Lögnernas väv - Häxmästarens Arv Del 3 🇸🇪

Kap.3 Transsylvanien

Amber slog på skoj upp Transsylvanien i ett lexikon. Hon var lite nyfiken på stället som hon skulle tillbringa de närmaste månaderna på och undrade vad ett lexikon kunde berätta för henne.
Många kände till Transsylvanien genom alla vampyrhistorier som utspelade sig där, men hon var inte säker på vad det egentligen var för ett ställe. Hon skummade igenom texten och hoppade över det som inte intresserade henne riktigt, som ekonomi, folkmängd, religioner och liknande. Hon skulle ändå inte resa runt och träffa folk. Gerard bodde lite ensligt och så vitt hon visste skulle de inte ens lämna slottet. Hon var mer intresserad av miljön.
Transsylvanien var en blandning av djupa, bördiga dalar och höga berg. De höga bergen bestod bland annat av de Transsylvanska alperna och Karpaterna. Det var tydligen inte några små berg det handlade om. I öster var Karpaterna så täta och höga att bara en enda järnväg gick igenom.
Hon hade föreställt sig Draculas slott balanserande på klippkanten till en väldig ravin, omgivet av snöklädda berg och tydligen var hon inte så långt ifrån sanningen i sin gissning. Transsylvanien var ett högland på ungefär 300-500 meters höjd och hade en mängd floder som ledde bort allt vatten där uppifrån.
Så långt lät det som ett mycket intressant landskap med de höga höjderna och djupa dalarna. På de bilder hon kunde hitta såg det mycket grönskande ut i dalarna, medan bergen var karga och snötäckta.
Hon undrade var Gerard hade sitt slott. Det hade hon glömt att fråga Amadeus. Transsylvanien bestod av 16 distrikt, så det fanns ju en hel del att välja på.
”Jag undrar vilket distrikt Gerard bor i”, sa hon högt till Heather.
Heather tittade upp från boken som hon bläddrat i.
”Ingen aning. Har det någon betydelse?”
”Vore kul att veta var det ligger bara. Enligt den här boken består Transsylvanien av 16 distrikt som tillsammans täcker en yta på 102 181 kvadratkilometer. Det är nästan halva Rumänien, så det finns ju en del ställen som han kan befinna sig på.”
”Mm. Det är ju sant.”
”Vad är det du sitter och läser då?”
Heather satt också med ett lexikon framför sig.
”Jag läser om Dracula. Tror du att du träffar honom där?”
”Om jag kommer att träffa Dracula? Nej, det tvivlar jag starkt på. Men jag lär säkert få veta en hel del om honom. Enligt Amadeus är Dracula en av de saker som Gerard är lite besatt av.”
”Han är besatt av familjen Chaembers också, va?”
Amber nickade.
”Jo. Det är en av anledningarna till att han vill ha dit mig. Förmodligen vet han en hel del om min släkt också. Det kommer att bli två mycket lärorika månader.”
Heather nickade.
”Kommer du att klara dig här då? Blir det inte lite tråkigt att vara helt ensam i huset?” undrade Amber sedan.
”Nej. Inte det minsta. Som jag sa förut så bryr sig spöken inte så mycket om tid. Två månader är ingenting. Dessutom kommer du säkert att ringa hem vid några tillfällen och då har vi ju möjlighet att prata.”
Amber nickade.
”Jo, jag hoppas det. Amadeus sa att Gerard bor lite primitivt, men jag hoppas att det inte innebär utedass, oljelampor och vedeldad spis. Han borde åtminstone ha en granne med de grundläggande bekvämligheterna. Bara jag kan få gå på en riktig toalett, duscha i varmt vatten och kanske få tag i en telefon en gång i veckan, så är jag nöjd.”
”Mm. Vedeldad spis har jag inte så mycket emot, men mulltoa och våtservetter kan få vem som helst att längta hem.”
Amber log brett.
”Tror du att du får några nya vänner där då?” undrade Heather.
”Trassylvanska vänner?”
”Ja. Som du kan brevväxla med sedan. Det finns säkert många intressanta människor där.”
”Hm. Jag tror inte att vi kommer att ha så mycket kontakt med omvärlden. Enligt Amadeus lämnar Gerard sällan sitt slott. Han får allt levererat dit av en bonde som bor bredvid. Bonden gör månadsinköp åt honom och levererar det till slottet. Jag får se lite hur allt fungerar där. Säkert får jag vara med i rutinerna och hjälpa till med det som behövs, men jag kan ärligt säga att jag inte ser fram emot städningen.”

Amber satt och såg ut genom det lilla fönstret på flygplanet på de snöklädda bergstopparna som passerade nedanför. Planet hade sjunkit ner under molnen, så nu kunde hon skymta marken under dem.
Amadeus satt med en tidning framför sig på sätet bredvid henne.
”Vilket distrikt var det som Gerard bodde i?” undrade Amber.
”Covasna.”
”Och vad hette byn?”
”Gyimes, precis som bergspasset som det ligger bredvid.”
”Kan vi se det härifrån?”
”Nej. Vi är för långt söderut för det.”
”Hur länge ska vi åka taxi för att komma dit då? Eller ska vi ta ett tåg?”
”Vi tar ett tåg och det kommer att ta två timmar, ungefär.”
Amadeus var inte så pratsam när han läste, men han svarade i alla fall på alla hennes frågor.
Amber såg ut genom fönstret tills landningen började närma sig. Då fick hon sätta sig ordentligt i stolen igen och ta på sig bältet. Hon var ganska uppspelt över hela resan. Hon hade aldrig lämnat landet förut. Det var inte första gången hon frågat Amadeus om Gerards boplats och hur de skulle komma dit, men han var åtminstone tålmodig nog att svara på alla frågorna för tredje eller fjärde gången.

Att åka tåg var ännu en upplevelse för henne. Det hade hon heller aldrig gjort förut. Tunnelbana hade hon åkt, men det var inte riktigt samma sak.
Till sist tog de en taxi från tågstationen till gården där Gerards närmaste granne bodde. Gården var en mycket gammal gård med murade eller rappade byggnader i sten.
Byn de hade passerat på vägen dit hade gått i samma stil med stenbyggnader med synliga träramar. Mycket pittoreskt och lite exotisk hemtrevnad, men det hade inte varit mycket folk i farten.
Klockan var bara tre lokal tid och ändå hade det inte synts till mer än ett fåtal kunder i de små butikerna. Men det var förstås mulet och lite ruggigt väder, så folk kanske stannade inne.

Den stora vändplanen som utgjorde gårdens centrum var lerig och upptrampad och det luktade svagt från gödselstacken, men det påverkade inte Ambers humör. Hon var fortfarande förväntansfull och full av energi. Bonden som öppnade dörren när de knackade var en trött gammal man i sextio- eller sjuttioårsåldern, men han log ändå vänligt mot dem. Amadeus kunde flytande rumänska, så han förklarade vad de hade för ärende. Bonden nickade och bad dem vänta innan han försvann in i huset igen.
Efter en stund kom han ut ur huset med en av sina söner i släptåg. Sonen såg ut att vara i fyrtioårsåldern och visade tydligt att han var uppvuxen med hårt arbete på gården.
De gick till stallet och selade en av de stora arbetshästarna. Under tiden väntade Amber och Amadeus utanför.
Amadeus såg på henne och suckade.
”Vi får ta adjö här. Gerard vill inte ha mig i närheten av sina ägor, så härifrån åker du ensam, men det kommer att gå bra. Bonden kör dig ända fram och jag har gjort klart för honom att han inte får lämna dig innan du är med Gerard. Han hade tänkt lämna dig vid grinden, men jag sa att han skulle följa dig ända in i hallen”, sa han.
Amber nickade bara.
Hennes blick drogs till ett vagnspår som ledde in i skogen snett bakom ladan. Man kunde skymta grus i de uppkörda spåren mellan löven, så det verkade finnas en väg där under. Träden hade tappat nästa alla sina löv och skogen såg dystert hotfull ut under den blytunga himlen. Hon rös lite lätt innan hon tittade upp på Amadeus igen.
”Är det långt till Gerards slott härifrån?” undrade hon.
”Det tar nog ungefär en timme att köra dit med häst och vagn skulle jag tro. Jag kan inte vara mer specifik än så när jag aldrig varit dit. Jag kan bara göra en gissning utifrån de kartor som jag sett.”
Hon nickade igen.
Hästen leddes ut ur stallet och bort till en öppen vagn som väntade. Bonden log mot dem och sa något på rumänska till Amadeus.  Amadeus nickade bara innan han vände sig till Amber igen. Amber gav honom en frågande blick.
”Han sa att han har en leverans till Gerard som han kunde passa på att leverera när han ändå gav sig ut dit.”
Hon såg på medan de spände hästen för vagnen en bit bort.
”Det blir nog bra. Bonden kommer och levererar varor var eller varannan vecka och då kan du skicka brev med honom. Dessutom kan han hämta dig och köra dig till byn varannan vecka. Han har även en telefon som du kan få låna. Jag har betalat honom bra för att göra de extra tjänster som du kan vilja ha av honom”, tillade Amadeus.
”Så det är därför som han är så extra trevlig?” undrade hon.
”Kanske. Han kan mycket väl vara trevlig annars också. Men vi anses vara rikt folk, så du kan nog vänta dig att han smörar lite.”
Bonden hoppade upp på kuskbocken och körde fram en bit innan han stannade för att vänta på henne. Amadeus slängde upp hennes två väskor på vagnen innan han vände sig till henne.
”Du fick Veronicas adress och du kan skriva mitt namn någonstans på kuvertet så ger hon det till mig. Själv kommer jag inte att ha någon fast adress på ett tag. Men Veronica kommer att se till så att jag får dina brev. Sköt om dig nu. Gerard kan vara lite väl häftig i sitt humör ibland, men kom ihåg att han aldrig skulle komma på tanken att skada dig”, sa han.
Amber undrade hur Gerard egentligen var om Amadeus kände behov av att försäkra att Gerard inte skulle skada henne. Hon nickade bara och kramade om honom när han gav henne en kram. Sedan lyfte han upp henne i vagnen.
”Ni har mycket vacker dotter”, sa bonden vänligt och nickade mot Amadeus.
”Tack”, svarade Amadeus innan han vände sig till Amber igen.
Amber gav honom ännu en frågande blick och han bara skakade lite lätt på huvudet åt henne. Bonden fick tro att hon var Amadeus’ dotter.
”Tveka inte att säga till om du vill hem. Då kan du bara skriva till Veronica, så kontaktar hon mig, eller så hämtar hon dig själv. Okej?”
Amber nickade igen.
Han log, men såg lite sorgsen ut.
”Det är bara någon månad”, sa hon.
”Jag vet”, nickade han.
”Ha det bra nu.”
Han gav bonden en nick och vagnen sattes i rörelse.
Amber gav Amadeus ett leende innan hon vände blicken framåt. Det kändes underligt att åka iväg med häst och vagn in i en uråldrig skog. Som om hon var på väg på en tidsresa tillbaka till 1800-talet eller liknande.
Innan de körde in i skogen kastade hon en blick tillbaka mot gården. Amadeus stod kvar och såg efter henne. Sedan försvann allt bakom de stora träden.