Fake it | boyxboy

39

Milos perspektiv

Jag vrider om nycklarna i det sista låset och öppnar dörren, kliver in i huset och möts av en upplyst hall. Alla lampor verkar vara tända fortfarande, vilket nog betyder att Charlie är vaken.

"Hallå?" Ropar jag men får inget annat än tystnad tillbaka. "Charlie?" Yttrar jag i hopp om att få respons denna gång. Men det är lika tyst som innan. Jag hänger av mig jackan och ställer in skorna i skohyllan. Går in i vardagsrummet och fastnar direkt med blicken på bordet där en flaska whiskey och ett glas står. Flaskan är halvfull. Har Charlie druckit? Och han svarar inte, har han dragit? Mitt hjärta börjar bulta snabbare i bröstet på mig och jag går snabbt ut ur vardagsrummet och mot hans sovrum. Tänk så har han dragit, full och letar efter något starkare att ta. Tänk om han inte klarade av ensamheten och drog. Fan, jag visste att jag inte skulle ha åkt och jobbat. Jag skulle inte ha lyssnat på Charlies medgivande till att jobba. Jag skulle ha lyssnat på mig själv.

Jag kliver in i Charlies rum och till min lättnad befinner han sig där. Jag slappnar av, men inte helt. Han ligger mitt på golvet med ett block bredvid sig och jag ser oroligt på honom, går fram och sjunker ner på huk vid hans sida.

"Charlie?" Nästan viskar jag fram, skakar lätt på hans kropp. Han ligger i fosterställning, med händerna under sitt huvud. Han vaknar inte.

"Charlie." Yttrar jag högre och skakar om honom lite hårdare. Han vrider på huvudet så att ansikte hamnar mittemot taket och mumlar något.

"Kom hjärtat så lägger vi oss i sängen." Säger jag och han öppnar långsamt ögonen, blinkar några gånger och ser runt i rummet innan han ser på mig. Ögonen är röda och blanka, trötta.

"Milo." Mumlar han med en raspig röst och ler ett svagt leende. Jag ler tillbaka och han sätter sig upp på golvet, kniper direkt ihop ögonen och placerar sina händer på sitt huvud. "Helvete vad ont."

Jag stryker min hand över hans rygg och reser mig upp, sträcker ut mina händer och ber honom att komma. Han suckar besvärat och tar tag i mina händer, låter mig dra upp honom på fötterna. Han vinglar till lite och fnyser.

Vi går fram till sängen och Charlie kryper direkt ner under täcket, sluter ögonen och drar upp täcket till hakan.

"Jag går och borstar tänderna." Säger jag och Charlie öppnar sina ögon igen.

"Kommer du tillbaka?" Frågar han.

"Självklart." Svarar jag och ser fundersamt på honom, varför skulle jag inte komma tillbaka?

Han nickar och jag går ut ur rummet, mot badrummet och borstar snabbt mina tänder. Går på toa och tvättar av mitt ansikte innan jag återvänder till sovrummet, släcker alla lampor på vägen. Väl tillbaka till Charlie kryper jag ner under täcket med honom, hör honom mumla något men får det inte upprepat fastän jag frågar. Hans armar singlar sig runt min midja och drar mig tätt intill sin kropp.

"Jag älskar dig." Får han ur sig med en raspig röst och gömmer sitt ansikte mot min axel.

"Jag älskar dig med." Svarar jag och pussar han på huvudet.

Jag tror att Charlie somnar ganska snabbt efter det, hans andning blir tyngre och greppet han har runt min kropp blir lösare. Försiktigt vrider jag mig så att jag ligger med ryggen mot hans mage. Tar tag i min telefon jag på vägen till badrummet la bredvid lampan på nattduksbordet. Jag har fått ett sms från Aurora i gruppchatten med henne och Wincent. Hon frågar om vi ska ses någon dag snart, att det var längesen vi umgicks alla tre. Det stämmer, vi har inte träffats många gånger sedan Charlie kom in i bilden, speciellt inte nu efter Gabriels död. Det ger mig skuldkänslor, jag har aldrig varit den som glider ifrån mina vänner på grund av en partner. Jag måste börja träffa dem oftare.

Jag skickar tillbaka att det måste vi absolut göra och lägger undan telefonen igen. Flyttar neråt lite i sängen och drar täcket närmare min bröstkorg och hals. Sluter ögonen och somnar inte långt efter det.