Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1

[3] Sommaren Utvecklas

Jag börjar känna mig hemma hos familjen Weasley, det har redan gått en vecka sen jag anlände till det lilla huset som jag nu finner väldigt mysigt och jag har fått ordning på mitt rum. Mammas gamla lapptäcke pryder min säng, teckningar jag gjort täcker en stor del av de annars vita väggarna och skrivbordet är fullt av brevpapper, bläckbehållare, pennor och andra småprylar.

Resten av mina saker som skickades från Frankrike till England har anlänt under veckan. Jag har satt upp Roux lilla hus, hans sittpinne och hans leksaker ligger prydligt i en gammal skokartong. Mina gamla antika byrå står mitt emot mina garderob och min mammas gamla fåtölj står bredvid ett av de två fönstren som finns i mitt rum. 

Jag vandrar mot det lilla skjulet där Arthur är och knackar försiktigt på dörren.
"Kom in! Det är öppet." ropar han från andra sidan dörren och jag öppnar. Överallt i det lilla skjulet finns det massor utav krimskrams och mugglarsaker som inte verkar vara hela. 

"Allix, vad kan jag göra för dig?" frågar han när han ser mig stå i dörröppningen.
"Jo, jag undrade om... Om ni har någon bokhylla, eller brädor så jag kan fixa ihop en bokhylla?" Min blick vandrar runt genom skjulet, fascinerad av alla saker som belamrar varje yta och vägg. Det är en stor samling och ajg är lite fundersam över vad han ska ha allt till. 

Arthur kommer fram till mig med ett leende.
"Vi har en gammal bokhylla där borta," han pekar mot bortre väggen, "som du gärna kan ta om du vill det, den behöver bara någon extra spik så blir den så gott som ny." säger han glatt och torkar sina oljiga fingrar på en gammal trasa. 

"Tack Arthur, jag behöver ha något att ställa mina böcker på. De är en stor del av mig och att ha dem i lådor känns inte så bra." viskar jag lite generat med hettande kinder och vandrar genom skjulet mot platsen Arthur pekat på. Jag är inte riktigt bekväm ännu med att be om saker eller hjälp. Men det blir bättre hela tiden. 

"Så Allix, hur trivs du här nu då?" frågar Arthur medan han bär ut bokhyllan ur skjulet med hjälp av Wingardium Leviosa. 
"Jo tack, jag trivs bra, jag börja känna mig ganska hemma här nu och det är ett så himla mysigt rum som jag fått av er." svarar jag med ett leende, han nickar tillbaka. Nöjd med mitt svar. 

Efter två timmar är min bokhylla stabil och fylld till bredden och höjden med största delen av mina böcker. De tjugotalet böcker som blev kvar staplade jag fint på mitt skrivbord. Det känns bättre inom mig nu när jag kan se alla de vackra ryggarna prydligt på rad. 

"Vad tycker du Roux? Nu känns det bättre va?" säger jag på franska till min uggla som öppnar sitt ena öga sömnigt och sedan stänger det igen för att fortsätta sin tupplur efter att ha burrat upp fjädrarna lite. Jag pustar ut från ansträngningen och lägger mig på sängen, nöjd med mig själv och vad jag åstadkommit under dagen. 

Nedanför alla trapporna hör jag Molly kalla alla till bords för middag och doften som träffar mig när ajg öppnar dörren får min mun att vattnas. De andra verkar lika hungriga som jag för det kommer en kaskad av ljud från trampande fötter från nästan alla våningar i huset. Jag stänger dörren bakom mig och går ner för att göra de alla sällskap. 

~Nästa dag~

"God morgon Weasleys!" utropar Arthur när han kommer in genom köksdörren och möts av hela sin familj plus mig, Harry och Hermione (som jag tror räknas som familj med) sittandes runt det avlånga köksbordet denna soliga fredagsmorgonen. 

"God morgon pappa!" ropar Wealsey barnen som en enda enhet,
"God morgon Arthur." säger vi andra tre.
"God morgon käraste, hur gick det inatt?" frågar Molly med ett leende medan hon serverar sin man med en kopp ångande te.
"Otroligt var det, vi fick veta så mycket om mugglarsaker och mugglares hem..." svarade han och jag slutade lyssna när Arthur började tala om hur rena deras hem var för att istället återgå till mitt och Ginnys samtal.