Fake it | boyxboy

10

Jag slänger en blick på klockan som fått många hatiska blickar av mig de senaste timmarna. Siffrorna visar 03:42, fyra minuter har passerat sedan jag sist tittade.

En hopplös suck lämnar mina läppar samtidigt som jag irriterat drar av mig mitt vita täcke. Benen slänger jag över sängkanten och huttrar till när mina bara fötter möter det svala golvet. Jag tar tag i min telefon och reser mig upp ur sängen, vandrar genom mörkret fram till dörren och kliver ut i vardagsrummet. Min blick dras till fönstret, som inte ger mycket till utsikt då mörkret ligger tätt över staden.

Mina ben förflyttar mig vidare in i köket och jag tänder lampan i taket innan jag sätter igång vattenkokaren. En kopp med kamomill te förbereder jag i väntan på att vattnet ska bli färdigt. Samtidigt flyter mina tankar iväg till den person som håller mig vaken, Charlie, såklart. Enda sedan han kom in i mitt liv igen har allt vänts upp och ner. Nätterna består inte längre av lika många sömntimmar och dagarna består till mestadels av att fundera på honom. Jag försöker förstå mig på honom, varför han ena dagen är lättsam och vänlig, men andra dagen är den tjuriga och rent utsagt idiotiska personen jag avskyr. Jag funderar på vad exakt har fått honom att hamna så snett i livet, funderar på om det verkligen bara är kändisskapet eller om det ligger något mer bakom.

Mina funderingar avbryts av en dov duns utifrån och jag drar förvirrat ihop ögonbrynen. Jag vandrar fram till mitt köksfönster som har utsikt över gatan jag beträder varje dag. Jag kikar ner, ser en person stå vid porten in till min trappuppgång och skriker på dörren samtidigt som han rycker i handtaget. Min förvirring blir ännu större när jag upptäcker att det är Charlie som står där och uppför sig som en idiot. Osäkert backar jag bort från fönstret och utsätter min hjärna för en brottningsmatch, ska jag gå ner och öppna eller inte?

Att gå ner och öppna blir den som vinnande står kvar efter några sekunder och jag skyndar mig in i mitt sovrum. Jag tänder lampan och rycker åt mig ett par rutiga pyjamas byxor som ligger framme. En ljusgrå hoodie till dem drar jag på mig. Tydligen lever jag om så pass mycket att jag får fyra tröttsamma ögon fästa på mig. Nala och Zazu, som ligger på den sidan av sängen jag inte sover på, ser på mig som om jag vore världens dumhuvud för att jag är uppe och gör ljud ifrån mig denna tid på dygnet.

"Det är Charlies fel." Muttrar jag i hopp om att de skulle förstå. Men självklart gör dem inte det och fortsätter med sitt stirrande på mig.

Med kläder på kroppen skyndar jag mig ut i hallen, kliver i ett par tofflor som mina vänner alltid påpekar ser ut som pensionärs tofflor. Men de duger perfekt att ha på sig sånna här stunder när jag måste gå ner klockan fyra på natten för att öppna åt Charlie. Charlie som för övrigt verkar få något utbrott på dörren. Så fort jag kliver ut i trappuppgången hör jag ett bankande och arga uttalanden. För att slippa väcka hela byggnaden springer jag ner för trapporna, saktar ner när jag når entréplan och ser ut på Charlie som står och knappar på kodlåset men slutar tvärt när han får syn på mig. Jag öppnar snabbt porten för honom.

"Det var fan på tiden." Mumlar Charlie med en irriterad röst och tränger sig förbi mig för att komma in. "Den där jävla dörren måste ni göra något åt. Den går ju inte att öppna!" Utbrister han med en hög röst och jag hyschar honom. Åt mitt hyschande himlar han med ögonen och trycker på hissknappen.

"Vad gör du här?" Frågar jag och stänger försiktigt igen porten för att undvika fler höga ljud.

"Jag saknade min pojkvän så mycket så jag behövde träffa honom." Yttrar han ironiskt och vänder mig ryggen till då hissen stannar på vår plan. "Vilken våning bor du på?"

Bortkommen följer jag efter honom och trycker på den runda knappen med en trea på. "På riktigt vad gör du här?" Frågar jag igen och ser på Charlie som har svårt att fästa sin blick på något. Ögonen är svagt röda och jag är ganska säker att det inte är för att han är trött.