Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[10] Djävulskap

De kala korridorväggarna omvandlar alla elevers fotsteg till ekon och deras tjattrande röster studsar runt genom de avlånga hallarna. Höstens sol skiner in genom de öppna valven och stängda fönstren. Mina skor klickar mot det stenbelagda golvet. 

Hermiones fnitter skuttar mellan väggarna, golvet och taket, Harrys hesa skratt följer i dess vaka medan jag är tyst. Jag har inte lyssnat på dem, mina tankar är fästa vid nästa lektion, som enligt vår rektor ska ledas av Gyllenroy Lockman. Jag är nog den enda tjejen som inte vill ha honom som professor.

Hermione knuffar mig i sidan,
"Vad händer inne i din hjärna just nu Allix?"
"Umh... Jag funderade på, alltså, jag är nog den enda tjejen som inte ser fram emot att ha Professor Lockman som undervisare..." Hermione stirrar surmulet på mig och Harry ger mig ett strålande leende. 

"Alltså, det är något med honom som viskar orm till mig, jag får rysningar av hans leende, det känns så falskt. Som om det inte alls är hans leende. Jag kan inte sätta fingret på det riktigt." Jag ger henne en ursäktande blick över mitt flummiga svar på hennes fråga.

"Jo det gjorde du precis Allix, jag håller med dig." säger Harry som hört vad jag sagt, Hermione sätter näsan i vädret när vi gnäller på mannen hon längtat efter att möta igen efter resan till Diagongränden. 

Min blick möter Harrys och vi rycker båda bekymmerslöst på axlarna. Jag är lite förvånad att Hermione, som är så smart, inte ser vad jag ser. Kanske är det mig det är fel på?  

"Tystnad, tystnad tack!" Klassen lugnar sig och ser på mannen längst fram i klassrummet, "Jag är er nya professor i försvar mot svartkonster, ni har säkert hört talas om mig." Professor Lockman ger klassen ett leende som skickar kårar längs min rygg, det är ett brett leende men det ser ansträngt ut. 

Flickorna i klassen smälter för honom, till och med Hermione, medan han pladdrar på.
"Jag är Gyllenroy Lockman, jag kommer visa för er vad för sorts varelser ni kan möta och hur ni ska skydda er mot dem." Han smäller med sin trollstav mot en bur under ett rött skynke och buren börjar röra sig, klassen drar efter andan. 

"Men ni ska veta, att inget ont kommer hända er så länge som jag är här." En del killar puffar lite och jag himlar med ögonen, säkert, känner mig sååå trygg. Fårskålle... 

Mina tankar om den blonda mannen är inte trevliga och jag försöker kontrollera dem. Men det visar sig svårare än jag trodde det skulle vara.
"Nu, jag måste be er att inte skrika, det kan provocera dem!" ropar Professor Lockman och drar bort skynket.

"Pixignomer?" skrattar en pojke när skynket lämnar buren och avslöjar de små varelserna.
"Nyfångade Pixignomer Mr Finnigan." Många i klassen skrattar, men de svarta ögonen som stirrar på oss från buren skriker fuffens och otyg. Jag tycker inte om det.

"Nu, låt oss se, hur ni hanterar dem!" Professor Lockman öppnar buren och de blå pixignomerna med sina svarta ögon och djävulska leenden flyger ut i rummet. Elever börjar skrika och slå vilt med sina armar. Böcker faller till golvet och ett totalt kaos bryter ut.

Pixignomerna får fatt i Neville Longbottom och han hissas upp mot taket. En Pixignom rider på en Slytherintjejs huvud, en annan kastar böcker och flera flyger runt som galningar och jagar oss alla i klassrummet. 

Många omkring mig försöker slå de små djävulska varelserna med händer och böcker men sedan börjar de andra fly ut ur salen. Professor Lockman tar fram sin trollstav men innan han yttrat en besvärjelse blir den stulen utav en pixignom. FÅRSKALLE!

Han ser på Hermione, Harry och mig,
"Jag låter er ta hand om resten, ni kan väl bara umh stoppa in dem i buren." säger han med ett falsk, ansträngt leende och lämnar klassrummet, han flyr in på sitt kontor efter att ha bråkat med en av gnomerna om ett av sina många självporträtt.