Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[50] Gudföräldrars Hemligheter

Arthur och Molly är ovanligt tysta vid frukosten. Stela på något sätt, jag kan inte riktigt sätta fingret på det hela. Men något stämmer inte. Molly är för stel, Arthur är för uppslukad av sin frukost och de är tillsammans alldeles för tysta. Något är definitivt inte som det ska...

"Hallå?" Jag rycker till då Ginnys smala fingrar petar mig i axeln.
"Huh? Va?"
"Kan du skicka marmeladen?" Jag ser mig förvirrat omkring och får syn på den fina glasburken fylld av en gyllene blandning som doftar sött. Jag sträcker på mig, greppar den och skickar den vidare till Ginny som sitter bredvid mig. Uppenbarligen oviss om den konstiga stämningen mellan hennes föräldrar.
"Tack," säger hon bara och greppar glasburken. Jag ler och återgår till min egna brödbulle som har marmelad och ost på sig medan Ginny börjar bre sin brödbulle och fortsätter prata med Hermione om det kommande skolåret - som inte är många dagar bort.

Det känns nästan lite konstigt att sommaren redan passerat, att vi nu faktiskt förbereder oss för ett nytt skolår. Jag önskar att sommaren var längre men samtidigt vill jag verkligen komma igång och liksom göra något - plugga, vandra runt i nya korridorer, gå till biblioteket eller vad som helst liksom. Man kan få för mycket av det goda helt enkelt men samtidigt vill man ju inte att det goda ska ta slut. Ett riktigt fjantigt dilemma Allix...

Jag äter långsamt, medvetet långsamt. I vanliga fall är jag bland de första att äta upp (vilket inte är konstigt då Ronald Fred, George och Arthur äter bra mycket mer mat än jag själv, även Ginny men hon äter snabbt) men idag vill jag dröja mig kvar lite. Jag vill veta varför Molly och Arthur beter sig så konstigt. Men jag kan inte direkt fråga rakt ut, tror jag inte åtminstone. Oavsett bestämmer jag mig för att ta en kopp te efter frukosten för ovanlighetens skull - jag dricker ju som sagt inte te, eller något varmt, medan jag äter.

Först försvinner Hermione och Ginny, sedan försvinner tvillingarna ut genom köksdörren och till sist lufsar Ronald iväg mot sitt rum. Percy är på jobbet och nu är det bara jag själv, Molly och Arthur kvar i det plötsligt tysta köket.
"Te idag, Allix?" Det är Arthur som ställer frågan. Jag sväljer och ställer ner den slitna muggen med en nick. Han ler stramt och återgår till den nyligen upplockade tidningen.

"Ska du inte följa med Ginny och Hermione?" Molly ser lite hastigt på mig borta från diskbänken, jag skakar på huvudet men säger inget. Molly återgår till disken utan någon mer fråga. Tystnaden lägger sig över köket. Det enda som hörs är ljudet av diskande, tidningsbladsvändande och tedrickande. Det är nästan obehagligt - såhär tyst är det aldrig i köket... Vad, vad kan vara fel?

Minuterna tickar förbi och jag justerar flera gånger hur jag sitter på stolen som känns väldigt obekväm helt plötsligt. Stämningen blir mer tryckt och jag kan känns hur både Molly och Arthur manar mig att lämna köket i sina tankar. Men jag sitter kvar. Något är fel och jag vill veta vad det är.

"Spinn, spinn, rakt och fint, tråden hit och tråden dit. Spinn, spinn, upp och ner, att fånga lunch till fler och fler. Spinn, spinn, fram och bak, här ska fångas föda med härlig flugsmak!" Jag sneglar mig omkring, men kan inte se spindeln som jag hör sjung-rimma med glatt humör. Det är ändå skönt med lite ljud, även om det kommer från en varelse med pipig och knappt hörbar röst. Även om det bara är jag som kan höra den.

Jag ställer ner den tomma koppen på bordet och sneglar mot Arthur. Han är fullt upptagen med tidningen. Jag sneglar bort mot Molly och hon tycks fullt upptagen med att metodiskt placera den rena disken i skåp och lådor. Detta är ju löjligt.
"Vad är det som är fel?" frågar jag rakt ut och fäster blicken på Arthur - den svaga av de två föräldrarna. Det har blivit uppenbart.