Vinterstorm

(15) Ett udda sällskap

NEPTUN

Värdshusvärden var en av de fetaste män han någonsin sett; halsen var obefintlig med fyra hakor som dallrade mot bröstet, magen hängde över byxlinningen, ögonen såg små och intryckta ut i det runda ansiktet.

"Kan jag hjälpa er?" sa den feta mannen uttråkat från sin sida bardisken, utan att bemöda sig med att ge det udda sällskapet en ingående blick.

"Jag är 'Garan och det här är mina vänner..."

"Ser jag ut som om jag skulle bry mig? Köp något eller försvinn."

Igor tog över. "Vi skulle bara vilja ha ett rum. Har du något ledigt?"

Värden fiskade upp en nyckel från en låda och lade upp den på disken. "Ni ska vara ute igen till gryningen. Vad ni gör där uppe är inte min ensak. Men om ni stör de andra gästerna med hrrm... alltför högljudda otuktsljud och tjut eller stön förväntar jag mig att ni betalar extra för obehaget."

"Du behöver inte oroa dig. Ni kommer inte ens märka att vi är här." Igor snappade kvickt åt sig nyckeln och slängde samtidigt upp några kopparmynt på disken som byte.

Värden grymtade något godkännande. "Fem vuxna män. Jag lägger mig inte i vad ni gör innanför er stänga dörr. Men bara så länge ni inte stör andra kunder! Jag vill inte att någon kommer ner och klagar på hrrm... störd nattsömn."

"Vi ska inte..."

Värden viftade iväg dem. "Och om det är så att ni ska hämta hit kvinnosällskap senare förväntar jag mig även ordentligt med dricks för de extra huvuden ni blir. Mer folk, mer betalt."

Houd väste fräckt åt honom. "Håll utkik efter mitt fula ansikte i natt. Jag tror minsann att jag vill hämta upp dig som sällskap i stället. Du skulle säkert uppskatta en natt i säng tillsammans med mig. Det kanske duger som betalning för att blidka ditt perversa lynne."

Den fete blängde äcklat på Houds missbildade ansikte. "Försvinn upp med er! Lägg nyckeln här när ni är klara."

Houd småskrattade hela vägen upp till rummet.

Förutom den kut-ryggade Houd och han själv; klädd som snickarlärlingen 'Garan, bestod deras lilla sällskap av den storväxta Vemod, ärrade Igor samt Reidun med sitt röda yviga skägg. "

Vi måste verkligen te oss som ett märkligt sällskap. En hantverkare, en missbildad bondpojke, en gammal avdankad legosoldat, en kunglig vakt och en illaluktande smed. Må gudarna döma oss rättvist och ge oss styrka nog att störta Gotev."

De var fem män på ett uppdrag; att påbörja en revolution.

Han följde efter sina vänner in i det lilla kyffe till rum som de hyrt. Tre sängar trängdes med ett litet bord, några stolar och ett tvättställ. Fönstret, som vätte ut mot en smal bakgata, gav inte mycket till utsikt då huset på motsatta sidan bara stod någon meter bort.

"Är du beredd på hur det kommer att kännas att förråda din far?" frågade Igor medan han slog sig ner vid bordet.

"Hur kan jag någonsin förbereda mig på den känslan? Dessutom är han inte längre min far."

Igor log ett ursäktande leende. "Förlåt, gamla vanor dör sakta."

"Det är svårt, inte ens jag vet riktigt vem jag är än. I slottet är jag Mangaran, här är jag 'Garan, men egentligen är jag Neptun. Det har tagit tid att smälta alltihop."

Vemod spände av sig sina yxor och ställde dem mot tvättstället. "Det är lika bra att du redan nu börjar tänka på dig själv som Neptun."

"För mig är Neptun bara ett namn. Jag är fortfarande samma person som tidigare."