ikke kline rundt med fans lenger, husker du?!" Röt Martinus ilsket åt sin bror som skamset såg ner på sina fötter. Vi? Som i båda? Längre? Vadå var det något dem höll på med förut? Frågorna snurrade runt i min skalle och jag vände mig mot Martinus med en rynka mellan ögonbrynen. Han frös till lite och ilskan i hans ansikte försvann för att ersättas av ånger och skam, precis som Marcus just nu såg ut.

E: "Längre? Vadå är det något ni brukade göra?" Sa jag förvirrat och Martinus kinder blossade upp, sakta nickade han och jag såg chockat på dem två bröderna. Jag öppnade munnen för att försöka säga något men det var som om min tunga blivit avklippt.

T: "Men det var tilbake da jeg knullet rundt med typ alle" Sa Martinus tyst som någon form av ursäkt och jag kliade mig trött i ögonen.

E: "Men spela roll, jag bryr mig för fan inte om det faktum att du hånglade med någon för flera månader sen. Men det här är er karriär vi pratar om!" Sa jag och slog ut med armarna. Jag suckade och bad Marcus följa med upp på vårt rum, det här var lite för privat för att prata om här. Även om klockan var långt efter ett på natten var det bättre att vara på den säkra sidan. Killarna följde som två vilsna hundvalpar efter mig upp för trapporna och in till vårt rum. Jag satte mig på sidan av sängen som var närmast fönstret och de satte sig mittemot. Jag drog mina händer igenom mitt trassliga hår och satte upp en slarvig bulle med hjälp av scrunchien jag hade runt handleden.

M: "Unnskyld..." Sa Marcus plötsligt och såg på sin bror. Martinus gav honom ett snett leende och det slutade med att de gav varandra en bro-kram. Jag höjde ena ögonbrynet och såg menande på Marcus.

M: "Ugh... Hun heter Lina, glad nå?" Sa han till slut och jag sprack upp i ett leende, hörandes på sättet han sa det att han inte bara messat någon random tjej för att hångla med. Han var inte sån, han hade aldrig varit det heller. Därför hade jag blivit så förvånad när Martinus antydde att det gjort sådant förut.

E: "Extremt" Sa jag nöjt och log mot honom. Han himlade bara med ögonen och slängde ner huvudet i kudden för att undkomma mitt självbelåtna ansikte. Martinus sa att han behövde gå på toa och försvann in på toaletten. Jag la mig bredvid Marcus i sängen och drog in honom i min famn. Sakta strök jag bort håret ur hans ögon och pressade mina läppar mot hans panna. Hans armar slingrades runt min midja och han drog mig om möjligt ännu närmre.

M: "Jeg er i ferd med å miste det. Jeg vet ikke hvorfor jeg gjorde det jeg gjorde, jeg bare ... gjorde det. Uten å tenke på hva det kunne gjøre for min karriere... Uten å tenke på hva det kunne gjøre med broren min" Sa han tyst och jag strök min hand över hans hår ännu en gång.