Lögnernas väv - Häxmästarens Arv Del 3 🇸🇪

Kap.1 Spöket i källaren

Amber väcktes av att den stora hunden i fotändan bökade runt lite innan hon lade sig igen med en duns som fick sängen att gunga. Amber suckade djupt och svängde på sig.
Förbaskade Kael. Nu kunde hon inte somna om.
Hon prövade med att svänga på sig igen, men hon var redan klarvaken.
Med ytterligare en suck lade hon sig på rygg och såg upp i taket av tyg som hängde över hennes stora säng.
Det hade nätt och jämnt ljusnat ute. Träden var fortfarande gröna, men det hade blivit lite kyligare ute de senaste dagarna. Hösten var på väg. Sommaren hade passerat ganska lugnt och hon hade studerat till häxmästare med Amadeus som sin lärare. Hennes kusin James hade fyllt år och Veronica hade klämt i henne så mycket information som hon kunnat.
Veronica skulle snart resa hem till England igen. Hon var trots allt ledare för Rosenskölden och en svart häxa som tjänade ljuset, så hennes arbete slutade aldrig. Rosenskölden bekämpade mörkret och höll tillbaka ondska över hela världen.
Amadeus hade tagit en paus i sin tjänst hos orden för att ge Amber den utbildning hon behövde. Han var hennes vårdnadshavare och hennes enda släkting, utöver James.
Amber hade en hel del kvar att lära sig om häxmästaryrket och ibland undrade hon om det någonsin fanns en ände på alla studier, men förmodligen inte. Så länge man levde kunde man säkert lära sig något nytt.
Hon hade faktiskt själv lärt både Amadeus och Veronica något nytt.
I början av sommaren hade hon visat en ny förmåga. En häxmästare hade bara en stark förmåga och två var enligt Veronica helt omöjligt. Ändå hade Amber börjat med att läsa minnen i trä och sedan helt plötsligt fått en hel drös med träd att gå till anfall. Veronica hade varit i kontakt med nästan alla som kunde veta något om häxmästare med två förmågor, men alla hade de sagt att något sådant inte var möjligt.
Nu hade Amadeus börjat överväga att skicka henne till någon som kunde ge henne fler svar än han själv kunde, men han hade inte avslöjat vem det var än. Amber var inte så sugen på att studera hos någon annan än Amadeus, men nog var hon nyfiken ändå. Hon visste inte så mycket om sin och Amadeus' släkt. Inte sin fars släkt heller. Om det fanns någon som kunde ge henne svar på alla frågor så var hon nog intresserad, men det berodde förstås på till vilket pris.

Till slut slängde Amber av sig täcket och klev ur sängen. Kael tittade direkt upp och följde henne med blicken när hon gick bort till dörren.
När Amber öppnade dörren och gick ner för trappan hoppade hon ur sängen och tassade efter. Det var ganska mörkt på nedre våningen, men Amber orkade inte tända lampan. Hon gick till hallens bortre hörn och drog ut sidopanelen på den stora garderoben som satt inbyggd i väggen. När hon sedan öppnade garderoben gapade ett svart hål till vänster, där sidopanelen annars skulle ha funnits. Hon trevade med handen lite innan hon fann strömbrytaren. En rad glödlampor lyste upp trappan ner under husets skorsten. Allt var av rött tegel och uthugget för hand.
Kael stannade i hallen medan Amber hukade sig i dörrhålet och fortsatte ner för trappan. Kael tycket inte om deras källare. Det kunde finnas en rad olika anledningar till det. I den låsta matkällaren fanns massor med burkar med underliga saker i som antingen var eller kom från något djur. Dessutom hängde buketter med örter och torkade växter i taket. Det kunde hända att Kael kände lukten av något där inifrån som hon inte gillade.
En annan anledning kunde vara att det spökade där. Eller så kände hon fortfarande lukten av den döda häxan som varit kvar där nere när de köpt huset. Häxan var nu hackad i småbitar och nergrävd i trädgården, men kanske luktade det fortfarande som död häxa där nere.
Amber gick bort till sista dörren på höger sida och knackade på den. Heathers halvt genomskinliga skepnad klev ut genom dörren och Amber hoppade förskräckte bakåt.
"Hej. Är du uppe redan?" undrade Heather glatt.
Amber tog ett djupt andetag med handen mot bröstet.
"Gör inte så där. Kan du inte bara öppna dörren som vanligt folk?"
"Åh. Förlåt. Ful ovana antar jag. Ett ögonblick."
Dörren bakom Heather svängde upp, utan att hon rörde vid den. Amber gav henne en frågande blick och Heather log brett.
"Ett nytt trick som jag lärt mig. Häftigt va?"
Amber nickade bara och klev in i det mysigt inredda rummet. På golvet låg det tjocka mattor och det hängde gardinstänger med fördragna gardiner på väggarna som gav illusionen av fönster. På sänggaveln lyste de solrosformade lamporna och i taket var alla ljus tända i ljuskronan.

"Hur kommer det sig att du är uppe den här tiden?" undrade Heather.
Amber satte sig på sängen och hasade bakåt tills hon satt lutad mot väggen.
"Kael väckte mig när hon bökade, men jag tänkte att jag kunde komma ner hit och prata med dig i stället för att ligga kvar i sängen och tvinna."
"Klokt val", sa Heather med ett leende.
Hon gick bort till den stora spegeln på väggen och kisade för att kunna se sin svaga reflektion. Hon hade fortfarande sitt bruna hår i hästsvans, precis som den dag hon blivit mördad.
"Tycker du att jag borde släppa ut håret? Jag kanske skulle se bättre ut?" sa hon sedan och vände lite på sig.
Amber ryckte på axlarna.
"Inte vet jag. Kan du sätta upp det igen om du gör det?"
"Kanske. Säkert kan jag det om jag har kvar hårsnodden runt handleden eller liknande, men jag vet inte vad som händer om jag lägger ifrån mig något. Jag menar, det måste ju finnas en anledning till att spöken inte förnyar sig själva. Vem vill se exakt lika dan ut i flera hundra år?"
Amber ryckte på axlarna igen.
Heather drog snodden ur håret och trädde en den runt handleden i stället. Sedan granskade hon resultatet i spegeln. Heather hade ljusa jeans och en rosa tröja på sig, men det var inte alltid man kunde se vad hon hade för färg på kläderna.
"Du dog ju i snygga kläder i alla fall. Tänk om du hade haft något som du inte gillat", sa Amber.
"Mm. Jag önskar bara att jag kunde göra något åt det här."
Heather öppnade dragkedjan i sin tröja och visade det nerblodade vita linnet som hon hade under.
"Jätte snyggt. Eller hur?" sa hon sarkastiskt och drog fast tröjan igen.
"Det färgar ju inte igenom i alla fall", tröstade Amber.
"Nej. Men att gå med tröjan stängd hela tiden ser ju lite tillknäppt ut ibland. Jag önskar att jag kunde byta kläder på något vis. Men jag vet inte hur det skulle gå till. Jag har aldrig träffat ett annat spöke så jag har ju ingen att fråga. Veronica har försökt att hjälpa mig så gott det går, men vissa saker kan bara ett annat spöke hjälpa mig med."
Heather pratade lite väl mycket ibland, men Amber hade sedan länge vant sig och lärt sig att sålla ut det viktigaste och ignorera resten.
"Mm. Amadeus överväger nog att skicka iväg mig till någon mer erfaren också. Han har sett mer beslutsam ut de senaste dagarna, så jag misstänker att han letar efter olika lösningar."
Heather lämnade spegeln och satte sig sängens huvudända.
"Vem kan vara mer erfaren än vad han är? Är han inte typ 110 år?"
"112. Men han är mer insatt i att bekämpa olika saker, som demoner, vargulvar och onda varelser. Han har nog aldrig studerat mer vetenskapliga ting. Han visste hur man får ett vampyrbett att ge evigt liv utan att man behöver bli vampyr själv, men det är nog mer en fråga om besvärjelser. Vetenskap är nog inte hans starka sida och så vitt vi vet så är min nya förmåga något som måste besvaras med vetenskap. Inte ens Veronica kommer någon vart med det... Men vem kan vara insatt i sådant?"
Heather ryckte på axlarna.
"Någon som gillar vetenskap baserat på paranormala ting."
Amber sneglade på Heather och höjde ena ögonbrynet.
"Ibland är du bara för nördig", sa hon sedan skämtsamt.