Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[12] Polyjuice Elixir

"Här är det." säger Hermione med upprymd men låg röst. Jag, Harry och Ronald lutar oss mot henne för att se vad hon pekar på. Biblioteket är tyst och endast ett fåtal elever har dröjt sig kvar för att studera. 

"Polyjuice Elixiret kan ge en person möjligheten att förvandla sig till en annan person under en viss tid." säger hon och ser upp på oss, "Förstår ni inte? Om vi gör detta och ni förvandlar er till de som står närmst Malfoy kan vi fråga honom vad som helst. Då kanske vi får veta vem det är som är Slytherins arvtagare, eller i alla fall vem som öppnat kammaren." fortsätter Hermione och vi ser alla förbluffat på henne. 

"Men, den tar ju en månad att göra..." Alla tre tittar på mig som om jag sagt något jag inte borde veta utan att ha tittat i boken. "Vad? Jag har faktiskt studerat mycket trolldryckslära i Frankrike..." mumlar jag generat som svar på deras blickar. 

"Men det är den enda chansen vi har..." säger Hermione uppgivet,
"Men, om Malfoy är Slytherins arvtagare," Hermione och jag ger Harry en uppgiven blick, "så hinner han ju attackera hälften av alla mugglarfödda på den tiden."

Harrys ord är sanna, oavsett om det är Draco som är arvtagaren eller inte.
"Jag vet, jag vet, men Hermione har rätt, det är den enda chansen vi har och desto tidigare vi börjar desto fortare får vi klart det." Jag ser på Harry och han nickar kort mot mig. 
"Vad behöver vi..?"

Vi lånar boken och går till vårt elevhem, jag lägger mitt huvud tungt på kudden och suckar djupt efter en stund. Alla runt om mig sover redan, driver runt i drömmarnas rike där allt är möjligt. 

Herregud, vad är det som händer egentligen, allt detta känns så overkligt. Tänk om något går fel eller tänk om Malfoy kommer på att det inte är hans vänner som pratar med honom... Vad är det egentligen med Malfoy? Varför skulle han göra något sådant, han verkar vara en riktig tölp, ett praktarsle som Ron kallade honom, men det är något med honom... Mina tankar snurrar i hög hastighet ända tills jag somnar.

Dagarna passerar framför mig, fyllda av böcker, mina vänner, lektioner, påhälsningar hos Hagrid, läxor, prov och de enstaka Quidditch matcherna. Då och då tar jag promenader ensam nere vid sjön, där allt är så tyst och lugnt att det känns som jag kan få tänka klart och vara ifred en stund. Men de senaste gångerna har jag känt mig iakttagen, som om någon stirrat på mig. 

"Kan någon berätta för mig, varför gör vi den här trolldrycken, mitt på dagen, i dagsljus, på flickornas toalett? Tror ni inte att någon kommer komma på oss?" frågar Ronald där han står lutandes mot ett av de gröna toalettbåsen inne på flickornas toalett. 

Hermione fnittrar, "Nej, oroa dig inte. Ingen kommer in här." Ronald stirrar på henne med sitt ena ögonbryn höjt. Jag måste erkänna att jag är på Ronalds sida i detta, det känns som idioti. 

"Ron, oroa dig inte. Ingen kommer in här för Missnöjda Myrtle."
"Vem?" frågar jag och stirrar upp på Hermione från boken vi för tre veckor sedan lånade från biblioteket.
"Missnöjda Myrtle." Upprepar Hermione och hon ser inte längre på mig, hon stirrar ovanför mitt huvud. 

"Vem är Missnöjda Myrtle?" frågar Harry och ser helt förbluffad ut. Det är i alla fall inte bara jag som inte har en aning om vem hon pratar om...
"Jag är Missnöjda Myrtle!" Halvt skriker en arg flickröst, jag, Harry och Ronald vänder oss båda hastigt om och stirrar på ett spöke som svävar en meter ovanför golvet. 

"Men jag förväntar mig inte att ni ska veta det! Trots allt, vem bryr sig om Missnöjda, gråtandes, ensamma, MYRTLE! UHWAAAAAH!" skriker spöket, flyger genom rummet och dyker ner i en toalett så vattnet sprutar vilt upp mot taket.