Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[25] Terminstart

"Hermione!" ropar jag och reser mig hastigt från bänken i Stora Salen när jag får syn på det stora burriga håret och glada leendet som tillhör min vän. Hermione, som varit borta hela jullovet, står nu i dörröppningen till Stora Salen. 

"Allix!" ropar hon tillbaka och innan jag hunnit reagera kramar vi varandra glatt efter två veckor med bara lite brevväxling som sällskap från varandra.
"Jag har saknat dig så himla mycket 'Mione!"
"Jag har saknat dig med Allix! Hur var julen här?" Hermiones leende ansikte strålar mot mig medan vi krokar arm och går bort till bordet där Harry och Ronald sitter med mat i munnen och böcker som ligger på hög bredvid deras tallrikar. 

Jag berättar om jullovet, men utelämnar min julklapp från min mystiska, anonyma brevskrivare. Jag berättar inte heller om halsbandet jag fått av Dumbledore, det är bättre om jag berättar om det när vi är ensamma i sovsalen så att ingen hör... tänker jag för mig själv medan Hermione berättar om alla mugglarjulklappar hon fått av sina föräldrar. 

Tydligen har hennes bokhylla brakat ihop från vikten av alla de nya böckerna hon fick av dem. Vi fnittrar högljutt och glatt, vår glädje för böcker delar vi ofta med varandra, en glädje som ingen av mina vänner i Frankrike någonsin förstod. Även om jag är långt från Hermione när det kommer till att vara bokslukare. 

Hermione frågar om vi hittat någon mer information om den här Tom Dolder, Hemligheternas Kammare eller monstret som finns där nere. Vi får tungt berätta att vi inte funnit någon information alls, även om vi har letat. Harry hade till och med smugit sig in på den förbjudna avdelningen i biblioteket, hur han lyckades med det har jag inte fått veta.  

Hermione verkar inte förvånad, men inte glad heller. Jag mumsar tyst på en skiva rostat bröd medan hon upplyser oss alla om att vi måste leta mer, jobbar hårdare på att lösa det här. Men ajg kan inte hjälpa att jag funderar på om vi inte borde förlita oss på professorerna mer. Vi är trots allt bara otroligt unga magiker. 

"Så jag tycker vi fokuserar mer på att leta i biblioteket." konstaterar Hermione och ajg sväljer sista tuggan av bröd. 
"Hermione! alla svar finns inte i böcker." grymtar Ronald irriterat, "Dessutom har vi ett berg med läxor om du inte märkt det!" utbrister han och gestikulerar vilt till de två stora travarna med böcker bredvid honom och Harry.  

Hermione ger honom en sur blick, "Ja somliga har ju studerat under lovet!" snäser hon irriterat och Ronald himlar med ögonen medan han suckar ljudligt. Jag fnittrar och Harry ger mig ett flin. Vi båda roade över våra vänners tjaffs. 

Dagen försvinner så fort att jag knappt hinner reagera, vi sitter i vårt elevhem och pratar om de kommande studierna medan killarna spelar trollkarlsschack. Jag ser ut genom fönstret bakom Hermione, snön virvlar fortfarande vilt omkring slottets murar, väggar, tak och pelare. Den snirklar sig vackert runt de många skulpturerna som pryder vår vackra skola, min nya skola. 

Jag suckar ljudligt medan min kropp ryser till.
"Hermione, jag tänkte gå upp, ska du följa med?" frågar jag med menande blick mot killarna. Jag vill berätta allt om min julklapp från Dumbledore utan att killarna hör vad jag säger. Sedan måste jag erkänna att jag vill ha lite tjejtid, bara jag och min vän. 

"Jag följer med." Hermione lägger filten hon haft om benen på soffan, jag gör samma sak och inom ett par sekunder har filtarna vikt sig vackert av sig själva i två prydliga högar. Vi ler mot varandra och säger god natt till Harry och Ronald, går upp för trappan till vår sovsal och stänger dörren bakom oss.

Jag ser på det lilla uret som lugnt tickar på väggen, dess armar visar kvart i åtta, sovsalen ligger öde och mina steg ekar härligt mot det hårda stengolvet. Vi byter om till pyjamas innan vi sätter oss på min säng, som vi gjort så många gånger på kvällarna förra terminen.