Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[4] Sommarsolen Och Röster

"Allix! Kom igen nu!" ropar Fred, eller kanske är det George, och jag reser mig upp så att jag halvt sitter på filten som vi brett ut över det gula höga gräset i utkanten av fältet. Det är en härligt varm och solig dag. En riktig semesterdag. 

"Allix, hjälp till här! George har övertaget!" ropar han igen, alltså var det Fred som ropade. Jag reser mig skrattande upp och springer bort till dem så fort jag kan. Jag ser hur de tumlar runt i gräset och skrattande kastar jag mig emellan dem. 

Med min hjälp lyckas Fred få ner George på rygg och jag sätter mig över hans överkropp medan Fred kittlar George hejdlöst. Han skrattar så hårt att han kiknar men då ser de upp på varandra och efter tre veckor med familjen Weasley känner jag igen den blicken direkt.

"Åh nej! Nej, nej nej nej, neeej!" utbrister jag nervöst skrattande och flyger upp från Georges kropp och börjar springa genom fältet i min baddräkt med tvillingarna hack i häl bakom mig. Deras långa ben har övertaget utan tvekan, men ajg springer på så fort jag kan ändå.

"Ta henne Fred!"
"Sätt fart George!"
"Nej! Det är orättvist!" ropar jag bakåt mot killarna som jagar mig med breda flin. De är mer än redo att kittla mig till döds. 

"Ginny! Hermione! Hjälp!" utbrister jag när Fred får tag i mig och vi välter omkull i det höga gräset. Han sätter sig på mig och George kommer fram till oss, de börjar båda att hejdlöst kittla mig tills tårar från allt skrattande rinner ner för mina kinder. 

"Snälla! Jag kan inte andas! Hahahaha!" utbrister jag och de ger sig, äntligen. Vi ligger alla tre utspridda i gräset och skrattar medan jag flåsar ljudligt när Ginny och Hermione äntligen kommer. 

"Vart var ni för tre minuter sedan?" fnissar jag med handen över ögonen för att skydda mot solens starka strålar, "Jag behövde er hjälp, de här nissarna höll på att ta kål på mig!" fnissar jag fram och tvillingarna skrattar, nöjda med sig själva. 

"Du ser ut att ha klarat dig bra själv." skrockar Hermione fram och de båda lägger sig bredvid oss, Ronald och Harry kommer också fram till oss och vi ligger alla i badkläder och njuter av sommarsolens varma strålar. 

Jag har inte skrattat såhär sedan mamma... Åh mamma, jag saknar dig så. Mina tankar suger ut glädjen ur mig i ett naffs, en tår strilar ner för min kind men ingen av de andra fem ser det och jag kväver en envis snyftning. Trycker tillbaka gråten och fokuserar på att andas. 

"Är ni redo allihop?" Arthur ser ut över skaran som står framför huset iklädda tunna sommarkläder med badkläder under och alla har varsin väska med badlakan, filtar och andra strand saker.
"Då ger vi oss av." Han vänder sig om och börjar vandra över fältet mot ett stort träd. 

Vi har haft strålande sol i över två veckor och det är ohyggligt varmt ute så Molly och Arthur hade äntligen bestämt sig för att ta med oss till en sjö där vi alla kan svalka av oss och njuta fullt av sommaren med alla dess härligheter. 

Fåglarna kvittrar runt om oss, det höga gula gräset svajar och krasar i sommarvindens mjuka rörelser. Jag ser på min nya familj med en lättad känsla i maggropen, jag har haft tur som hamnade här, även om jag saknar Frankrike och alla mina vänner så trivs jag rätt bra här. 

Mina tankar värmer mitt hjärta och jag fnittrar lite när George lägger sin ena arm om mina axlar och Fred lägger sin ena arm över Georges ovanpå mina axlar. Det är lite tungt men härligt. De ser båda på mig med stora leenden och jag kan inte hjälpa det, jag ler tillbaka och ett mjukt skratt rullar över min tunga och förbi mina läppar. 

Vi kommer fram till en flyttnyckel, en gammal radio, och samlas runt den. Alla tar tag och jag förbereder mig mentalt på den tumulta resan. Arthur räknar ner och ivåg flyger vi i ett hiskeligt snurrande innan jorden tycks svälja oss.