Fake it | boyxboy

22

"Du måste stå där hela tiden." Yttrar Charlie och lägger sina händer på mina taniga axlar. Jag småskrattar men nickar åt hans ord. Han syftar såklart på att jag måste stå på den plats han pekat ut under tiden han uppträder, längst bak i golden circle. Några andra i hans crew kommer även att står där, hade de inte gjort det hade jag förmodligen inte vistas framför scenen då jag inte trivs speciellt bra på utrymmen som är fullpackade av människor när jag är ensam.

"Jag lovar Charlie." Svarar jag med en låg röst och Charlie ler svagt. Han är nervös inför konserten trots att han genomfört detta hundratals gånger förut, men denna kväll är enligt honom extra speciell eftersom det är det första framträdandet efter ett långt uppehåll pågrund av uppenbara skäl.

"Bra." Säger han och slingrar sina armar runt min nacke, drar in mig mot sin kropp tar ett djupt andetag för att lugna ner sig själv. Min kind hamnar mot hans nyckelben och den bekanta doften av honom lägger sig som ett moln runtom mig. Han lägger sin kind mot mitt huvud och gungar mig lätt från sida till sida. Varsamt, och en aning tveksamt, placerar jag mina armar runt hans midja.

Vi har inte nämnt kyssen som skedde igår kväll, inte ens direkt efter. Vi hade bara avslutat kyssen och lagt oss på våra sidor av sängen igen, pratade lite kort om morgondagen innan vi båda somnade relativt snabbt. Men det känns inte som vanligt mellan oss, även om vi beter oss som om det vore det. Det ligger något i luften som jag inte kan placera på den bra eller dåliga sidan, allt känns mer spänt och jag reagerar på varenda blick och beröring har ger mig. Att kramas så som vi gör nu känns märkligt även om vi gjort det några gånger innan. Det står även folk runt om oss som tror att vi är ett par på riktigt så det är egentligen inte konstigt att vi kramas här och nu.

Jag vet inte ens varför vi kysstes igår och än mindre vet jag hur jag känner över det. Känslor för Charlie kan jag inte påstå att jag har, även om det uppenbarligen finns något jag känner för honom - annars hade jag aldrig kysst honom. Hela situationen gör mig förvirrad och många frågor snurrar som vanligt runt i mitt huvud eftersom jag alltid övertänker allt. Först och främst undrar jag förstås om Charlie känner något för mig eller om han bara saknade den intima närheten han hade mer eller mindre varje dag med olika tjejer för bara någon månad sedan.

"Charlie du måste börja värma upp." Daniel kliver in i rummet och får oss att avbryta kramen för att kunna se på honom. Han ser stressad ut och andas både högt och snabbt. "Nu." Tillägger han med en bestämd röst innan han försvinner ut ur rummet för att fortsätta vidare. Jag och Charlie ser efter honom med höjda ögonbryn.

"Jag måste väl göra som bossen säger." Mumlar Charlie och drar undan sitt hår från pannan.

"Kanske är bäst så." Svarar jag och rycker på axlarna. Vi går tillsammans bort till det rum som ligger närmare scen och musiken som spelas i arenan i väntan på Charlies entré blir allt tydligare. Han svänger in i rummet medan jag fortsätter till scenens sida för att se hur många människor som finns i arenan. Jag kikar försiktig fram och tackar de högre makterna för att det är mörkt där jag står och kan därför undvika att bli sedd. Min blick möter en fullsatt arena och jag får en smärre chock när jag ser att inte en enda plats är ledig. Golvet är fullt likaväl som läktaren är. Jag visste att det var slutsålt och borde ha förstått att arenan skulle vara så full, men jag hade aldrig tänkt på att det skulle vara så många människor. Det är nästan otänkbart för mig som har en mildare variant av socialfobi att Charlie klarar av att gå upp på scenen inför alla dessa människor. Men å andra sidan har han aldrig haft problem med att synas och höras, han har utan problem kunnat prata inför människor tillskillnad från mig.

"It's showtime!" Ropar Charlie med en löjlig röst bakom mig och jag vänder mig om, ser honom komma gåendes mot mig med ett gäng av människor bakom mig. Ett lika löjligt leende pryder hans läppar och jag skrattar lågt åt hans entusiasm inför detta uppträdande. Jag har nog aldrig sett Charlie så glad, nervös och taggad på en och samma gång som han är nu. Det smittar av sig på mig, allra mest glädjen.