Lögnernas väv - Häxmästarens Arv Del 3 🇸🇪

Kap.2 Ett förslag

De hade pratat om både det ena och det andra en god stund innan det hördes ljud från hallen ovanför. Amber hörde stegen ner för trappan från övervåningen och visste genast att det var Veronica som var uppe. Amadeus hade betydligt tyngre steg än Veronica. "Nä, jag ska nog gå upp och käka lite frukost", sa Amber och sträckte på sig. "Gör det du. Vi kan prata mer en annan gång. Vi spöken har inte samma uppfattning om tid som ni levande. Jag skulle utan problem kunna ligga här och stirra i taket i gott och väl ett år utan att få tråkigt."
"Så du menar att jag inte behöver skynda mig tillbaka?"
"Inte direkt, nej", sa Heather med ett roat uttryck.

Amber gick upp till köket och fann Veronica i färd med att koka te. Veronica kokade te i kanna på spisen, trots att de hade en elektrisk tekokare, men var man några hundra år gammal så hade man nog vissa vanor som man höll fast vid.
"Är du nere i källaren i bara pyjamasen?" undrade hon när hon fick se Amber.
"Jag orkade inte byta om", sa Amber med en axelryckning.
"Hm."
Veronica började duka fram frukosten och Amber satte sig på en av de lite högre stolarna vid den köksbänk där de brukade äta. De hade ett matsalsbord i samma rum som teven stod, men det var två rum mellan det och köket, så de brukade äta vid köksbänken om de inte hade gäster.

"Jag reser tillbaka till England om en vecka. Jag har bestämt mig nu och jag tror att jag har lärt dig en hel del under den här sommaren", sa Veronica.
Amber nickade bara, utan att veta vad hon skulle säga.
"Rosenskölden behöver mig som organiserare. Nästa gång du behöver en dos kunskap så kan du ju komma till mig", föreslog hon och Amber log.
Reste till England gjorde hon gärna.

Tunga steg hördes ner för trappan och snart dök Amadeus upp i dörren. Han var nästan axelbred nog för att ta upp hela dörröppningen och han var vältränad som en gladiator. Han log mot dem medan han körde fingrarna genom det blonderade håret.
"Finns det kaffe?" undrade han.
"Inte än. Men jag kokar te om du vill ha", sa Veronica.
"Finns det pulverkaffe då?"
Han gick bort till skåpet och började leta bland hyllorna.
"På tredje hyllan uppifrån."
"Hur ska vi klara oss utan dig här när du har åkt? Vi har ju blivit så vana vid att du lagar mat och håller ordning här i köket", sa Amber till Veronica.
Veronica log snett mot henne. Det syntes tydligt hur fylliga hennes läppar var när hon målat dem rubinröda. Veronica var kanske en svart häxa, men till skillnad från den döda häxa de haft i källaren var hon slående vacker. Kattlika gröna ögon och smidig som en fotomodell.
"Ni har ju klarat er själva förut. Ni kommer nog in i rutinerna igen", sa hon lugnande.
Amadeus satte sig på stolen bredvid Amber och ställde burken med pulverkaffe på bänken.
"Om Amber är med på det förslag som jag tänker lägga fram så kommer ingen av oss att vara här om några veckor", sa han.
Amber såg direkt på honom.
"Ingen av oss? Ska vi åka någonstans?"
Amadeus lutade sig mot bänken med armbågarna och mötte hennes blick.
"Jag har som sagt ett förslag åt dig, men det är lite invecklat ... Det finns någon som kan ha svar åt dig. En som vet mer om vår familj än någon annan. Han var mer eller mindre besatt av den innan jag drog ner antalet till oss två."
"Vem?" undrade Amber.
"Han heter Gerard Belau. Han är lite av en trollkarl, men inte särskilt stark. Om han är ond eller god vet jag inte. Han är nog lite vad som passar för stunden. Ganska extrem och ... excentrisk. Det är svårt att beskriva honom, men han är besatt av kunskap. Han vet mer om saker och ting än många andra. Djupt insatt i nästan alla ämnen som kan beröra en häxmästare. Han vet allt om vår gemensamma släkt, men eftersom jag dödade hela klabbet så ser han inte så milt på mig. Du å andra sidan är en Chaember, även om ditt efternamn råkar vara Venires. Han ser nog en viss ära i att få berätta om vår släkt för dig. Faktum är att han har sagt att han mer än gärna tar emot dig under en eller två månader som lärling."
"Så du har frågat honom?"
Amadeus nickade.
"Jag skrev ett brev åt honom. Jag var inte ens säker på om han skulle läsa det om han såg att det var ifrån mig, men det gjorde han tydligen. Jag fick offra min egen självkänsla lite och säga att jag famlade i mörkret med din utbildning och att jag insett att jag var alldeles för okunnig för att lära dig allt som du behövde veta. Sedan fick jag försöka stryka hans ego lite genom att berömma hans stora kunskap och säga att jag inte kunde tänka mig någon visare lärare åt dig. Jag behövde inte nämna dig mer än till namnet. Han vet redan mer om ditt ursprung än vi och har nog hållit ett öga på dig för att se om du skulle visa prov på stora krafter.
Han svarade i alla fall på mitt brev och sa att du gärna fick vara hans lärling. Han ville förstås ha dig lite längre och pratade lite om ett helt år, men jag sade stopp och drog ner det till en eller två månader. Du far dit i en månad och avgör sedan själv om du vill stanna en till. Du ska få tänka på saken, men nu vet du i alla fall vad mitt förslag är. Han vet inte att du egentligen är ute efter information om vår släkt, eftersom jag fick säga att det var hans stora kunskap som fick mig att kontakta honom. Men jag vet att han inte kommer att kunna låta bli att berätta om det och du kan nog få veta hur mycket som helst med några oskyldiga frågor vid rätt tillfälle."
Amber nickade.
"Okej ... Det låter helt okej så långt ... Men det är inte allt va?"
Amadeus skakade på huvudet.
"Han bor inte direkt i grannskapet. Han har inte ens vissa moderniteter, utan bor i ett slott i sten från 1100-talet eller något sådant."
"Var bor han då?"
Amadeus gjorde en paus innan han svarade.
"Transsylvanien."
Hon höjde ögonbrynen. "Transsylvanien? Ligger inte det i ... Rumänien?"
Amadeus nickade.
"Han har ett slott med utsikt över det slott som påstås ha bebotts av greve Dracula."
"Den riktiga greve Dracula, eller den som man skrev böcker om?"
"Mig veterligen så finns det bara en Dracula, men det sägs att Dracula baserades på Vlad Tepes, eller någon annan furste som Bram Stokers inspirerades av. Andra säger att Dracula finns - eller fanns - på riktigt och att Stokers fick hemlighålla sin verkliga inspirationskälla genom att hitta på Vlad Tepes. Det där vet nog Gerard allt om ifall du är intresserad. Han är lite besatt av Dracula också. Ärligt talat finns det en hel del som han är besatt av, men det lär du upptäcka själv när du träffar honom. Om du vill träffa honom förstås?"
Amber funderade en stund.
"Det skulle jag nog kunna tänka mig. Visst känner jag mig lite nervös inför tanken på att resa så långt, men å andra sidan så är jag oerhört nyfiken. Det är nog helt klart värt det."
"Du kan ju ta dagen till att fundera på det. Prata med Heather och James om det, för du kommer att få resa själv. James och Heather blir kvar här och själv följer jag med Veronica till England efter att jag följt dig till Transsylvanien.
Du blir helt själv. Gerard har satt en hel del besvärjelser över sitt slott som håller spöken borta och villkoret på att du skulle få komma dit var att det bara skulle vara du."
Det kändes lite besvärligare. Hon hade trott att Heather på något sätt skulle kunna ta sig dit. James hade jobb att sköta och en stuga att ta hand om. Honom var hon beredd på att lämna hemma, men utan Heather skulle det bli ensamt.
"Kael då?" undrade hon.
Amadeus skakade på huvudet.
"Du anar inte vad som finns ute i de Transsylvanska skogarna. Kael får följa med mig, om inte James vill ta hand om henne. Du får nog gå över till honom och diskutera saken."

Efter frukosten, när hon bytt om och klätt på sig, gick hon bort till granhäcken bakom huset och klättrade igenom det höga staketet. Sedan var det en kort, fem minuters promenad ner till James' stuga som låg längst in på vägen bredvid deras.
Den lilla röda sommarstugan var inredd för åretruntboende och han hade fått den riktigt mysig efter lite arbete.
Han öppnade nästan direkt när hon knackade.
"Hej", sa han och log brett när han såg henne.
"Hej. Stör jag?"
"Inte alls. Jag sitter bara och slötittar på TV. Kom in."
Han steg åt sidan och släppte förbi henne.
James hade en lite ljusare nyans på sitt röda hår än vad hon hade. Hennes var mer kastanjebrunt med en kraftigt röd nyans medan hans var mer åt det morotsfärgade hållet. Hennes ögon var bladgröna och hans var blå med nyans av både brunt och grönt. Ändå syntes det tydligt att de var släkt. De satte sig i soffan framför teven i det lilla vardagsrummet.
"Jaha. Hade du bara vägarna förbi, eller var det något särskilt?" undrade han.
"Det är en sak som jag skulle vilja diskutera", började hon och berättade sedan om Amadeus' planer med Gerard.

"Oj. Transsylvanien. Det var inte illa", sa James när hon var klar.
Hon nickade.
"Frågan är bara nu om du skulle vilja ta hand om Kael, eller om Amadeus ska ta henne med sig."
"Hm. Jag har inget emot henne och när jag själv är varulv så är det inte svårt att komma ihåg att hon är en småulv. Jag antar att jag kan stänga in henne i er trädgård vid varje fullmåne. Att ta henne med är nog ingen bra idé. De andra ulvarna i flocken kanske inte skulle gilla det. Dessutom är det inte så lätt att hålla ett öga på henne och se till att sköta sig själv på samma gång."
"Men vill du ha hand om henne då?" undrade hon.
"Hon kräver en hel del motion va?"
"Hon kan gå lös i skogen på dagarna om du tar en promenad. Hon är duktig på att springa av sig och kommer alltid när man ropar. Hon är rätt lydig."
Han nickade.
"Det skulle kunna funka. Men jag måste fundera på saken lite ... Hur är det med Heather då? Ska hon bo ensam i huset med Amadeus?"
"Amadeus följer med Veronica till England, men vi kommer ju tillbaka sedan. Hon kan vakta huset medan vi är borta."
"Som ett husspöke?"
"Ja. I stort sett. Det är hon ju egentligen redan. Sen kan ju du hälsa på henne om du vill. Jag kommer nog att kunna ringa hem med jämna mellanrum också. Det är ju bara någon månad. Annars får vi brevväxla."
"Med snigelpost?"
"Ja. Gerard har nog knappast internet."
"Hm. Skulle kanske vara kul med lite gammaldags brevväxling", tyckte han.
"Så du har inget emot att jag reser?" undrade hon.
"Nej. Det är ju för din utbildnings skull och du kommer nog att resa en hel del ändå sen när du blir en häxmästare på egen hand. Det är lika bra att vänja sig från början. Och som du sa så är det ju bara frågan om någon månad."