Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[49] Återförening

"De är här!" Köksdörren öppnades bara någon sekund efter att Ginny hade ropat ut sin glädje och ljudet av klampande fötter kan höras - mina egna inkluderade. Hermione! Äntligen! Tankarna på att återse min vän får mig att skynda ut i köket från vardagsrummet där jag möts av Hermione, Arthur och Molly. Jag ödslar ingen tid utan kastar mig om min väns hals och hon kramar mig tillbaka lika entusiastiskt.

"Har saknat dig," utbrister jag när vi avbryter kramen och våra leende ansikten synar varandra.
"Åh Allix, jag med!" I nästa stund är det Ginny som kramar om Hermione och bakom dem skymtar jag Arthur som stjäl en liten puss av Molly innan han försvinner ut igen, förmodligen på väg mot sitt skjul fyllt med mugglarsaker.

Molly uppmanar oss att ha roligt men att lunchen serveras om en timme och efter det smiter vi alla upp till mitt rum. Vi sätter oss på min säng och Hermione kastar sig in i att prata om sin sommar. Hon berättar om Frankrike resan, om alla böcker hon läst, hur hon börjar förbereda sig för år tre på Hogwarts och hur mycket hon saknat oss.

Efter en stund vänder hon sin uppmärksamhet till vår sommar och vi berättar hur vi badat, spelat spel, solat och inte gjort någon direkt nytta - vilket får Hermione att sucka lite men med ett leende.

"Killarna då?"
Hennes fråga får mig och Ginny att se på varandra lite hastigt. För Ronald har inte direkt gjort något och Harry har vi bara fått två brev av - så där vet vi inte riktigt.
"Umh, Ron har väl slappat mest och Harry har vi knappt hört från. Har du?" Hermione skakar på huvudet så det buskiga håret flyger runt hennes ansikte. Jag skymtar ett lättat uttryck svepa över Ginnys ansikte för en kort stund - kanske var hon orolig att Hermione och Harry hade haft mycket kontakt medan de två inte haft någon alls. De två breven var till Ronald och mig. Inget till någon annan. Inte mer än hälsningar i alla fall.

"Vart är Ron förresten?" Hermione ser nyfiket på oss och jag ler lite snabbt.
"Han och tvillingarna är på andra sidan kullen, de skulle nog öva lite bollkänsla..." Mina kinder hettar ytterst lite och Ginny börjar skratta bredvid mig.
"Ja, det ska Merlin veta att de behöver!" Då börjar jag också skratta och Hermione ser fundersamt på oss tills jag visar min underarm. Ett blått, runt märke syns tydligt trots att min hud är mer solbrun än blek.
"Bollkänslan är inte på topp," skrattar jag fram medan Hermione med förfäran ser på min arm.

Ginny berättar mellan skratten om gårdagens händelser och Hermione skakar på huvudet och suckar med ett litet roat leende. Samtidigt hör vi Molly ropa att lunchen snart är klar, så vi tar oss ner till köket - på led ner för de knarrande, smala trapporna.

"Åh så bra! Hämta pojkarna Ginny, så ska vi äta," säger Molly glatt och Ginny suckar.
"Varför ska jag alltid hämta dem?"
"Jag följer med," säger Hermione och Ginny blir lite gladare.
"Då hjälper jag till att duka," säger jag och Molly nickar glatt medan de andra två tjejerna går ut genom köksdörren. Samtidigt går jag bort till skåpen där tallrikarna är och börjar bära dem bort till det långa matbordet i sällskap av Mollys hummande och ljudet av puttrade i kastruller.

~Senare samma kväll...~

Hermiones skratt ekar genom mitt rum, vi båda är övertrötta när klockan kryper förbi midnatt och det blir mörkt utanför mitt stängda fönster. Jag torkar ögonvrån och försöker kväva det sista av mitt egna skratt. Det gör till och med lite ont i magen då musklerna dragit ihop sig så många gånger under kvällen.

"Grattis i efterskott förresten Allix," säger Hermione med ett ansträngt leende, "nästa gång kan vi väl fira på din födelsedag istället?" Jag ser generat ner i mitt knä men nickar.
"Det kan vi göra, om vi har tid." Hermione suckar,
"Klart vi har! Men appropå tid, det känns som om den här sommaren bara försvann. Tycker du inte?"