Fake it | boyxboy

7

"Så ni är inte tillsammans på riktigt?" Frågar Wincent efter att jag har berättat hela sanningen om mig och Charlie för honom. Att bära på något så stort är tungt, jag vill ha någon att kunna prata med om detta. Wincent är den person jag känt längst och honom är min tillit stor till, jag vet att orden som sägs mellan oss, de stannar mellan oss.

Samtidigt känns det fel att ha berättat, Daniel var noga med föra fram att jag inte får berätta för någon. Inte ens min familj, vilket dock inte skulle vara ett alternativ då jag inte berättar så mycket för min familj, vi har inte lika mycket kontakt som vi förut hade.

"Nej det är vi inte." Svarar jag och dricker utav teet Wincent kokade när jag kom hem till honom. Likt mig bor han själv i en lägenhet några kvarter ifrån min lägenhet. Han fick dock sin lägenhet i födelsedagspresent av sina föräldrar när han fyllde arton år.

"Men hur funkar det för dig? Är det inte jobbigt med tanke på hur han har betett sig mot dig?"

Wincent var en av de två första kompisarna jag fick efter att Charlie avslutade våran vänskap, och vet därmed allt som hänt mellan oss. Aurora träffade vi först när vi började gymnasiet, hon vet en del men inte alla lika mycket som Wincent gör. Att därför prata med Wincent om det här var en självklarhet för mig.

"Jo det är verkligen skitjobbigt. Charlie är fortfarande en idiot och han bryr sig verkligen inte alls om mig längre." Jag suckar ledsamt och drar fingrarna över den fluffiga filten jag lindat in mig i.

"Varför gick du med på det då?" Frågar han och jag ser ner på det gråa stickade runt min kropp. Varför jag gick med på det, den frågan har jag ställt mig själv ett flertal gånger och alltid kommit fram till samma svar som alltid tycks vara nog för mig att fortsätta.

"För att jag bryr mig fortfarande. Mer än vad jag trodde."

Wincent lutar sig fram och drar in mig i sin stora famn. Hans händer stryker över min rygg och jag tar ett djupt andetag. Att ha berättat för Wincent är som att ha lyft en sten ifrån mitt bröst. Även om stenen är liten så känns det lättare att slippa hålla det inom mig och att i framtiden ha någon att diskutera med.

"Du är för snäll Milo. Bara du inte låter honom komma åt dig igen som han gjorde förut. Du förtjänar bättre än så." Wincents ord får mig att le svagt och nicka mot hans axel.

"Jag lovar." Yttrar jag, osäker på om det är ett löfte jag kan hålla.

Resten av kvällen spenderas framför tv'n där Prison break spelas. Eftersom vi båda har sett alla säsonger ett antal gånger, för vi samtidigt konversationer om allt möjligt. För en kväll lyckas jag skjuta undan Charlie ur mina tankar och låta mitt oproblematiska liv utspela sig ett tag. Men kväll blir till natt och natt blir till morgon, klockan blir halv tio och jag tvingas förflytta mig till studion för att umgås med Charlie.

Jag kramar om Wincent, som jag spenderade natten hos, och skyndar mig hem för att snabbt byta om samt ge mina katter mat. Både Zazu och Nala möter mig i dörröppningen, gapar efter mat och uppmärksamhet. Jag ger de båda mat innan jag smyger in i mitt sovrum för att byta ut kläderna jag på kroppen bär. Ett par svarta jeans, vilket nästan är det enda min 'byxhylla' består av, drar jag på mig och fäster ett bälte runt midjan då jag är en av personerna som inte vill ha jeansen hängandes nedanför rumpan. Till jeansen matchar jag en svart hoodie med ett vitt tryck på. Håret struntar jag i att fixa, dels för att tiden inte finns till men också för att det idag känns otroligt krävande av mig att försöka få det att se bra ut.

En tunn jacka drar jag på mig och skyndar mig iväg till studion. Eftersom det är förmiddag och en torsdag är gatorna inte fulla av människor. De flesta befinner sig nog på sina jobb, vilket jag också borde göra men har idag en ledig dag. Jag stöter enbart på ett par pensionärer och män klädda i kostymer som pratar i sina telefoner.