Friends with benefits {m.g}

"Martinus, jeg tror at du må kjempe mot Marcus"

Ellies perspektiv
Hans långa armar låg som så många tidigare mornar runtslingrade om min lilla kropp. Jag slog i panik upp mina ögon för att kasta mig över honom och kolla på klockan. Lördag, juste. Trött suckade jag och la mig som innan. Marcus gnydde till och hårdnade greppet en aning vilket fick ett tyst skratt att lämna mig. Jag pressade mig närmre honom och försökte så gott jag kunde att somna om, vilket inte gick särskilt bra. Irriterat slog jag upp mina ögon igen och kravlade till kanten av sängen.

Försiktigt flyttade jag på Marcus tunga armar innan jag hävde mig upp. Så tyst jag kunde tog jag mig fram till byrån där jag hade min låda. En suck lämnade då min mun när jag insåg att jag skulle bli tvungen att hämta fler kläder hemifrån idag. Jag skulle just ta på tröjan från gårdagen när min blick fastnar på Marcus garderob. Ett litet finurligt flin tar plats på mina läppar och fortfarande lika tyst tog jag mig till garderoben och öppnade den. Ett gnisslande ljud från garderobsdörren fick mig att frysa och skräckslaget kolla bort mot Marcus. Det var i princip livsfarligt att väcka honom på en lördag, speciellt om klockan var före åtta, så som hon var nu. Jag norpade åt mig Marcus hoodie som jag så många gånger tidigare snott och trädde den över min nästintill nakna kropp. Jag tog sedan på mig mina tofflor och skyndade ner för den spiralformade trappan, men stannade tvärt när jag hörde en viss bekant röst. Jag kikade nyfiken och stelfrusen bort mot vardagsrummet där Martinus satt och snackade med Erik och Wille. Jag svalde hårt när jag såg Eriks rufsiga blonda hår som jag så väl kände igen innan jag försiktigt tassade ner och ut in till köket, tyvärr behövandes passera vardagsrummet med killarna.

Er: "Martinus, hvorfor har du fortsatt ikke hatt sex med henne?" Hörde jag tyst bortifrån soffan och skratt lämnade då Martinus. Otroligt nyfiken ställde jag mig mot väggen och lyssnade så intensivt jag kunde. För att få dem att tro att jag inte hörde hade jag satt på kaffebryggaren vid andra sidan köket vilket dem verkade gå på. Jag kom att tänka på kvällen i garderoben men hade inte en tanke på att han skulle berätta det för dem.

T: "Jeg vet ikke. Hun henger alltid med Marcus" Trots att han lät helt normal i rösten kunde jag ändå känna någon sorts besvikenhet i hans röst och det tärde på mig från insidan och ut.

Er: "Martinus, jeg tror at du må kjempe mot Marcus" Efter dem orden som lämnat den äckliga killens mun tittade jag fram bakom hörnet och fram till soffkanten.

E: "Åh nej, inte på mitt pass" sa jag och skakade på huvudet. Martinus skrattade till och irriterat spände jag ögonen i honom, inte för att han egentligen gjort något. Men bara det faktum att han fortfarande var med Erik fick hela min kropp att hetta upp av kokande ilska. Han var bara ett fult, jobbigt äckel som trodde att alla tjejer var som Amanda. Martinus tystnade tvärt och harklade sig lite innan an reste på sig. Han kollade menande på mig men sa istället till killarna att han skulle fixa kaffe. Jag himlade med ögonen för mig själv men följde ändå efter.

E: "Vad?" Sa jag, fortfarande överdrivet irriterat och han svalde hårt. Troligtvis nervös över svaret han skulle få då det kanske inte alls var det han faktiskt ville ha.

T: "Så jeg så deg med Marcus på stranden i går ... Jeg vil gjerne ha svar på hva som skjer" sa han och såg ner på sina fötter som i denna stund hade ett par via strumpor över sig. Jag suckade lätt och kliade mig i ögat. Han fick inte veta riktigt än, och speciellt inte såhär.

E: "Vi kan ta det alla tre tillsammans någon gång när din jobbiga fittkompis inte är här" sa jag och log överdrivet innan jag vände på klacken och gick mot trappan igen. Lämnandes Martinus kvar med alla frågor flygandes runt i huvudet. Men antagligen inte ens nära lika många tankar som jag hade just nu. Jag kände mig nästan tvingad att berätta för Martinus. Fort skyndade jag upp för trappan igen och in i Marcus rum. Smällen av dörren som gick igen fick honom att grymta till där han låg i sängen och halvsov. Jag satte mig vid kanten av sängen och studerade honom sakta.

Han ryckte då och då till sin söta näsa vilket genast fick mig att le och jag strök honom försiktigt över håret, bara för att få honom så pass medveten att jag kunde fråga honom om när vi kunde berätta för Martinus. Han öppnade trött och en aning irriterad sina bruna ögon och såg upp på mig. Ett leende spred sig då till min förvåning över hans läppar och på ett ögonblick hade han vänt sig om och fångat om mig i hans starka, mjuka armar. Han lämnade ett antal pussar här oh där i mitt ansikte innan han la sin kind mot min panna och slappnade av igen. Jag skrattade till och gosade in mig i hans nacke, sakta men säkert faktiskt glömmandes vad det var jag kom hit in och väckte honom för.

Efter vad som kändes som en minut ungefär satte jag mig hastigt upp och kollade på klockan. Förvånad spärrades dem upp när jag insåg vad den digitala klockan faktiskt visade. Klockan var nu efter tolv, jag hade alltså somnat om i Marcus armar och sedan sovit i fyra timmar till. Jag gnuggade utmattat mina tinningar med mina handflator innan jag reste mig upp. Marcus hade vaknat till någorlunda och gav ifrån sig enstaka ord eller korta meningar som svar på det jag frågade eller sa till honom. Han vred sig trött som en våt ostbåge innan han återigen stängde sina ögonlock. Jag höjde då utmanande mitt egna ögonbryn och såg ner på hans blottade mage. Jag bet mig löst i läppen medan jag sakta drog mina långa naglar längs hans vältränade armar. Han rycker hastigt till och ett gny lämnade hans fuktiga läppar. Jag ler då och just som jag skulle resa mig igen tänds en liten glödlampa i mitt huvud.

E: "Waikiewakie slumberboy!" Sa jag och satte mitt ansikte knappt en centimeter ifrån honom. Han gav då ifrån sig ett hummande ljud innan han slumrigt smackade med sina läppar. Jag lyfte då lurigt på mitt huvud igen och borrade med ens in mitt pekfinger i sidan på hans kropp. Han skrek till och greppade hastigt tag i min handled. Fåendes mig att skratta då skriket gjort att han voice-crackade något enormt. Marcus kollade surt på mitt nöjda ansikte och suckade.

M: "Det er lørdag Ellie..." sa han trött och lutade huvudet bakåt. Jag fnissade lätt och inom några sekunder hade Marcus lagt mig i sängen och satt sig gränsle över mig och hans blöta tunga träffade min kind. Äcklat vände jag ner huvudet i kudden så gott jag kunde tillsammans me fnittret som vägrade lägga sig. Han slickade mig då glatt min andra, blottade kind och skrattade likaså. Hans långa fluffiga hår kittlade mig i ansiktet och i panik försökte jag mig kravla ur hans hårda grepp men efter ett tag gav jag upp. Han var typ 3 gånger starkare än vad jag var och allt jag gjorde var att slösa energi. Jag slappnade då istället av i hela kroppen och väntade på vad Marcus skulle göra. Till min förvåning kände jag snart ett par fuktiga, smått svullna läppar som pressades mot mina. Jag spärrade först förvånat upp mina ögon tillsammans med ännu ett fnitter innan jag kände hans händer som flyttades upp till min nacke, görandes kyssen vi delade mer intensiv än tidigare. Hur mycket jag än gillade det här kände jag mig tvingad att avbryta det innan det eskalerade.

E: "Okejokejokej, hur mycket jag än älskar det där..." sa jag och satte mig tillrätta. Marcus såg undrande på mig och jag harklade mig nervöst. "...så måste vi berätta snart. Jag tycker att vi till och med bör göra det redan ikväll" sa jag och drog lätt på munnen. Marcus nickade lätt och kliade sig nervöst i nacken. Han suckade djupt och såg ännu en gång upp på mig.

M: "Jeg er bare så redd. Hva om pappa sier at vi må gjøre abort?" Sa han förskräckt och jag la lugnande min hand på hans kind. Jag skakade febrilt på huvudet och förde med hjälp av min andra hand, hans mot min mage. Försiktigt placerade jag den över den och såg honom djupt i ögonen.

E: "Det är fortfarande min kropp. Han kan inte tvinga mig att göra någonting. Även om han är som min riktiga pappa, är han inte det och han har ingen rätt att göra det" Marcus log då försiktigt och strök min numera ganska strama mage, för att trots att bebismagen inte syntes ännu hade den blivit hyfsat stram. Visandes att jag inte skulle få vara smal länge till.

M: "Okei, vi forteller alle i kveld"

~~~
Oooo spännandeee!
6k läsningar... shit tack så sjukt mycket allihopa! Love u all❤️
Tror ni att bebisen kommer att vara en pojke eller en flicka??:)