Lögnernas väv - Häxmästarens Arv Del 3 🇸🇪

Kap.19 Den stora hemligheten

Amber såg på Denzil en lång stund.
Det sjönk långsamt in och nya frågor vaknade i henne, men hon hann inte börja fråga ut honom innan han började berätta.
”Det stämmer att Carolyn och Bruce inte tyckte om varandra. Carolyn hade faktiskt börjat inse hur fel allting var. Hon var inte lika mörk i själen som sin mor och hade sedan länge börjat se sin släkt så som andra såg den. Dels för att hon var förälskad i Julian Clavier och fått veta att Carol aldrig skulle tillåta att de var tillsammans. Men också för att hon visste vad som väntade hennes framtida barn.
Bruce var äregirig och hade gjort vad som helst för att få vara en del i Chaembers släktträd. Carolyn bestämde sig för att inte ge varken Carol eller Bruce vad de ville ha. Hon skulle bli gravid med någon annan bakom ryggen på alla andra. Det var hennes beslut och hennes sätt att i hemlighet hämnas på alla som ville utnyttja henne. Men hon kunde inte bli gravid med Julian. Carol skulle märka om barnet inte uppfyllde alla de förväntningar man hade och ett svagt barn skulle Carol inte behandla med mildhet. Hon behövde någon som var stark och det fann hon... Carolyn var redan gravid på sin bröllopsnatt.”

Amber bara såg på honom en lång stund medan allt sjönk in.
”Så... Bruce Venires var inte min far?” sa hon sedan långsamt, som för att själv hinna uppfatta alla orden.
”Nej. Det var han inte.”
”Hur kan du veta det?”
Hans blick svepte via hennes innan han såg ner igen.
Det kändes som om luften långsamt gick ur henne medan alla pusselbitar föll på plats. Det var inte många bitar. Sättet han hållit om henne på när han räddat henne från stupet, den energi hon kände från honom, de beskyddande gester han gett henne och det sätt han nu tog hand om henne på.
Nu när hon väl såg tillbaka på de senaste minuterna så föll allt på plats och det stämde så skrämmande bra överens.
Hon drog undan fötterna från honom och satte sig upp i stolen, men sedan blev hon att ta sats flera gånger, utan att få ur sig frågan.
Chocken var för stor.
Han reste sig och satte sig i fåtöljen bredvid henne. Han såg lite bedrövad ut och såg in i elden innan han sa något.
”Jag har alltid undrat hur jag skulle berätta det för dig... Jag vet inte ens i vilken ände jag ska börja... Jag antar att det första du vill veta är varför jag inte kom och hämtade dig med en gång, så snart jag visste att Carolyn var död? Svaret på det är enkelt. Jag gav Carolyn ett löfte. Ingen skulle få veta vem din rätta far var. Inte ens du. Inte förrän du var minst arton år och även då fanns det krav du måste uppfylla för att få veta sanningen. För det första måste du visa att du är god och vill ta avstånd från släkten. För det andra måste du vara i säkerhet på ett sådant sätt att du inte kan hamna i fara om du vet sanningen. Och för det tredje måste du vara mogen för sanningen.
Jag kan bara hoppas att jag inte brutit för mycket i mitt löfte till Carolyn.”

Amber samlade sig lite och kände hur frågorna började lugna ner sig. Tillräckligt för att hon skulle kunna välja mellan dem i alla fall.
”Jag är sjutton, men det är inte långt kvar innan jag är arton. Resten stämmer nog... hoppas jag.”
Han såg på henne och log svagt.
”Jag måste säga att jag var oerhört lättad när Amadeus sa att han skulle åka och hämta dig. Hos honom är du i alla fall i trygga händer. Men jag kan tänka mig att han inte är så överdrivet mogen för rollen som vårdnadshavare.”
Amber log.
”Nej. Det är nog jag som är ansvarig där hemma.”
Denzil skrattade till och såg in i elden igen.
”Amadeus är en god vän till mig, men inte ens han fick veta att Carolyn och jag träffades i smyg. Carolyn och jag var vänner. Jag kan inte säga att vi älskade varandra, med vi hade en god vänskap och när hon bad om en tjänst kunde jag inte säga nej. Att få barn med mig är svårt och kräver en del uppoffringar. Jag är inte någon vanlig häxmästare.
Det är lite svårt att förklara. Man kan säga att min själ är större än många andras. För att få barn med mig måste en del av min själ gå in i personen som jag är med och för att kunna göra det måste det finnas rum för det. Ska man ha barn med mig måste man helt enkelt ge upp en bit av sin själ. Inte hela, men det är en uppoffring som ingen gjort tidigare, så du har inga syskon. Din mor var beredd att göra det för att få dig.
Kort sagt var hon redan gravid på sin bröllopsnatt och lyckligtvis lyckades hon lura Carol. Alla trodde att du var Bruce’ barn och det ska nog alla få fortsätta att tro. Vi kan berätta sanningen för Amadeus och möjligtvis någon som du har stort förtroende för, men det är en hemlighet som måste bevaras med största tillförsikt.”
”Varför?”
Han log snett.
”Som jag sa så är jag ingen vanlig häxmästare... Vet du vad en demi-gud är?”
Amber såg på honom en stund medan tankarna arbetade för fullt.
”Är inte det en avkomma till en gud?” undrade hon när hon lyckats samla sig lite.
”Precis. Jag är inte någon direkt avkomma. Jag tror att min farfar var son till den nordiska gud som kallades Tor. Men det är svårt att säga. Ingen har bekräftat något, men ingen säger annat heller. De gudarna var ju inte riktiga gudar på det sättet. De var snarare oerhört mäktiga häxmästare med ofattbara krafter. De var nästintill odödliga och jag antar att det är vad som krävs för att kunna kalla sig Gud.”
Han gjorde en liten paus.
”Hur som helst så är avkommor till sådana som oss eftertraktade byten för de som vill minska antalet goda häxmästare. Är vi onda är vi eftertraktade allierade. Att du är en Chaembers sätter dig redan ganska högt på de flestas lista. Skulle de veta att jag är din far skulle det väcka svartsjuka och rädsla hos fler än vi kan hantera. Av den anledningen är det av största vikt att hemligheten hålls. Dessutom har Amadeus berättat att du redan skaffat dig mäktiga fiender.”
Det sista sa Denzil med ett svagt leende, som om han var lite stolt över henne.
Amber drog på munnen utan att egentligen vara så road.
Hon såg in i elden och märkte att Denzil betraktade henne i ögonvrån.
Den nya vändningen skakade om henne lite, vilket inte var så konstigt. Men hon hade alltid varit den som samlat tankarna och blivit klartänkt snabbt. Det tog inte många sekunder att inse att hon nu hade en betydligt bättre familjehistoria bakom sig. Hennes föräldrar hade tyckt om varandra och de hade samarbetat för att trotsa en av de mörkaste häxmästarfamiljerna som fanns. Hon var ett hemligt vapen mot mörkret och inte en planerad avel med föräldrar som skaffat henne av tvångsmässig pliktkänsla. Det var det första som klarnade i huvudet på henne. Men så insåg hon långsamt att hon nu faktiskt hade en familj. Hon hade en far och han satt alldeles bredvid henne. En far som dessutom verkade bry sig om henne och inte en som bara sett henne som en fribiljett till makt.
Ju mer hon tänkte på det hela ju mer lättad kände hon sig.

Hon väcktes ur tankarna av att Denzil reste sig. Han tog lite mer ved och lade den på elden innan han rätade på sig och såg på gnistorna som dansade över lågorna.
”Jag vet att det kanske inte är den drömfamilj du fantiserat om, men jag hoppas att det åtminstone är bättre än det du hittills har fått höra”, sa han med blicken i elden.
Amber kände hur det kramade till om hjärtat på henne och hon reste sig.
Denzil tvekade inte en sekund, utan slog armarna om henne när hon sökte sig till hans famn.
Han omfamnade henne hårt och tryckte henne till sig. Hon tyckte precis att han darrade till, som om han själv var en hårsmån ifrån gråten.
”Mitt älskade barn”, viskade han mot hennes hår, vilket fick hennes ögon att genast svämma över av tårar.
De stod länge och höll om varandra medan snöstormen rasade utanför. Den hördes bara vagt utöver knastret från elden, men utanför de tjocka väggarna virvlade snön i stora sjok över de branta bergen.