Friends with benefits {m.g}

"Er det bedre nå elskling?"

Jag såg ut över scenen där Marcus och hans bror dansade för glatta livet framför ett hav av fans till både dem själva men också Jason Derulo. Jag stampade takten med min högra fot och mimade alla ord för mig själv utan att jag ens tänkte på det.

M: "And now, you guys, here is our new single that isn't even on Spotify yet!" Sa han och på skärmen bakom tändes "Lie to you". Jag bet mig exalterat i läppen, självfallet hade jag hört låten ett antal gånger men jag hade ingen aning att de skulle presentera den idag. Jag hoppade försiktigt upp och ner som en studsboll med händerna ihopflätade. Sakta studerade jag Marcus från topp till tå där han stod vid kanten av scenen där tjejerna sträckte sig så mycket de kunde bara för att för sitt liv få snudda vid Marcus. Jag studerade hans rumpa som nu tydligt syntes där han satt på huk och jag bet mig i läppen. Över hans vita jeans kunde man se kanten på hans boxershorts och mina tankar vandrade till bilden av honom naken jag hade i mitt huvud. Sakta men säkert kunde jag därefter klä av honom med hjälp av blicken.

Han mötte min blick och log samtidigt som han blinkade med sitt högra öga. Värmen spred sig i hela min kropp och mina mungipor pressades uppåt. Jag skulle just vinka när min hand istället behöver slås för munnen, jag kutar bort till logen och in i badrummet. Väl inne slänger jag mig över toastolen och känner vätskan som lämnade mig, låtandes mig se lunchen jag ätit tidigare idag ännu en gång.

Äcklat torkade jag mig om munnen innan jag sköljde av mina händer och min mun. Snart känner jag ännu en gång den bubblande känslan och ännu en sats flyger ur munnen på mig, denna gång ner i handfatet, min kropp skakade och jag var orolig att jag skulle falla ihop vilken minut som helst. Snart kunde jag känna en hand på min rygg och jag vänder mig förskräckt om.

T: "Shhh rolig ned..." Sa han tyst och jag såg förvirrat på den blonda pojken framför mig, inte riktigt varandes den tvillingen jag förväntade mig. Martinus märkte fort min blick och han himlade med ögonen.

T: "Må du se så skuffet ut? Jeg har litt ekstra tid i begynnelsen av denne sangen, og Marcus ba meg om å se til deg fordi han hadde ingen" Sa han och skrattade lite. Jag log mot honom innan jag utan förvarning omfamnade hans halvsvettiga kropp. Förvånad över min reaktion besvarade han min kram innan han la sin haka mot toppen av mitt huvud.

T: "Hvordan har du det egentlig?" Sa han oroligt och strök sin hand upp och ner över min rygg. Jag släppte ifrån och mötte hans blick, mellan ögonbrynen hade han ett stort veck och man såg på honom att han verkligen brydde sig.

E: "Helt ärligt Martinus.... Jag är livrädd" Sa jag, erkännandes det faktum att jag var otroligt rädd. För att Marcus skulle freaka ut i sista sekund och lämna mig, för att något skulle bli fel med barnet, att min mage växte för fort, att jag inte skulle klara av att vara mamma osv, listan var otroligt lång. Och av någon anledning behövde jag inte ens förklara alla anledningar för Martinus. Han förstod vad jag syftade på i alla fall. Han såg medlidande på mig men sa inget. Han visste kanske att han inte riktigt kunde göra något.

T: "Jeg må gå nå, men jeg lover deg Ellie, du vil bli en fantastisk mamma" Sa han sedan och vände sig om, jag följde hans ryggtavla med blicken medan han joggade ut ur logen och bort mot scen där hans del av "Get to know ya" (de sjöng inte den på 2swt men nu gör de det säger vi nu) började spelas. Jag log för mig själv, därefter gick jag och satte mig i soffan bakom scen, jag kunde se konserten på en skärm därifrån och jag slapp stå upp. Mina knän kändes som slime och min rygg värkte enormt mycket. Jag såg på de två finaste pojkarna jag hade i mitt liv medan de studsade runt på scen om sjöng sina återstående 3 låtar innan de sprang av scenen. Marcus omfamnade mig i en stor kram och jag pussade honom i pannan, givandes mig en saltig smak på grund av svetten som bildats. Inte för att jag riktigt brydde mig längre.