"Det står at jeg er pappan"

1.1K 26 48
                                    

D: "Han har i alla fall vaknat" Mitt hjärta slutade slå igen. Jag slutade andas och min hörsel försvann. Martinus var vaken? Jag slängde mig ut ur dörrarna just som de skulle stängas, och fick en och annan sur chaufför att skrika på mig. Men jag brydde mig inte. Trots den kalla januarivinden och min dåliga kondition sprang jag helt utan problem hela vägen till sjukhuset. Jag ställde mig i dörrkarmen och kollade bort mot Martinus som i nuläget satt med ryggen mot mig.

E: "Martinus!" Ropade jag glatt i en utandning och fångade honom i världens största kram. Han såg förvirrat på mig och släppte ifrån.

T: "Hvem er du?" Sa han och drog ihop sina ögonbryn, görandes att mitt hjärta höll på att gå i bitar. Nejnej han får inte.

T: "Ta det med ro jeg bare tulla Ellie" Sa han och jag kommer tillbaka på jorden. Irriterat såg jag på honom.

E: "Din lilla fittunge asså!! Hade du inte just vaknat ur en jävla koma hade jag slagit dig jävligt hårt i ansiktet" Sa jag och knuffade till honom försiktigt. Han skrattade till och jag skakade på huvudet. Han måste alltid vara så oseriös, det spelar ingen roll hur seriös situationen är. Jag omfamnade honom igen och kände försiktigt hur en enstaka tår rann mer ur mitt högra öga, ner på hans tröja

T: "Jeg elsker deg også Ellie" Viskade han och pussade mig i hårbotten, tydandes på att han faktiskt uppfattat det jag sa medan han fortfarande var medvetslös. Jag snyftade till som ett skratt och hårdnade greppet om honom. Jag hörde då plötsligt hur dörren öppnades och jag vände mig om tillsammans med Martinus. Jag klev åt sidan och lät den blonda pojken överlyckligt omfamna sin bror och jag torkade bort en tår som fallit ner på min kind med tröjärmen. Resten av Gunnarsen-familjen stormade in en efter en resten av den eftermiddagen och totalt hade säkert flera liter tårar fallit under de närmaste timmarna.

T: "Wow" Sa Martinus med upphöjda ögonbryn när han kollade igenom allting han hade fått. Min blick var som fastklistrad på honom, som om jag för allting i världen inte ville ta ögonen från honom. Så rädd att jag skulle förlora honom igen. Hela den här händelsen hade tagit upp några riktigt gamla minnen som jag hade tagit år på mig att förtränga och allt jag hade kunnat tänka på de senaste veckorna var att jag skulle hälsa på min systers grav och samtidigt behöva se Martinus där. Martinus plockade upp ett av korten och läste högt, bara något annat fan som hoppades att han skulle vakna snart. Jag hade redan läst igenom varje kort i princip. Läst upp dem för Martinus medan han låg i koman. Doktorn kom in i rummet och meddelade att vi kunde åka. Jag nickade lätt och reste mig upp, tyckandens det var lite märkligt att han fick åka hem så pass tidigt efter att han hade vaknat. Jag menar, tänk om något hände under natten? Med hjälp av mig och Marcus tog sig Martinus mot den nya bilen på skakiga ben. Han skulle just sätta sig i bilen men stannade upp och såg förskräckt på mig och Marcus.

T: "Jeg glemte å spørre legen noe" Sa han och vände sig om. Jag skyndade mig fort fram till honom och stoppade honom. Jag kollade förvirrat på honom och drog ihop mina ögonbryn.

E: "Vad ska du fråga?" Sa jag undrande och Martinus sprack upp i ett flin. Görandes att jag typ förstod vad det var han skulle fråga. Med trötta ögon smått blängde jag på honom i några sekunder och han skrattade smått.

T: "Hvis jeg har lov til å ha sex..." Sa han och bet sig löst i läppen. Jag himlade med ögonen och knuffade bort honom från mig eftersom jag lagt händerna på hans axlar när jag skulle stoppa honom. Vi satte oss till slut i bilen och började försiktigt rulla. Min hand var hårt knuten med Martinus hand och för varje liten sväng klämde jag åt av rena reflexer, så hårt att Martinus då och då kved till. Jag bad om ursäkt för det men could you blame me?

T: "Marcus når skal vi på tur igjen då?" Sa han och Marcus såg undrande på honom, genast började han prata på om hur Martinus skulle behöva ta det lugnt och de inte visste hur mycket Martinus fick anstränga sig än så länge. Martinus suckade djupt och såg ut genom fönstret, jag strök min tumme över hans handrygg och vände tillbaka huvudet.

Friends with benefits {m.g}Where stories live. Discover now