Friends with benefits {m.g}

"Vel, jeg er trøtt. But ma boi isn't"

Ellies perspektiv
Så fort jag skymtade Martinus var det som att hela min värld droppade och jag bara såg honom. Jag skyndade mig mot honom, redo att pressa mina läppar mot hans men han hann före. Dock tydligen med samma tanke i hans huvud eftersom hans läppar kort där efter låg tryckta mot mina. Jag kände hur lycka kände min kropp, lyckan av att äntligen få se honom igen efter vad som kändes som evigheter. Vi släppte ifrån med det så välkända smackande ljudet och han såg in i mina ögon. Ett leende hade spridit sig på mina läppar och han omfamnade mig igen. Jag lyssnade på hans hjärta som fort dunkade i bröstet där mitt öra just nu var tryckt och jag kände en tår som letade sig ner för min kind. Men ändå förstod jag inte varför han var ensam.

E: "Har du något med att göra att dina föräldrar ringt mig typ 15 gånger?" Sa jag sedan och han skrattade till. Det var något med att vara nära honom och att ha hans armar runt mig som gjorde mig trygg. Det fick mig att inse hur rädd och ensam jag faktiskt känt mig de senaste veckorna till skillnad från när jag är med honom och Marcus.

T: "Sorry, jeg kan ha åkt uten telefonen min..." Sa han tyst och jag höjde mitt ena ögonbryn medan jag såg på honom igen. Hur fan lyckades han ta sig till Stockholm från Trofors utan mobil? Jag som knappt ville lämna min på stranden när jag badade.

T: "Lang historie" Sa han och skrattade igen vilket snabbt smittade av sig på mig. Jag kunde känna mitt hjärta slå i hela min kropp och bara att få se på Martinus gjorde mig alldeles till mig. Martinus fick i alla fall låna min mobil och ringde hem till Gerd-Anne som lät väldigt frustrerad. Jag kunde inte helt urskilja men det verkade som att Martinus hade åkt hit utan att säga till någon alls. Men hur i hela friden tog han sig då hit? Han kan ju inte ha tagit moppen från Trofors till Trondheims flygplats liksom. Jag gick mot honom och la handen på hans axel vilket fick honom att rycka till. Ett fniss flög ur mig av hans reaktion och han bara lipade åt mig. Fort sträckte jag ut min egen tunga och slickade på hans. Han ryckte förvirrat till igen och slickade mig tillbaka på näsan. Jag gav honom en "bitch-u-for-real" blick och han log stort.

T: "Du skal alltid slikke" Sa han och suckade ironiskt. Ett ofrivilligt flin spred sig över mina läppar och jag lutade mig mot hans öra.

E: "Verkar inte som att din kuk klagar på det" Viskade jag och han svalde hårt. Min hand gled sakta över hans mage och ner enda tills det att den hamnade över hans jeans. En hum-liknande suck lämnade hans läppar och ett retfullt fniss slank ur mig ännu en gång. Jag klämde till lite löst och han stängde sina ögon.

T: "Sju uker Ellie... Jeg vil få skikkelig stå bare av din berøring" Sa han gnälligt och jag putade "medlidande" med underläppen. Han himlade med ögonen och drog mig närmre. Han härmade min handling och strök mig försiktigt mellan benen så att jag flämtade till.

T: "Jeg kanskje ikke kan få noe til å vise noe fysiskt, men jeg vet når du er kåt" Sa han tyst och förflyttade sakta sin hand bakåt tills den istället föll över min röv. Hans värme spreds i hela min kalla kropp och jag rös till. Han pressade mig närmre honom och jag kunde tydligt känna bulan som bildats (surprise surprise).

T: "Kom med meg hjem... Jeg klarer ikke å være uten deg" Sa han tyst och drog händerna längsmed min midja. Jag lutade mig fram och kopplade försiktigt ihop våra läppar igen. Det kändes inte konstigt längre, det kändes inte som att jag svek Marcus. För det faktum att Marcus låg med Olivia visade att jag inte var den enda för honom. Men Martinus hade verkligen slutat upp med ALLA andra tjejer, det var som om han slutat bry sig om alla andra och helt plötsligt såg han bara mig. Visst jag vet att jag gjorde precis likadant med Marcus och Martinus som Marcus gjorde med mig och Olivia men det var annorlunda ändå. Jag har sagt till dem hela tiden att jag gillade dem båda medan Marcus babblade om att han bara såg mig. Men jag antar att Olivia väckte gamla minnen precis som hur jag kände när jag kom att tänka på hur jag varit kär i Martinus sedan länge tillbaka. Jag och Marcus hade alltid varit bästa vänner. Men jag och Martinus hade aldrig riktigt varit vänner på riktigt, för vi båda visste att vi borde vara mer. Enda sen Martinus råkade gå in på mig den där gången jag var naken hade det funnits en typ av hetta mellan oss. Det enda då var att jag inte hade en tanke på att kunna gå ut med honom och han fick nöja sig med att fånga mig på väg in i duschen.