Friends with benefits {m.g}

"Eller hva? Skal du slå meg?"

Jag stod som vanligt bakom scen och kollade på dem medan de sjöng och hoppade runt. Men jag märkte redan tidigt att Martinus hela tiden såg bak mot mig och verkade nervös över något. Jag kände därför att oron i min egen kropp steg och jag blev mer och mer nervös över att faktiskt stå där framför alla. Alla dem som visste att jag för bara några månader sedan varit tillsammans med Marcus skulle nu få se den lilla slampan som bytt tvilling. Även om de inte visste hela storyn bakom visste jag redan att det var så dem skulle tänka. Till slut hade de precis avslutat Wild Love och Martinus vände sig mot mig.

T: "Nå skal vi ta tempoet ned litt. Ellie?" Sa han och såg upp på mig. Det sög till i min mage och på skakande ben tog jag mig ut på scen. En hel del skrek glatt mitt namn men efter att Martinus lagt armen om min midja blev det knäpptyst. Det var då jag insåg att Marcus inte var på scen längre, kanske var han inte riktigt vid rätt tillstånd för att vilja se på det här riktigt ännu. Han gick fram och tog min hand.

T: "Jeg ville synge for deg. Fordi du viste meg denne sangen, og selv om du sannsynligvis ikke tenkte på det, fikk den meg til å tenke på You & Me" De sista orden fick mig genast att spricka upp i ett överraskat leende, vetandes exakt vilken låt han menade. Tänk att han kom ihåg att det var min favoritlåt efter så lång tid.

T: "I didn't mean to hurt you, so why'd I let you walk out the door? You say that you don't know me, you don't know who I am anymore" Började han sjunga och jag kunde plötsligt höra det också. Jag antar att han associerade det till när han förändrades helt under den där sommaren och jag började bråka med honom för det.

T: "But if you knew the truth then, then you wouldn't feel insecure. Cause if I didn't have you, I wouldn't have nothing at all." Jag log och tänkte tillbaka till det. Hur Amanda varit anledningen och att han nästan tagit livet av sig om det inte vore för mig. Jag gick närmre honom och han vände sig mot mig. Våra blickar möttes och jag kände som vanligt hur jag sakta men säkert drunknade i hans fina bruna ögon.

T: "I wish you could see yourself through my eyes, I always forget that you can't read my mind" Jag kände hur tårar letade sig upp i mina ögonvrår och så fort jag kunde blinkade jag bort dem. Martinus sprack upp i ett leende och såg ut över publiken som genast började skrika.

T: "As long as I got you & me. Moving through this world as a two-man team, I'll always have everything I need. You don't even realize, what you need. No one could fall for you quite like me, no one could get me so perfectly. You don't even realize" Han fortsatte med refrängen och jag såg bara drömskt på honom, för första gången tänkte jag genuint bara utav kärlek "han är den jag kommer att gifta mig med". Martinus sjöng klart sången och gick fram mot mig. Vi stod och såg på varandra ett bra tag medan publiken lugnade sig lite, han lyfte sedan micken igen och såg ut över publikhavet.

T: "For noen måneder siden begynte jeg å like en fantastisk jenta. Selv om jeg var for opptatt av noen gutter med dårlig innflytelse til å vise henne at jeg likte henne.... Mens min bror, også hennes beste venn begynte å like henne også. Og ham viste faktisk henne de" Han tog en kort paus och jag hörde i hans tonfall hur mycket han ångrade att han inte visat mig direkt.

T: "De begynte å date, jeg følte meg fryktelig og da sverget jeg for meg selv at jeg ville gjøre alt for å vinne henne "tilbake". Fordi jeg aldri hadde vært så forelsket..." Han höll sig för hjärtat och såg mot mig, först då insåg jag tårarna som nu äntligen fått rullat ner längs mina kinder och Martinus öppnade sina armar. Jag omfamnade honom i en hård kram och pressade mig mot hans bröstkorg.

T: "Mye har skjedd siden det. Ting som vi ikke vil snakke om nå. Men alt det som brakte oss dit vi er nå..." Sa han och pausade igen. Han släppte ifrån kramen lite och såg ner på mig, hans ögon var blanka och jag såg att han kämpade för att hålla tårar ifrån att rinna ner precis som jag gjort tidigare.