Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[26] Ledtrådars Pris

~Dagarna går, snön faller, ligger still, smälter och blir till vatten. Fåglarnas vårsång kvittrar runt om slottets väggar och vårens första solstrålar tränger in genom skolans fönster. Det landar på elever, professorer, stenplattor och tavlor. Det sprider sin värme och budskapet om att våren äntligen är här. Quidditchplanens läktare är fyllda av elever från alla elevhem, redo för matchen mellan Gryffindor och Hufflepuff....~

Mina skor klickar härligt mot det solvarma stengolvet medan jag skuttar mot biblioteket, min famn fylld av böcker från gårdagens timmar på biblioteket med Hermione. De senaste veckorna har vi spenderat varje kväll i biblioteket, sökandes, letandes och strävandes efter ett svar på vad som kan finnas i kammaren som ligger någonstans i skolan enligt legenden.

Solens strålar hamnar på mitt ansikte med exakta mellanrum, fönster, vägg, fönster, vägg, fönster, vägg. Mitt långa hår skumpar upp och ner, dess glansiga svarta lockar vackert trasslade i varandra trots att ajg drar fingrarna genom det då och då. 

Jag undrar om Hermione står utanför eller om hon redan har gått i-, jag tvärstannar mitt i ett skutt. Korridoren ligger nästan helt öde och tyst men framför mig så kan jag se Hermione. Hon står och tittar runt hörnet mot nästa korridor.

Jag skakar på mitt huvud och går leendes fram till henne,
"Hermione, vad gör du?" Hon vänder sig inte om för att se på mig, jag lägger handen på hennes axel men rycker snabbt bort den, hon är stenhård.

"Her-hermione..?" Jag går med långsamma steg runt hörnet och ser Hermiones gapande mun och uppspärrade ögon stirra tomt ut i intet.
"HERMIONE!?" skriker jag förtvivlat ut, böckerna jag kramat mjukt mot min famn störtar mot golvet, jag springer snabbt in till det nästan tomma biblioteket bara ett fåtal meter bort.

"MADAM PINCE?! MADAM PINCE!" skriker jag för allt vad mina lungor orkar trots att ajg befinner mig i biblioteket. Jag bryr mig inte om hon syr ihop min mun öve rmitt gormande. Jag ser mig omkring men jag kan inte se henne. Paniken dundrar hårdare i mitt bröst.

Efter ett par sekunder hör jag klickandet från hennes klackar mot golvet, hon rör sina ben i en ruskig hastighet. Uppenbart upprörd då hennes kinder blossar röda och henens ögon sticker knivar i mig.
"Miss Dumont, detta är ett-"
"Madam Pince! Det är Hermione! Hon, hon, hon är- snälla ni måste komma!" Tårarna strilar förtvivlat ner för mina bleka kinder. Madam Pince ser smått oroligt på mig och följer faktiskt hastigt efter mig ut ur biblioteket.

Jag stannar vid Hermiones förstenade form med strömmande tårar, dundrande hjärta och en sjuklig känsla i min mage som gurglar och drar ihop sig.  

När Madam Pince får se Hermione sätter hon genast av till professor Dumbledore för att hämta hjälp. Jag stannar kvar hos Hermione och väntar på professorerna, gråten vandrar upp och ner i min hals och tårarna landar på det ljusa stengolvet, mörka ringar lämnas kvar en kort stund innan det torkar i vårsolens värme. 

"Hermione... Vad hände..?" Mitt hjärta känns tungt, jag känner en skuld mot Hermione. Om jag hade kommit tidigare eller om jag inte hade varit så envis med att vi skulle vara i just biblioteket så hade detta aldrig hänt... Skulden ligger tung i min bröstkorg. 

Jag tar hennes hand som är lite utsträckt vid sidana v hennes lår, ett papper..? Jag tar pappret och vecklar ut det. Mina ögon spärras upp, Hermione har hittat svaret på vad det är som händer i skolan. Jag gömmer snabbt pappret i fickan på min rock när jag hör stegen från Dumbledore, Madam Pince och någon mer. Varför vet jag inte, jag borde bara berätta för dem.  

I korridoren kommer professor Dumbledore, Madam Pince, professor McGonagall, madam Pomfrey och en man jag inte känner igen. Professor McGonagall ser mjukt på mig med ett förfärat uttryck. Jag kan inte stoppa snörvlandet eller tårarna.