Friends with benefits {m.g}

"Jeg bare vil ikke, okei?"

Martinus gnällde till av min plötsliga avvikelse och jag slog till honom löst i bakhuvudet.

E: "Kolla, är inte det där Marcus?" Sa jag och Martinus vände förvirrat blicken dit jag pekat för att leta efter sin bror med blicken. Han fastnade till slut med blicken och kisade som om det skulle hjälpa hans syn.

E: "Bruh du ser fan som en åsna, han står ju där!! Lina skulle väl inte komma förrän om en vecka?" Sa jag och Martinus kliade sig i pannan. Sen vände han sig mot mig och mötte min blick igen, kort ryckte han på axlarna och jag sänkte blicken.

T: "Kanskje vi bare hørte det galt" Sa han och jag skakade febrilt på huvudet. Martinus suckade lätt och han tog min hand i sin, fort dragandes mig mot ingången till hotellet från terassen igen.

E: "Jag är säker på att jag hörde honom säga en vecka, för jag planerade vad vi kunde göra med ensamtiden" Sa jag fnissigt och pressade upp Martinus mot en av väggarna i hotellkorridoren. Han flinade lätt och jag la mina läppar mot hans för ett ögonblick. Jag skulle just dra ifrån när en hand fångar min midja och gör att jag faller emot honom igen med ett fniss.

T: "Høres bra ut" Viskade han i mitt öra och drog sina kalla fingertoppar längs min underarm, långsamt ledandes fram till min hand innan han flätade ihop våra fingrar. Han förde den upp till sitt ansikte och lämnade en fjäderlätt kyss över min handrygg. Han släppte sedan ner den igen och la sin panna mot min, stirrandes djupt in i mina ögon med det där söta lilla leendet placerat över hans ljusrosa läppar. Jag skulle just koppla ihop dem med mina igen när anledningen till varför vi gick ploppade upp i min skalle ännu en gång. Jag snurrade runt och skyndade hastigt därifrån, ledandes till att Martinus nästan fick springa för att komma ikapp mig.

T: "Hva faen Ellie" Sa han när han väl hunnit ikapp och jag vände mig mot honom.

E: "Jag vill se vem fan Marcus stod där med" Sa jag och Martinus himlade med ögonen. Troligtvis trodde han inte på att jag faktiskt sett just Marcus. Men jag vet att det var han, jag hade känt honom tillräckligt länge för att kunna pricka ut vem som var han bara genom att känna på hans hand typ. Jag styrde därför mina steg mot stranden, nog att han var ledsen över att jag var med Martinus men någon måtta fick det väl ändå vara. Dessutom verkade han och Lina klicka hyfsat bra och jag ville inte att han skulle förstöra det genom att för första gången i hans liv vara otrogen.

Marcus perspektiv
Jag tog tag i hennes hand och snurrade henne ett varv i den varma sanden. Ett sprudlande skratt lämnade hennes läppar och tvingade mina mungipor upp i ett leende.

D: "Marcus sluta larva dig nu, skulle inte du tillbaka till hotellet?" Sa hon fnissigt och jag drog in henne i en kram, det var första gången på länge jag kände mig bekymmerslös på flera månader.

M: "Jo men jeg vil bruke mer tid sammen med deg" Sa jag och hennes kinder skiftade till en mer rödlätt färg.

D: "Det får vi göra en annan dag då, jag ska iväg med mamma och kolla in stan under dagen och gjorde bara tid för att ses en snabbis" Sa hon och jag putade med underläppen. Hon ställde sig på tå och placerade en fjäderlätt kyss på mina läppar innan hon vände sig om och började gå tillbaka mot vad jag antog var hennes hotell. Jag såg efter henne där hennes lätta bruna hårslingor fladdrade i den svaga vinden.

M: "Dani!!" Ropade jag plötsligt efter henne och hon vände sig om tillsammans med ett litet leende placerat över hennes ansikte visade att hon gillade smeknamnet jag just givit henne.

D: "Ja?" Svarade hon och jag öppnade munnen för att fortsätta min mening. Men något i mig tog emot och jag ändrade mig fort igen.

M: "Sees i morgen..." Sa jag istället och hon gav mig en lätt vink innan hon skyndade vidare. Jag vet inte hur länge jag stod och tittade i det hållet hon gick men jag slutade inte förrän Ellies röst fyllde mina hörselgångar. Jag ryckte till och vände mig hastigt om, hon kom med snabba steg gåendes mot mig och jag höjde förvirrat ena ögonbrynet.