Friends with benefits {m.g}

"Du må øke farten din"

En vecka senare
E: "MARCUS INGAMELLANNAMN GUNNARSEN! VART FÖR DU MIG?!! Sa jag och han fnissar tyst bakom mig. Jag kunde nästan se hans fula flin framför mig trots att han stod bakom och jag hade ögonbindel. Till slut fick jag äntligen efter flera timmar i bil ta av mig ögonbindeln som jag haft på mig basically hela vägen. Ljuset träffade mig hastigt och jag blinkade febrilt för att kunna se något överhuvudtaget. Framför mig låg en liten röd stuga omringad av vit snö som likaså föll från himlen. Jag kände tårarna av lycka som fort pressade på bakom ögonlocken och jag slängde mig runt Marcus som förvånat tog ett steg tillbaka för att inte trilla bakåt.

Som ni kanske förstår är jag från Sverige och resten av min familj bor halvt kvar där trots att vi har ett hus i Trofors. I alla fall, när vi alla bodde i Sverige för några år sedan hade vi varje år från min storebrors födsel åkt upp till Sälen där vi hade en liten stuga. Vilket då var den vi stod framför nu. Våran årliga resa hade dock inte blivit av de senaste åren då mina föräldrar börjat jobba mycket mer och det faktum att vi knappt träffades eller pratade med varandra. Jag blickade omkring mig och kollade konstigt när jag märkte att varken Emma, Kjell-Erik eller Gerd-Anne är i närheten. Marcus går utan vidare förklaring fram till stugan och stoppar in den blåa nyckeln i det rostiga låset innan ett klick hörs och dörren målad i svart numera flagnad färg går sakta upp.

E: "Vart är alla andra?" Sa jag och kollade på Martinus som pekade bort mot en annan stuga. Jag höjde oförstående mitt ena ögonbryn och kollade bort mod den stugan som var grön till skillnad från alla andra. Dessutom var den någorlunda större också.

E: "Varför ska de inte vara i samma stuga som oss?" Sa jag och de båda killarna ryckte löst på axlarna vilket får mig att fnissa lätt. Det såg bara så kul ut när de gjorde exakt samma gest. Jag klev frysande in i stugan och andades in doften som jag så väl kände igen. Med ett stort leende på läpparna sparkade jag av mina skor som inte alls passade vädret och skyndade mig in till det lilla vardagsrummet som satt ihop med köket. Den pyttelilla tjock-TVn stod stadigt på samma plats som alltid och spelen som vi glömt kvar sedan många år tillbaka låg dammiga på hyllan över soffan. Marcus ryckte på sina ögonbryn och log brett mot mig innan jag omfamnade honom ännu en gång. Lämnandes en nätt kyss på hans kalla läppar innan Martinus kom in genom dörren och jag borrade in ansiktet i Marcus nacke där jag likaså lämnade en puss som inte märktes lika mycket.

E: "Gud så jag älskar er era små jobbiga jävlar haha!" Sa jag och la armarna om dem vilket var en utmaning då de nästan var ett huvud längre än mig. De båda skrattade åt mitt försök innan de båda böjde sig ner så att jag kunde nå dem.

M: "Bare det beste for deg jentami" sa Marcus och jag la hakan på hans huvud. Martinus ställde sig då upp vilket fick Marcus att göra likaså och jag kände snart hur marken under mina fötter försvann och jag brast ut i skratt.

E: "Släpp ner miiiiig!" Sa jag otåligt och viftade med benen som två rotorblad. Killarna skrattade bara och mötte varandras blickar.

E: "Hallå! Ska vi inte ut i backen eller?!" Sa jag bestämt och de satte fnissandes ner mig igen. Låtandes den säkra marken sakta omsluta mina fötter igen.

T: "Yes, vi drar nå!" Sa Martinus och satte iväg mot sin väska han tidigare burit in med oss hack i häl. Vant drog jag på mig det blårosa understället och över mina peak performance-skidkläder som var i tråkigt svart och vit men otroligt snygga. Jag plockade genast fram mina snabba brillor och skyndade mig ut där jag skulle hitta min gopro här i stugan. Som vanligt var den urladdad eftersom den legat på ett bra tag (sen sist jag var här) men jag la den genast på laddning inför morgondagens åk. Mina blå skidor hade killarna varit så smarta och kommit ihåg tillsammans med allt annat skidrelaterat de smugglat med och jag lyfte dem vant över axeln innan vi började gå mot backen som låg någon kilometer ifrån stugan.

En kvart senare stod vi i liftkön och taggade sönder på den långa mjuka backen vi skulle ta först. Snabbt var det våran tur och jag åkte smått ovan fram till positionen man skulle stå på för att sätta sig ner i liften och fick ta lite hjälp av Marcus för att stanna så att jag inte fortsatte framåt. Den gråa liften fångade snart upp oss och började sakta men säkert ta sig upp mot toppen av berget. En kylande vindpust träffade mitt redan ganska kalla ansikte och jag stänger ögonen för en sekund. Allt var så perfekt just nu, nästan för bra. Veronica Maggios låt dök då upp i mitt huvud och jag fnös till lätt för mig själv. Liften stannade då och jag öppnade ögonen när den löst svajade till. Jag suckade tyst då jag visste att detta kunde betyda att vi skulle få sitta här ett tag men blev fort glatt överraskad när den redan efter två minuter börjar röra sig igen.

Jag hoppade glatt av liften och susade fram en bit till de svartvita skyltarna med en färgad prick, visandes svårhetsgrad på backen typ. Jag väntade in killarna och kollade runt på den lilla mängden som faktiskt var här. I och för sig var det knappt två timmar tills backen stängde men ändå. Det var nästintill vindstilla och det var inte mycket pudersnö vilket gjorde det lättare att åka, enligt mig i alla fall. Marcus pekade då åt ett håll med en blå backe och jag följde villigt efter honom med Martinus några meter bakom. Snart passerade han mig då han antagligen ville visa att han kunde åka bättre än mig.

T: "Du må øke farten din" sa han malligt och jag slickade mig lätt om mina torra läppar som fort kyldes ner av den kalla omgivningen.

E: "Game on bitch" sa jag och ökade min hastighet vilket fick mig att svischa förbi honom på några sekunder och fortsätta ner i backen vi nu kommit fram till, lämnandes en förbluffad pojke vid toppen av berget. Snart hade jag kommit fram till Marcus som börjat åka tidigare och som hade hunnit ner en bit i backen redan.

E: "Tjabba tjena hallå!" Sa jag och fortsatte neråt med fina och lugna svängar vilket fick mig att åka fort i alla fall. Plötsligt åker en snöflinga in i mitt öga och jag stängde det per automatik. Resulterandes i att jag snart råkar krascha in i någon och vi hamnar i en hög mitt i backen. Jag börjar genast med mina hundratals förlåt och reser mig upp en bit för att blicka ner på personen jag åkt in i.

E: "Gabbi?!"

~~~
Vi har en vinnareee!
Grattiiiis:) och ni andra behöver inte vara ledsna! Det kommer fler tävlingar senare i boken:D
Tycker synd om er som läste titeln och trodde detta kapitlet skulle vara dirty, sorry🤷🏼‍♀️💘
Rösta & Kommentera något så får du önska något:]