Lögnernas väv - Häxmästarens Arv Del 3 🇸🇪

Kap.25 Derek

”Känn dig som hemma”, sa han skämtsamt och steg åt sidan så att hon fick gå in först.
”Ta den inre sängen du, om du vill”, erbjöd han och stängde dörren efter dem.
Han hade en mycket behaglig röst och hon planerade lite halvt omedvetet att prata så mycket som möjligt med honom följande dag för att få höra mer av den.

Hon gick in till den inre sängen och lade sin väska på den.
”Hur kommer det sig att du känner Denzil och Amadeus?” undrade hon, bara för att få igång ett samtal.
”Bekanta inom yrket kan man säga. Våra vägar har korsats ett antal gånger och vi har hjälpt varandra vid behov”, svarade han och gick till den säng som låg ytterst i rummet.
”Är du hungrig? Vi kan gå och käka något om du vill”, sa han sedan.
”Nej. Det är bra för mig. Jag åt nyss frukost.”
Han fnissade plötsligt till och hon kunde inte låta bli att le.
”Frukost? Ja, då så. Då kanske du klarar dig till nästa frukost?”
Hon log och blev till slut tvungen att titta bort. Hon kunde inte få bort det löjliga flinet ur ansiktet och tittade ner i väskan istället i hopp om att kunna dölja det. Dessutom var hon helt säker på att hon rodnade.
Hon hörde att han lade sig på sin säng efter att ha sparkat av sig skorna.
”Jag ska bara byta om”, sa hon innan hon tog sin pyjamas med sig och gick in på toaletten.
Hon hade undvikit att ta nattlinnet för att inte behöva visa för mycket hud. Då var det bättre med den tvådelade, långärmade pyjamasen med lite för långa byxben. Den var ganska varm att sova i, men det var väl bara att slänga av sig täcket.
Hon hade borstat tänderna ganska nyligen, så det brydde hon sig inte om. Hon nöjde sig med att använda toaletten och tvätta händerna innan hon gick ut i rummet igen.

Derek låg kvar på sängen och hade satt på teven. Han låg med en arm bakom huvudet och höll fjärrkontrollen i den andra.
När hon kom ut från toaletten drogs hans blick till henne och han svepte över henne med blicken innan han såg på teven igen.
”Ska inte du byta om?” undrade hon.
”Nä. Jag tog inte så mycket med mig. Jag sover i t-skjorta och boxers.”
Hon nickade bara och kunde inte låta bli att föreställa sig honom mer lättklädd.
Fast i hennes fantasier hade han inte t-skjortan på sig heller.
Tanken fick henne att rodna och hon bytte snabbt tankebanor.
”Är det långt hem till dig?” undrade hon.
”En bit. Men det är inte mitt hus vi ska bo i, utan ett som tillhört min gammelfaster Zamora.”
”Zamora? Det var ett ovanligt namn.”
”Vi har en del ganska ovanliga namn i min släkt.”
Amber nickade igen.
Hon lade sin väska på golvet vid fotändan och lade sig på täcket i sängen.
”Så du är släkt med Amadeus Rebellion?” undrade han efter en stund.
”Ja. Han är min pappa.”

Så snart orden var sagda undrade hon om det var klokt att berätta så mycket. Hon visste ju inte hur stort förtroende Amadeus och Denzil hade för Derek.
Men hade de lämnat henne ensam med honom kunde han inte vara en fiende i alla fall.

”Verkligen? Jag trodde att han var din mormors morbror”, sa Derek förvånat.
”Det är han också, men min mormor utövade några besvärjelser över min mor under graviditeten som inkluderade en hel del av Amadeus’ blod, så han är mer eller mindre min pappa.”
”Hm. Där ser man.”
”Du då? Har du några intressanta familjelinjer?”
”Oja. Men det är en ganska lång historia.”
”Jag steg upp för bara några timmar sedan, så jag lär inte somna på länge.”
Han log mot henne innan han såg på teven igen.
”Min mamma var en vampyrfödd och farsan är en mycket duktig häxmästare. Själv är jag väl inte vad han hoppats på, men några knep kan jag. Jag kanske kan lära dig lite medan vi är i Zamoras hus. Zamora har du säkert hört talas om. Hon är inte så känd till namnet, men om du sett The Blair Witch Project, så vet du vem hon är.”
Amber såg överraskat på honom.
”Är hon Blairhäxan?”
”Precis. Du vet väl att filmen är baserad på verkliga händelser?”
Amber såg på teven igen, medan hon lät det hela sjunka in.
”Lever hon än?” undrade Amber och rös inför tanken på att stå ansikte mot ansikte med den häxan.
”Nej. Det är inte så länge sedan hon gick bort, men hon dog inte i huset, så oroa dig inte för det.”
Amber tog ett lite djupare andetag.
”Var dog hon då?” undrade hon.
”I sin stuga som ligger djupare in i skogen. Den stuga som alla trodde att hon bodde i. Hon bosatte sig där under de perioder som hon utövade svart magi, så det är därför alla trodde att den elaka häxan bodde i en stuga i skogen. I själva verket rörde hon sig bland folket i Blair som vilken person som helst. Fast hon bor ganska långt bort från själva samhället.”
Amber nickade och försökte samla sig. Inte för att hon blivit så rädd för filmen i sig, men att röra sig på ett ställe där Blairhäxan verkligen bott skrämde henne lite.
”Träffade du henne någon gång?” undrade hon.
”Jo. Hon var inte direkt någon trevlig person. Butter och lite egen. Men som tur var så handlade det bara om en kort visit, så jag behövde inte stanna hos henne någon längre tid.”

Amber gillade verkligen att prata med Derek. Det var en lätt stämning, men luften kändes ändå laddad.
Hon undrade om han var lika fascinerad av henne som hon var av honom. Hon hoppades det och undrade hur gammal han kunde vara. Knappast mer än trettio. Lite gammalt för henne kanske, men om han var en av dem som slutat åldras så skulle hon ju komma ikapp förr eller senare. Själv ansåg hon att åldern inte hade så stor betydelse om den äldre personen inte åldrades. Det gällde nog egentligen alla som inte åldrades. En ung person som levt länge var mogen på sitt sätt och en äldre person som inte åldrades kunde uppleva glädje med någon som var ung. Det vore bara orättvist att begränsa allt med moral om två personer var lyckliga tillsammans. Omvärlden lade sig nog i lite för mycket ibland. Var folk lyckliga så borde de få vara ifred.

Hon och Derek fortsatte att småprata halva natten om allt mellan himmel och jord. De skrattade ofta och hon kände sig alldeles bubblig av lycka när hon fick höra honom skratta.
Teven stod på hela tiden, men ingen av dem gav den någon större uppmärksamhet.

Klockan var runt två på natten innan de gick och lade sig för att Derek skulle få lite sömn innan de gav sig av.
Amber somnade förvånansvärt snabbt, trots den ovana miljön och det nya sällskapet.
Derek fick henne att känna sig trygg och nervös på en och samma gång. Det var en märklig kombination, men konstigt nog trivdes hon lite med den.