Prolog

359 12 3
                                    

Rummet fylls av ett vitt sken

Oops! This image does not follow our content guidelines. To continue publishing, please remove it or upload a different image.

Rummet fylls av ett vitt sken. Jag har precis klivit in i vardagsrummet. Jag ser henne falla ihop och dundra ner i golvet med en dov duns. Allt går så långsamt. Så olidligt långsamt. 

Jag kan inte röra mig. Mina ben vill inte röra sig. Mina fötter är fastfrusna i trägolvet. Hon ligger i en blek hög med det svarta håret utfläcktat runt huvudet. 

Mina ben darrar. Mina händer skakar. Jag får inte ner luften i mina lungor. Mitt hjärta dundrar och jag börjar gråta innan jag ens förstått vad som hänt. 

"MAMMA!" I nästa stund ligger jag på knä vid hennes sida. Hennes isblå ögon stirrar rakt upp i taket utan att se något. Hennes mun lätt öppen men ingen luft passerar läpparna. 

"MAMMA!" Mina händer greppar hennes axlar. Jag skakar henne. Rycker i henne. Skriker efter henne. Men hon finns inte där längre. 

Jag håller hennes kropp till mig. Vaggar fram och tillbaka. Skriker och gråter. Försöker få liv i hennes lealösa kropp. 

Men det går inte. 

Jag minns inte vad som hände efter det. Dagarna fram till begravningen försvann som i en tjock svart dimma. Jag minns inte när brevet från Weasley familjen kom. Jag minns inte att jag svarade på det. Jag minns inte vilka som kom på begravningen eller ens vilka blommor jag lade på mammas kista. 

Jag vet inte hur jag lyckades packa mina väskor och jag vet inte vad som egenltigen hände med huset mer än att en annan familj ska bo där nu. En annan flicka ska lyssna på högläsning framför brasan. En annan flicka ska höra fotsteg som färdas upp för trappan. En annan flicka ska diska tallrikar i den vita diskhon och ennen annan flicka ska skratta med sin mamma. 

En annan flicka, inte jag... Tanken svider och jag får tvinga mig själv att inte gråta. Inte snyfta och inte böla. 

Förvaltaren som står bredvid mig räcker över nycklarna till kvinnan med blont hår. Inte svart som min mammas eller mitt egna, nej nästan silvrigt blont hår. Det känns också fel. 

Förvaltaren hjälper mig med koffertarna. En postfirma hämtar mina möbler och kartongerna med saker och böcker. Allt som jag kunde ta med till mitt nya hem, i England. Inte Frankrike som är mitt hemland, utan England - med en ny familj. Med mina gudföräldrar. 

Dörren till taxin stängs och motorn hoppar igång. Ljudet får mig att må illa, för jag vet att detta är hejdå. Långsamt förs jag bort från det tomma skalet som en gång var mitt hem. Bort från allt jag känner till. Ensam ut i världen för att leva med nya människor, börja på en ny skola, starta ett nytt liv och aldrig få se min mamma någonsin igen.  

-------------------------
Hej på dig! ✷   ·  ˚ * . ✧
Välkommen till första delen av Allix Serien "Hemligheternas Näste"! Jag hoppas du vill hänga med på resan!

Desto längre in i berättelsen vi kommer desto mer händer och ändras från Rowlings berättelse. Helt nya perspektiv kommer fram, händelser du aldrig tidigare hört talas om, varelser som tidigare varit dolda stiger fram, historia förändras och Allixandra är mitt i centrum för det hela med trion och så många fler karaktärer som kanske, kanske, visar sig vara personer du möjligtvis inte trodde att de var...

Så följ med på resan!
Vem vet, kanske blir det ett alldeles fantastiskt galet magiskt äventyr?
(∩*✧ω✧)⊃━☆゚.*・。゚✵.  
                                 ✷   ·  ˚ * . ✧ 
                                 * ⋆   . ·  ⋆    
                                     ˚ ˚  ✦  
                                              ⋆ ✧  ·  
                                         ✵   · ✵

XOXO
P.A

Hemligheternas Näste [HP FF] Allix Serien Del 1Where stories live. Discover now