Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[21] Modiga Gryff

Morgonens frost krasar under mina kängor. Min tjocka kappa håller den hårda vinden ute och min andedräkt är alldeles vit. 

Vintern kom med stormsteg för några veckor sedan. Kramade ut den sista värmen och lade sig likt ett skyddande täcke över allt. Landskapet förvandlades och det kändes som om vi alla blev lite gladare av den ljusa snön. 

Jag drar in ett andetag och känner hur det kittlar mig i halsen. Ovanför mitt huvud hänger tjocka moln och jag tror minsann att det kommer snöa mer i eftermiddag. Bakgården är skottad men nattens frost har get de ojämna stenplattorna ett vitt skimmer. Jag snabbar på mina steg. 

"Hagrid!" ropar jag när jag är lite mer än halvvägs ner för backen. Den stora mannen vänder sig om där han står utanför sitt hem. 
"Allix! Där är du!" Jag ler åt hans glada ansikte och halvspringer den sista biten. 

Jag halkar på en dold sten och faller pladask till marken där jag landar på rygg. Jag hör Hagrids oroade röst och hans tunga steg komma mot mig. Men jag bara skrattar och sätter mig upp. 
"Så det kan gå." fnissar jag och ruskar på huvudet så att snön faller ur det. 

Hagrid erbjuder mig sin näve och jag tar den, han drar upp mig från marken och mina fötter dinglar ett par centimeter ovanför marken innan han släpper ner mig. 
"Förlåt, du var lättare än jag trodde." skrockar han och kliar sig i bakhuvudet lite genant. 

"Varsågod," Hagrid räcker mig en gigantisk mugg, "jag har gjort det själv." 
"Tack," svarar jag och sniffar på mitt te. Det har en annorlunda doft men det är en härlig sådan. Jag tar en klunk och ler mot honom, "Super gott." säger jag och sörplar lite till. 

Vi sitter tysta en liten stund, sörplar te och lyssnar på den vinande vinden och sprakande brasan. 
"Så," Hagrid ställer ifrån sig sin mugg, "vad ville du prata om?" Han ser nyfiket på mig och jag försöker svälja förbi klumpen i min hals medan jag härmar hans rörelse och ställer ner min egna mugg. 

Jag fipplar och fumlar med mina fingrar i mitt knä medan jag försöker arbeta upp mitt mod. Gryffindor, borde jag inte ha mer mod än såhär? Tanken smyger sig fram och jag försöker trycka bort den. Det är just detta jag vill prata med Hagrid om.

"Seså, va inte blyg." uppmuntrar Hagrid och jag ser upp på honom med ett osäkert leende.
"Vilket elevhem var du i Hagrid?" frågar jag och ser honom i ögonen, "jag vet att du gick på Hogwarts ett tag, att du blev tvungen att lämna din utbildning för någon anledning, men det är allt jag vet." 

Hagrid lutar sig tillbaka i sin fåtölj, något stelt. 
"Vem berättade det?" Jag lägger huvudet på sned åt hans fråga. 
"Jag såg ditt namn i ett tidningsurklipp i biblioteket..." Hagrid suckar djupt. 

"Den där artikeln..." muttrar han frustrerat och jag ser ner på mina händer. 
"Det stod bara att Dumbledore var den som hade fått in dig på skolan, att man nu tvivlade på hans omdöme då du blev relegerad ditt tredje år, förbjuden att använda magi då du är halvjätte..." Mina ord är mumlade och Hagrid suckar. 

"Dumbledore är en fantastisk trollkarl, han har get mig mycket och jag är i tacksamhetsskuld för evigt." Jag ser upp på Hagrid, men säger inget. Jag väntar på att han ska svara på min fråga. 

"Jag var i Hufflepuff." Hagrid ler när han talar, "ett fint elevhem, jag var välkomnad bland dem och  jag kände mig hemma där." 
"Men hur visste du att det var rätt elevhem, för dig?" 
"För hatten satte mig där." 

Hagrids svar får mig att sucka uppgivet. Hatten satte mig i Gryffindor men jag känner mig inte alls som en Gryff... 
"Allix?" Jag rycker till när Hagrid säger mitt namn. Hans röst har skiftat i tonläge. 
"Huh?"