När världen tystnar

3 ~ Världen rasar

April 2068

  Luften är sval och behaglig ute. Solen har precis gått ner under trädtopparna och skymningen smyger sig på. På fotbollsplanen spelar barn en match och föräldrar hejar ivrigt på bredvid. Barnen skrattar förtjust när de träffar den svartvita bollen. Deras liv verkar helt bekymmersfria och Theo är glad för det. Själv sitter han ensam på en parkbänk en fredagskväll. Han stod inte ut med att sitta hemma i lägenheten, men promenaden fick inte stressen att försvinna. Han stressar över precis allt just nu. Det är för mycket i plugget, hans föräldrar tjatar om att han måste prestera på topp och hans polare vill att han hänger med ut helg efter helg. Det får han inte för sina föräldrar och han orkar inte ställa till med en scen så istället säger han till sina kompisar att han inte kan. De håller garanterat på att tröttna på honom.

På planen gör en liten flicka mål och hon ger ifrån sig ett glädjejubel och slår upp armarna i luften. Hennes vänner springer fram till henne och de har en stor gruppkram. Theo ler åt dem innan han reser sig för att gå vidare. Här kan han inte sitta hela kvällen.

  När han har gått ett varv i ett av Göteborgs motionsspår är rastlösheten fortfarande inte borta. Han går längs en gata och kikar in genom skyltfönstren i de stängda affärerna som på dagtid kryllar av shoppingsugna människor. Kläderna på provdockorna ser trista ut när inte en massa lampor skiner från rätt håll och kanter. I en inredningsbutik hänger massa fula tavlor som Theo aldrig har förstått hur folk kan vilja hänga upp i sina hem. När han flyttar hemifrån ska han aldrig ha en enda ful tavla.

  Theo hoppas att han kan flytta så fort som möjligt. Snart har han bara ett år kvar i gymnasiet och efter det hoppas han på att få ett jobb så fort som möjligt. Han vill flytta till en egen lägenhet och börja sitt egna liv. Utan en mamma som ständigt vakar över honom, utan en lillasyster som kan tjata hål i huvudet på vem som helst.

  Han saknar sin pappa. Han var hemma bara för en vecka sedan, då hade de haft en fartfylld kväll på Liseberg ihop. Mycket skratt, godis och snurrande. Men när måndagen kom var han tvungen att ge sig av till Norge igen där rymdforskningsstationen väntade på honom. Theo tycker att det verkar spännande och hans pappa har sagt att han kanske en dag kommer få åka upp i rymden och så småningom kanske Theo kan få följa med. Theo hoppas på det, även fast han förstår att den chansen är mycket liten. Det enda han hatar med sin fars jobb är att ibland är han borta ett par månader i sträck och det är inte alltid han är kontaktbar på telefon heller.

  En bil rullar förbi på vägen. Den hörs inte, allt är eldrivet. Theo studerar den röda farkosten som försvinner runt ett gathörn. Självkörande bilar hade funnits tidigare, men de hade blivit ett enda stort fiasko. Förarna hade helt förlitat sig på bilen och fler och fler olyckor hade skett när något av bilens alla system inte fungerade korrekt. Så nu fick förarna själva sköta jobbet igen efter ett förbud mot självkörande bilar. Theo har aldrig förstått hur man inte vill köra bilen själv, det lilla han har övningskört har varit roligt.

Theo är nästan hemma igen när han går förbi en ICA-butik. Skyltfönstret lyser och en rad olika rabatter och erbjudanden hänger och vill locka till sig köpare. Theo blir inte sugen, däremot fastnar hans blick på dagens löpsedel. Den är stor och gul med feta svarta bokstäver.

Smittsam sjukdom sprider sig i Kalifornien.

Han stirrar på orden och låter dem sjunka in. Det är inte första gången i hans liv sjukdomar dyker upp så han blir inte speciellt orolig, läkarna hittar alltid ett vaccin förr eller senare. Han litar på sjukvården.