Fake it | boyxboy

15

Jag spenderade natten hos Charlie. Vi hade ätit upp pizzorna och sedan lagt oss i varsin soffa för att titta på film. Vi pratade en hel del och somnade tillslut i sofforna.

Charlie visade den sida jag gillar bäst hos honom idag, hela kvällen. Ibland kändes allt som förut. Men jag vet att det inte är som förut och jag vet inte om det någonsin kommer att bli som förut. Även om jag sagt till Charlie att jag har förlåtit honom för allt så kan jag inte glömma det. Inte heller kan jag skjuta undan smärtan som kommer varje gång jag tänker hur han betedde sig, hur dåligt han fick mig att må i flera månader.

Klockan har nu passerat tre och jag har varit hemma i en timme. Charlie körde hem mig innan han åkte vidare till sjukhuset för att hälsa på sin pappa och få besked om hur hans tillstånd är, jag hoppas att det är något positivt, att det inte alls har något med en hjärntumör att göra. Chansen att det inte är det är ganska liten, men jag kan alltid hoppas.

I brist på annat att göra sätter jag mig ner i soffan med min laptop i knäet, knappar på tangenterna utan att veta vad jag ska fördriva tiden med. Mina blick söker sig till Spotify ikonen och jag kommer på att jag skulle lyssna på Charlies musik. Jag skriver in Charlie Reed i sökrutan och klickar mig in på hans artistprofil, upptäcker en hel del singlar och tre album. Han har runt femtio miljoner lyssningar per månad, Herregud, jag kan inte fatta att det är min före detta bästa vän Charlie som har så många lyssningar i månaden.

Jag klickar mig in på hans senaste album som jag antar är det Daniel pratade om igår. Det är släppt den 1 Juni 2017, alltså snart ett år sedan. Jag startar första låten i detta album, what now heter den. (Lyssna på Andreas Wijk-What NOW??? om ni vill<3 låssas att det är Charlie som sjunger<333) Mina öron möter ett sprakande ljud som snart får sällskap av en pianomelodi. Sju sekunder in i låten börjar Charlie sjunga och redan vid den första raden känner jag hur håret reser sig på mina armar. Hans röst, som jag nu påminns om hur mycket jag har saknat, är om möjligt ännu vackrare än den var för sex år sedan. Likt hans röst är texten fin och det borde ha förvånat mig att han var så djup i sina texter med tanke på hans image idag, men jag vet att Charlie alltid la ner sina känslor i texterna han skrev. Och denna är inget undantag. Jag vet inte vad han har för tankar bakom denna text, men jag kan tänka mig att den för honom är väldigt personlig.

En låt blir till flera och tillslut har jag lyssnat igenom hela albumet, femtio väl spenderande minuter. De alla var underbara och har gett mig en helt annan bild utav Charlie, fått mig att inse att han kämpar väldigt mycket mer med sig själv än vad jag har anat. Om hans låtar nu är skrivna från hans egna känslor, vilket jag tror de är. De låtar Charlie skrev när vi var vänner är väldigt lika de här. Jag älskar varenda en av dem och hade jag inte haft någon bekantskap alls med Charlie hade jag förmodligen sökt upp honom på varenda sociala medie, tagit reda på när hans nästa konsert är och bokat biljetter till den.

En viss sorg finns inom mig, för att jag har missat hans framgång. Men mest av allt är jag stolt. Tolvåriga jag skriker inombords och är lyckligare än någonsin. En dag kommer jag stå mitt på scenen med tusentals människor i publiken. Alla är där för min skull och jag kommer höra dem skrika mitt namn. Du ska stå längst fram Milo. Hade Charlie sagt en kväll när vi satt i hans rum. Charlie hade spelat på sin gitarr och sjungit på en nyskriven låt. I nutid står han mitt på scenen med tusentals människor i publiken. Alla är där för hans skull och han kommer höra dem skrika hans namn. Men jag står inte längst fram. Jag har aldrig ens befunnit mig i publiken under en av hans konserter efter hans genombrott. Jag hoppas att det går att ändra på nu, jag hoppas att jag kommer kunna stå längst fram när han uppträder, jag hoppas att han fortfarande vill det.

Mitt lyssnande tills hans musik fortsätter även när jag väljer att ställa ifrån mig datorn för att städa, men övergår snabbt till att försöka lära mina katter att hoppa genom en ring jag bildar med mina armar. Nala gör mer framgång än Zazu, han är bara ute efter godiset jag belönar dem med. Ingen av dem fattar dock att de ska hoppa igenom min ring, men Nala har åtminstone lagt framtassarna på min undre arm, det är väl lite framsteg och får räcka för idag.