Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[2] Nya Rutiner

Jag vaknar av ett pickande mot mitt fönsterglas. Jag drar av mig det fluffiga täcket och tassar på tå till fönstret i bara pyjamas. Det är Roux som placerat sig utanför på fönsterblecket och väntar spänt på att jag ska öppna fönstret. 

Jag drar upp haspen och han flyger in direkt, sätter sig på min utsträckta arm och myser med sidan av sitt huvud mot mitt medan han nöjt ruskar på sina vingar. Jag stryker honom lätt över huvudet.  Glad att han är hos mig.

Roux är svart som en korp med ögon som skiftar i gult och guld med svarta små prickar. Jag slutar aldrig förundras över de ögonen. Jag ler mot honom och stryker honom kärleksfullt över ryggen innan jag kliar honom precis under näbben som är alldeles gul och matchar hans ögon perfekt.

"Hade du en jobbig flygning hit gubben?" frågar jag på franska och ler mot min uggla som blinkar med sina ögon och skakar på sig lite lätt i protest mot att flyga så långt.
"Men det är bättre än att sitta i en bur i flera timmar i sträck, eller hur gubben?" Roux skakar ännu en gång på sin kropp för att säga ja. 

Mina fingrar stryker honom över vingarna igen för att sedan sätta ner honom på min skrivbordsstols ryggstöd. Hans klor greppar tag och ett runt hoande ekar genom mitt nya rum. 

"Allixandra! Frukost!" Mollys röst kommer nerifrån botten av de många trapporna. Jag går bort till min dörr om står på glänt,
"Kommer!" ropar jag ner till henne, strax därefter hör jag henne ropa på Ronald hela tre gånger. Jag fnittrar, alltid en sjusovare,  och byter snabbt om till kläderna jag hade på mig dagen innan.

Roux ser på mig sömnigt och stänger sina ögon precis när jag öppnar dörren för att lämna rummet och ta mig ner för alla de knarrande trapporna till köket. Det kommer nog ta ett tag innan jag vant mig vid huset, särskilt de konstiga trapporna och alla de nya ljuden. 

Jag möts av en gäspande Ronald och en lika trött Harry bara två trappor ner.
"God morgon." säger jag med ett leende mot dem båda, jag har alltid varit en morgonmänniska vilket uppenbarligen de inte alls är. 
"God morgon..." mumlar de båda två och låter mig gå först eftersom de färdas mycket långsammare än vad jag själv gör. 

"Allixandra, god morgon raring. Sätt dig ner så ska du få i dig lite frukost." säger Molly och jag nickar mot henne. Jag finner en ledig stol och slår mig ner vid det stora bordet. 

"Dricker du te?" frågar Arthur med morgonpigga ögon medan han häller kokande vatten i sin stora mugg. Det ångar härligt om den. 
"Ja Mr Weasley, men inte medan jag äter." svarar jag honom med ett genant leende.
"Snälla, kalla mig Arthur. Du är familj." svarar han glatt tillbaka och stoppar in en bit stekt ägg i sin mun, jag nickar, tar en bit bröd som jag brer med smör och lägger ett stekt ägg ovanpå.

Frukost hos Weasley familjen är full av morgonprat, glada och trötta ansikten, alla pratar med varandra med höga röster. Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig lite utanför eftersom jag inte är van vid en sådan frukost. 

Hemma, hemma var det bara jag och mamma. Hon var ofta uppslukad av någon bok medan hon åt och drack kaffe. Hon brukade prata lite då och då, men på morgonen var hon alltid redo att testa någon ny idé eller göra efterforskningarna. Hon sade ofta att morgonstund har guld i mun - med det menade hon att de bästa idéerna kommer på morgonen och de ska man ta vara på.

Därav de tysta frukostarna där hon läste och förde anteckningar. Jag hade aldrig något emot det, en tyst och lugn morgon för att starta dagen stillsamt. Raka motsattsen till frukosten jag just nu tar del av. 

Hermione, som sitter bredvid mig, talar glatt med Ginny om skolstarten i september. Hon verkar vara en sådan som studerar hårt. En smart tjej som tar studierna på allvar, kanske kan vi komma riktigt bra överens, tänker jag för mig själv.