Fake it | boyxboy

35

Milos perspektiv

Jag kramar om Noah innan jag går in till omklädningsrummet och byter om från mina jobbkläder till mina vardagskläder. Klockan är strax efter tio och jag längtar hem till min säng, mina katter och såklart Charlie som mer eller mindre har bott hos mig sendan vi kom hem från turnén - för ungefär två månader sedan, då han inte gillar sitt hem. Även om det blivit påfrestande att bo så nära inpå varandra och vi har haft några små tjafs så vill jag inte att han flyttar hem till sitt hus igen. Jag vill ha Charlie vid min sida så mycket det går.

Med lurar i öronen och händerna nerkörda i fickorna, för att hålla värmen i dem, börjar jag traska hemåt. Hösten har dragit sig in över landet och jag kan inte bli mer än lycklig, hösten är min absoluta favorit årstid. Jag älskar färgerna, kläderna som blir tjockare men de otympliga dunjackorna behövs inte och alla filtar man kan krypa ner i, såväl som jag älskar regnet och kylan till skillnad från många andra. Jag trivs när det är regn och rusk ute.

Jag svänger in på affären några meter bort från mitt hem en sväng, handlar frukost och chips till ikväll trots att det är tisdag, innan jag går mot min port och knappar in koden med lätta tryck. Springer upp för trapporna och öppnar ytterdörren, jag möts av doften tillhörande maten som Charlie så snällt har lagat då det varit så stressigt på jobbet att jag inte haft tid att äta middag. Jag ler lätt för mig själv och virvlar av mig halsduken samtidigt som jag trampar av mig mina skor. Halsduken lägger jag på hyllan och hänger av min jacka på en galge innan jag går in i köket där jag ser Charlie ståendes vid diskbänken, fyller upp en kanna vatten och nynnar till en låt som spelas ur högtalaren. Rummet är nedsläckt och bordet redan dukat, det är inget mer speciellt än pasta med Charlies, så som han själv kallar det, special gjorda pesto, som bjuds på ikväll - en av mina favoriträtter.

"Hej." Säger jag och lägger min arm runt hans midja. Han lyfter blicken från kannan samtidigt som han stänger av kranen.

"Men hallå, jag hörde inte att du kom." Yttrar han med ett leende på läpparna och möter mig i en kyss. Jag ler åt hans svar och lutar mig mot diskbänken.

"Tack för att du lagade mat." Jag ser på skålen han fyllt med pesto och känner hur det suger till i magen, jag har längtat efter denna måltid.

"Såklart." Säger Charlie och placerar vattenkannan mitt på bordet innan vi sätter oss ner vid varsin sida av bordet och börjar äta.

"Mamma ringde idag." Mumlar Charlie fram med en något nedstämd röst och ser ner i bordet. Jag förstår direkt att något inte står rätt till och rynkar bekymrat på pannan. "Pappa är på sjukhuset igen. Läkarna tror inte att han kommer få komma hem denna gång."

En rodnad lägger sig över Charlies ansikte. Inte en rodnad för att han är generad, utan en rodnad han får när han pratar om något jobbigt och är nära till tårar. Jag blir tyst en stund, vet inte vad jag ska säga. Nyheten kommer som en chock för mig, Gabriel var ju på bättringsvägen.

"Jag trodde han var bättre?" Frågar jag stumt och Charlie suckar.

"Han var ju det men så i förmiddags hade han bara fallit ihop hemma och fått något anfall. Jag fattade inte riktigt vad mamma sa mer än att han inte alls har lång tid kvar nu." Säger han, möter min blick i några sekunder innan han ser ut i hallen där ett jamande hörs - Zazu. "Jag tänkte åka dit imorgon."

"Okej jag kan ta ledigt från jobbet och följa med om du vill." Säger jag och trots de ledsna, nästan hängiga ögon, och den bekymrade rynkan han har i pannan lägger sig ett litet leende på läpparna.

"Tack. Jag skulle uppskatta det."

Klockan hinner passera 00.00 innan vi sätter oss ner i soffan med chipsskålen framför oss och startar igång en film, som vi så småningom kommer somna till - jag i alla fall. Efter dessa kvällspass på jobbet är jag oftast helt slut då det framförallt är under kvällstid som restaurangen är som mest populär. Men också för att jag vaknade före klockan 6 imorse och fann det omöjligt att somna om.

"Jag älskar dig." Yttrar Charlie mitt i filmen och jag vrider huvudet bakåt för att se på honom, ger honom ett lätt leende och kysser hans läppar.

"Jag älskar dig med."