Friends with benefits {m.g}

"Jeg har ingen bruk for det"

Vi tog oss in i hotellbyggnaden och försökte se så nonchalanta ut som möjligt. Receptionisten kollade nyfiket bort mot oss. Hon var inte alls gammal, antagligen hade hon detta jobbet som någon form av sommarjobb. Vi skulle just ta oss in till trapphuset när jag skymtar Kjell-Erik och skriker till. Med en knuff lyckades jag få in Marcus bakom en vägg och receptionistens nyfikenhet ökade. Jag pressade Marcus mot väggen och mig mot honom så vi inte skulle synas.

M: "Oooo dette er koselig" Sa han lågt och jag slog lätt till honom. Han putade med underläppen och lät ett tyst "auu" slinka igenom sin mun. Jag himlade med ögonen och han flinade stort. Jag kikade fram bakom väggen och pustade ut när Kjell-Erik inte var inom synhåll längre.

E: "Du lever farligt grabben, modigt att prata när din pappa är i närheten och du är stupfull" Sa jag och ryckte på ena ögonbrynet.

M: "Jeg er en badboy" Sa han och jag såg på honom med en "as-if" blick. Han fnissade lätt och det smittade fort av sig på mig. Vi båda visste att han var allt annat än en badboy, han har aldrig ens legat med någon han känt i under en månad. Jag tog tag i hans handled och drog honom mot trapphuset igen.

?: "Hei ehm... du er Marcus Gunnarsen, rett?" Sa då plötsligt tjejen i receptionen och jag stannade. Marcus nickade och gav henne ett leende.

?: "Oh, min lillesøster elsker deg og din bror! Hun snakker om deg 24/7, men hun nevnte aldri at du var så snygg" Sa hon och rodnade. Marcus leende förvandlades till ett flin och han lutade sig över disken. En berusad Marcus var alltid lätt att flörta med.

M: "Åh, virkelig? Så vil du gjerne gi denne snygga gutten din Snapchat?" Sa han och jag stoppade honom hastigt.

E: "Marcus!! Vi har pratat om det här, du ska inte sprida din Snapchat" Sa jag och Marcus himlade med ögonen. Tjejen la då en slinga av sitt platinablonda hår bakom örat och såg upp på honom igen.

?: "Hvofor ville jeg spre det? Jeg liker ikke å dele" Sa hon och blinkade mot Marcus vars flin växte sig större. Jag himlade med ögonen och såg in i hennes klarblåa ögon. De var mycket ljusare än mina, liksom hennes hår. Hennes ansikte var väldigt smalt, smal näsa, kinder,  läppar etc.

M: "Hva heter du?" Sa han och hon slängde med sitt hår, dock inte görandes mycket skillnad då håret slutade halvvägs ner på hennes hals.

?: "Patricia, men du kan si Tric" Sa hon och log mot Marcus. Han nickade och bad om hennes snap ändå. Jag suckade tyst och lämnade honom ensam. Jag gick upp för trapporna och hörde snart steg bakom mig.

M: "Ellie vent!" Väste han och jag stannade. Kallt såg jag på honom och han höjde ena ögonbrynet.

M: "Hva skjedde? Du bare gikk?" Sa han frågande och jag himlade med ögonen.

E: "Jag vill i alla fall sova, sen tycker jag det är skitdumt att man som känd ger ut sin PRIVATA snap till människor man just träffat. Men jag är inte du så go ahead" Sa jag och fortsatte upp. Han suckade djupt och gick efter mig.

M: "Ellie..." Sa han men jag ignorerade det. Han tog tag i min handled och jag snurrade runt.

M: "Du er vel ikke sjalu?" Sa han och jag skrattade till.

E: "Jag berättade ju på riktigt nyss varför jag tyckte det var dumt, eller lyssnade du inte då eller?" Sa jag och han höll upp händerna i försvar.

M: "Unnskyld, jeg bare spurte" Sa han och vi fortsatte upp i tystnad. Vi nådde till slut vår våning och vi sa godnatt. Jag kramade om honom och han gick mot sitt rum som låg längre bort. Han vände sig om och jag log snett innan jag fortsatte in. Kanske var jag lite svartsjuk, längst in. Men det kunde jag ju inte erkänna. Jag gick in och mötte genast Martinus som satt på sängen med mobilen i handen. Han hörde dörren och såg upp på mig. Genast sprack han upp i ett leende och det smittade av sig på mig.