Friends with benefits {m.g}

"Du vet, øynene hennes sitter her oppe"

Marcus perspektiv
Jag höjde min blick och blev genast attackerad av Ellies kladdiga pannkakssmets-fingrar. Geggan hamnade på min näsa och jag öppnade munnen, givandes henne en du-är-död-blick. Hon fnittrade nöjt och sprang till andra sidan köksön. Jag sätter genast av efter henne. När jag kommit till andra sidan missar jag henne med några centimeter när hon sedan fortsätter ut i vardagsrummet. Utan att se sig för slänger hon sig i soffan och jag tvärnitar. Hon hade helt missat att Martinus låg där och hade nu lyckats armbåga honom mellan benen. Han satte hastigt dit sina händer och öppnade munnen, nära på att skrika rakt ut. Ellie satte sig upp i samma rörelse och hoppade undan en bit medan Martinus vred sig åt sidan med benen böjda, fortfarande med händerna över där Ellie just slagit.

E: "Oj hehe f-förl-bahhahahahaha" Ellie brast ut i gapskratt och la handen för munnen så att hon inte väckte hela huset. Hon hade alltid tyckt att det var kul när jag eller någon annan kille gjorde illa sig mellan benen. Själv tyckte jag det var ganska störigt när hon skrattade och jag låg där på marken och ville dö, hon skulle allt få veta hur ont det gjorde. Men jag kunde också förstå henne lite. Martinus vred lite på sig och vände sedan irriterat blicken mot Ellie.

T: "Du skal få vite hvordan det føles en dag!" Sa han och satte sig upp i soffan. Ellies skratt började nu avta och hon lyckades få fram ett pipigt "Hur då?" Innan hon brast ut i ännu en skrattattack.

T: "Jeg vet ikke! Kanskje en ball veldig hardt på brystet ditt?!" Sa han och pekade på hennes bröst, någon sorts varningslampa tändes då i mig och jag for fram till Martinus.

M: "Du vet, øynene hennes sitter her oppe" sa jag och pekade på hennes ögon. Martinus kom på sig själv med att ha stirrat och jag spände surt mina käkar. Jag gillade inte sättet han såg på henne, som om han kommer kunna få henne i säng? Sällan. Det var då gårdagen came to mind igen. Jag log för mig själv och jag gick in i köket igen med Ellie och Martinus hack i häl. Jag kom då på pannkakan vi lämnat i stekpannan och jag ökade takten till spisen som bara var någon meter ifrån mig nu. Den var helt svart och det var bara tur att den inte hade hunnit brinna. Jag började då skratta, likaså Ellie som nu kommit fram och kikade mig över axeln som hon egentligen behövde stå på tå för att göra.

M: "Happ, hvem skal ha denne?" Sa jag och lyfte stekspaden mot Martinus som backade undan och höll händerna upp i luften. Jag skrockade lätt och slängde den i soptunnan under diskbänken.

E: "Marcus jag kommer snart, jag behöver bara snacka med Martinus ett tag" sa hon och gick mot Martinus tagandes honom på axeln. Han kollade lite undrandes på henne men följde med. Vad hade han nu gjort?

Martinus perspektiv
Jag följde efter Ellie till hallen där hon visste att Marcus inte skulle kunna höra oss, själv hade jag faktiskt ingen aning om vad hon ville. Hon stannade sedan upp och vände sig om, hon mötte mig blick. Varför såg hon så orolig ut?

E: "Jag ville bara fråga lite om det som hände tidigare idag..." hon blinkade knappt. Själv blev jag alldeles slet i kroppen och jag flackade nervöst med blicken. Det var inte riktigt meningen att hon skulle få se mig så, men jag saknade ju pappa så otroligt mycket, och inte skulle väl jag veta att hon skulle vara vaken vid fyra imorse.

T: "Hva mener du?" Sa jag och försökte låta så oskyldig jag kunde, trots att jag visste precis vad hon menade. Kallsvetten rann längs min rygg och jag ville bara ta mig härifrån så fort som möjligt. Plötsligt kände jag ett par smala armar runt min midja och ett huvud som lutades mot mitt bröst. Jag andades djupa andetag och blinkade förtvivlat bort tårarna som brände bakom ögonlocken.

E: "Jag oroar mig för dig Martinus, jag tror inte att den här "badboystilen" är du egentligen" hon drog händerna över min rygg fåendes ett behag att spridas i min kropp. Hon lossade greppet och jag släppte motvilligt ifrån och mötte hennes blick ännu en gång.

E: "Du vet att jag skulle tycka om dig minst lika mycket om du inte hade en massa "barriärer" för att inte verka blödig right? Kanske till ock med mer" sa hon och jag himlade trött med ögonen. Jag kunde ju inte hjälpa att jag är som jag är. Men det klart, ska jag vara ärlig tog hon fram en sida hos mig jag inte sett sedan pappa blev som han blev och mamma började jobba mycket mer. Men det kunde ingen få veta...

T: "Men det er ingen barrierer, jeg er akkurat slik" sa jag och ryckte på axlarna. Ellie suckade och pressade sig frustrerat förbi mig, vilket fick något inuti mig att sticka till trots att jag inte ville det. Vad är det som händer med mig? Jag behöver komma till skolan igen, och träffa Erik, han kommer banka lite förstånd i mig igen.

*

Ellies perspektiv
Tillsammans med bröderna Gunnarsen gick jag till skolan den onsdagen. Idag var det prov i biologi och jag kände mig riktigt redo. Till skillnad från Marcus som hela vägen frågade frågor som jag hade stenkoll på. Martinus sa inte ett ord å andra sidan, precis som hela kvällen igår. Det spelar ingen roll hur mycket han nekar det, jag vet att han inte var sådär för några år sedan. Sen efter att jag hade åkt iväg en sommar till USA med mina föräldrar, hade han ändrats totalt.

M: "Jeg vil få 1 på prøve" sa han och jag skrattade lätt innan jag kände en kotte som studsade mot mitt bakhuvud.

E: "Hey!!!" Utropade jag och han skrattade till. "1 är i alla fall bättre än underkänt!" Sa jag uppmuntrande och han buffade till mig i sidan.

M: "Bare fordi du får 6" sa han och jag himlade med ögonen. Att få mina betyg var inte som en dans på rosor riktigt. Men jag kunde inte undgå att misstolka hans yttrade mening och jag lutade mig halvt fnittrande fram till hans öra där jag skulle viska så sensuellt jag kunde.

E: "Nog kommer jag få sex inte. Inne på skoltoaletten eller?" Sa jag och hans mun föll öppen samtidigt som hans ögonbryn for högt upp i pannan. Det förväntade han nog sig inte att jag skulle säga.

~~~
Finally ett till kapitel, inte mitt bästa men det funkar.