Fake it | boyxboy

18

Charlie har, efter ett långt samtal med sin pappa, bestämt sig för att ändå åka på turnén. Gabriel har blivit bättre under de två veckorna han legat på sjukhus, han har svarat bra på medicineringen och kommer få åka hem om några dagar. Så nu är Charlie i full gång med att träna in för den lilla turnén. Drogerna han tryckt in i sin kropp har påverkat hans kondition mer än vad han verkar ha trott, och det läggs mycket energi på att träna upp konditionen så snabbt som möjligt för att kunna dansa lite under tiden han sjunger. Efter att ha kollat på några videos med Charlie där han uppträder har jag förstått att dansen är en stor del av hans artiststil.

Under tiden Charlie tränar har jag jobbat så mycket som möjligt, för att jag ska kunna vara ledig under sommaren och följa med på turnén. Det är framförallt Charlie som övertalat mig om att vara med under hela resan, men Daniel har också varit en del av det. Även om jag inte har varit helt motvillig till det, har jag tvekat. Dels för mitt jobb, inte på grund utav pengarna eftersom jag får en hel del i månadslön för att dejta Charlie, vilket jag förövrigt tycker är orimligt. Jag vill egentligen inte ha betalt för att umgås med Charlie, det känns så fel och som att jag utnyttjar honom för pengarna. Skulle media få reda på det skulle jag målas upp som en hemsk människa och det är det sista jag är, enligt mig själv.

Jag var bara orolig över att min chef skulle tycka att jag inte var tillräckligt engagerad i mitt jobb och att jag skulle få sparken av att ta ledigt i en hel månad. Men hon var inte svår att övertala, hon förstod och gav mig ledigt, självklart skulle jag få ledigt sa hon.

Nu är det bara två veckor kvar till turnén kickar igång och jag är mer nervös än förväntansfull. Jag vet egentligen inte varför jag är nervös, kanske för att jag eventuellt kommer att få dela säng med Charlie som förut sa att han inte alls ville det. Men under senare samtal om det har han varit okej med det och jag vet inte vad han ska tycka när vi väl måste göra det, om vi nu kommer göra det. Men eftersom alla sängar redan är upptagna måste jag dela säng med någon, och Charlie är helt klart mitt förstahandsval då.

Idag är det lördag och jag är ledig. Klockan är strax före halv nio på morgonen och jag sitter nedklämd i en liten soffa mellan Wincent och Aurora. Vi är hemma hos Wincent, som inte äger en soffa för tre att sitta i. Den borde inte ens få klassas som en soffa så liten som den är, jag skulle vilja kalla det för en fåtölj.

Vi tittar på nyhetsmorgon, där Charlie ska vara med om bara några minuter. Det var Aurora som bjöd hem sig själv, och mig, till Wincent för att äta frukost och titta på nyhetsmorgon. Jag hade suckat åt hennes förslag igår kväll, påstått att vi inte behöver sitta alla tre tillsammans för att titta på min 'pojkvän'. Men hon insisterade och sa att det måste vi visst, vi ses hos Wincent klockan 8 imorgon bitti hade hon skrivit, varken jag eller Wincent hade något att säga till om.

Så nu sitter vi här, med frukost framdukat på det fyrkantiga rumsbordet och nyhetsmorgon på tv'n.

"Har ni legat med varandra än?" Undrar Aurora och ser på mig. Jag spärrar upp mina ögon och fnyser utav förvåning. Min blick flyttas till henne, likaså gör Wincents. Han skrattar lågt och Aurora höjer på sina felfria ögonbryn. "Vadå? Ni har ju dejtat i snart två månader." Säger hon som om det vore det mest självklara i världen.

Aurora vet inte om att mitt och Charlies förhållande inte är på riktigt, jag har inte vågat berätta det för henne än. Dels för att jag inte till hundra procent litar på att hon skulle hålla det för sig själv. Hon har en stor mun och även om hon aldrig menar något illa slinker hemligheter lätt ut ur hennes mun. Men jag har heller inte mage till att berätta, jag har redan brutit mitt löfte när jag berättade för Wincent, det räcker med honom.

"Gud.. Nej det har vi inte." Säger jag. Det kommer vi aldrig att göra heller.

"Inte? Vad gör ni om kvällarna då?" Frågar hon och jag känner hur mina kinder hettar till av det märkliga samtalet. Att ligga med Charlie skulle aldrig funka, det är som om jag skulle ligga med Aurora eller Wincent. Det skulle aldrig hända.

"Tittar på film." Svarar jag med en tveksam röst. Jag och Charlie har inte spenderat många kvällar tillsammans där vi bara har varit hemma hos någon, därför har jag inget bra svar till hennes fråga.

Som räddare i nöden fångar mina öron upp namnet Charlie och i samma sekund som jag vrider blicken till tv'n stiger Charlie in i bild. "Åh titta där är han!" Utbrister jag i ett försök till att låta exalterad och pekar mot tv rutan.

"Du kan nog ha den snyggaste pojkvännen i hela världen Milo." Påpekar Aurora och lutar sig fram för att norpa åt sig den sista melonbiten vi dagen till ära skurit upp.

"Han är mycket snyggare i verkligheten." Flikar Wincent in med. Jag drar ihop mina ögonbryn och ser på honom med en bisarr blick. Han flinar bara och Aurora suckar.

"När är det min tur att få träffa honom då?" Hon petar mig på armen och känslig som jag är yttrar jag ett svagt aj åt smärtan som sprider sig i min arm.

"Du får väl stå utanför studion med alla andra fans." Wincent talar ännu en gång. Jag skrockar åt hans ord och får kort därefter ett slag på min onda arm.

"Aje!" Jag ser stött på Aurora som blänger på mig. "Det var Wincent som sa det! Inte jag!"

Hon himlar med ögonen och ser bort från mig, för att istället se på Charlie som satt sig i soffan mittemot damen jag glömt namnet på. Hon hälsar Charlie välkommen och börjar prata om hans kommande turné, det senaste albumet och till sist nämns även mitt namn. Såklart. En intervju med Charlie utan att jag blir inblandad är tydligen omöjlig att genomföra. Än så länge har jag inte sett ett enda intervju där det inte pratas om mig.

Programledaren nämner mig som Charlies pojkvän, eftersom det tydligen är vem jag är. Jag är inte Milo Mauritzon längre, jag är Charlies pojkvän. I majoriteten av alla medier står det Charlies pojkvän istället för mitt namn. Det är något jag avskyr lika mycket som uppmärksamheten detta 'förhållande' har givit mig. Jag vill vara Milo Maurtizon, en egen person och inte namnges som om jag tillhör någon.

Charlie pratar om mig som om jag vore det bästa i hans liv nu, han säger något så klyschigt som att jag var räddningen i hans nedgångna liv. Förutom att festande minskat påstår han även att han börjar må bättre. Aurora sitter gång på gång och uttalar ett utdraget aw. Jag själv försöker bli glad av hans ord, även fast jag vet att de inte kommer från Charlie. Det är inte alls likt Charlie att säga något sådant, jag är säker på att han och Daniel har pratat ihop sig om vad han ska säga.

__

Okej förlåt för ett extremt dåligt kapitel