Friends with benefits {m.g}

"Du er hundre prosent perfekt jentami"

(Känns som "This Town" med Niall Horan passar sjukt bra in på Martinus situation, han pratar om hur mycket han fortfarande älskar henne och att vad han än gör i livet slutar det ändå upp i att det går tillbaka till henne<33 lyssna själva så får ni höra)

Vi klev av det sunkiga planet och jag drog in den hyfsat friska luften i mina lungor och jag slog min knytnäve mot Marcus. Ellie fnissade som vanligt åt oss och vårt beteende men skyndade sedan vidare i den stora flygplatsen, Oslo nu alltså. Ellie skyndade fram och hittade genast sin nya neonrosa väska som sken starkare än alla andra väskor i hela flygplatsen.

E: "Och ni sa att det var en dum idé med en så pass ful väska, vad säger ni nu då? Va, va?" Sa hon i ett försök till att låta kaxig men misslyckades totalt då hon som vanligt började skratta åt sig själv, görandes att mina mungipor tvingade sig själva uppåt likaså. Marcus fångade in henne i sina armar och jag valde att vända bort blicken, inte tydligt men nog för att jag inte skulle behöva se det som gjorde att jag gick sönder inuti. Jag började gå mot de andra väskorna och letade efter min, till slut så hittade jag Martinus Gunnarsen och tog tag om den. Jag såg bort mot de andra och insåg då fort att jag inte hade min mobil i jackfickan. Hetsigt börjar jag slå på alla mina fickor och hittar den till slut i höger bakficka, jag pustade ut och såg ner på min mobil.

E: "Hörru era långsamma jävlar kom igen nu" Sa då Ellie otåligt som redan var säkert tjugo meter framför oss, vid skyndade oss ikapp henne och började ta oss mot taxin. Ellie gick som alltid mellan mig och Marcus medan vi tog oss förbi alla fans och alla såg lite märkligt på henne. Förmodligen för att man trots den puffiga tröjan fortfarande kunde se att hon inte var lika smal som sist vi träffade fans. Marcus höll henne nära sig och jag förlitade mig på honom. Så istället klistrade jag på mig ett falskt leende och tog bilder med fansen tills vi kom fram till portarna. Vårt team började då putta undan tjejerna lite så att vi kunde ta oss ut.

Taxin stod som vanligt redan redo för att ta oss till det hotellet vi skulle stanna på bara över en natt, redan imorgon på morgonen skulle vi flyga vidare till Manchester. Men för tillfället hade vi hyfsat bråttom. Galan startade soundchecken redan klockan fyra och nu var klockan halv tre. Hastigt klämde vi oss in i den lilla taxin med Ellie mellan oss och varje gång bilen sedan svängde blev jag eller Marcus upptryckta mot fönstret i bilen, fåendes henne att skratta precis lika mycket varje gång.

Bilen svängde in på en lite större väg och ett stort hotell fyllde snart mitt synfält. Häpet såg jag på det och hur fint det faktiskt var, innan vi behövde kliva ur bilen. Vi hade aldrig varit här tidigare då det bara var för kändisar som skulle vara vid vissa speciella event, vilket vi nu skulle då. Ellie sprang framför oss och hoppade exalterat upp och ner som en överdrivet lycklig gummiboll, hon verkade ju mer taggad på det här än vad vi var.

Vi begav oss in på en gång och pappa skyndade som vanligt på, han gav Ellie och Marcus deras nyckel och gestikulerade att de behövde röra på sig genast. Efter Ellie och Marcus gick sedan jag och pappa till vårt rum som låg typ tre rum bort. Jag bytte snabbt om till mina förbestämda kläder och gick in till badrummet för att fixa mitt hår. Efter vad som kändes som fem minuter kom pappa in som ett argt bi och sa att jag varit här inne i en halvtimme.

Jag höjde förvånat på ögonbrynen och drog handen igenom håret en sista gång innan jag lite halvt motvilligt följde med honom ut ut rummet. Visst hade vi stylister men jag gillade att fixa håret själv ändå, sen hade jag oftast inget val och de gjorde om det ändå men man kan ju försöka åtminstone. Vi knackade på Marcus dörr och han öppnade den med ett ryck.

E: "Vi blev precis färdiga! En sekund bara!" Ropade Ellie inifrån badrummet och Marcus himlade med ögonen.

M: "Håpe ikke for mye, hun sa det for fem minutter siden også" Sa han högt nog så att hon skulle höra och ett dovt skratt var allt som hördes till svars. Efter det dyker Ellie upp dock och gör att våra hakor faller till marken. Hon brukade aldrig ha smink och var otroligt fin neutral, men det gjorde också att man såg en otrolig skillnad när hon faktiskt hade det också. Hennes hår var lockat till vackra korkskruvar, uppsatt med en diamantprydd hårklämma och hennes läppar var fint rosenröda. Dessutom hade hon satt på sig de där blåa dinglande örhängena som jag gett henne i födelsedagspresent, hon hade tidigare sagt att de passade med klänningen hon köpt men jag trodde inte att hon faktiskt skulle ha på sig dem. En sorts värme spred sig i min kropp när jag såg på dem och det faktum att hon hade dem på sig, varför vet jag inte riktigt. Örhängena var inte så pass viktiga för mig liksom, kanske var det för att hon var så otroligt viktig för mig? Jag fortsatte nerför hennes kropp och mötte en blåglittrig, väldigt U-ringad klänning. Den satt tajt över hennes kropp och blottade tydligt hennes former ända ner ungefär till knäna där klänningen istället gick utåt ner till marken.