Vinterstorm

(23) Priset för frihet

NEPTUN

Neptun stod med armen över huvudet, lutad mot dörrposten till storstugan på den bondgård som de förskansat som bas för verksamheten. Han var klädd som 'Garan, fast med vissa förbättringar. Över den enkla tunikan bar han numera en brynja, och vid hans sida hängde numera alltid ett svärd. Och hans rätta namn var nu känt av alla.

Han tittade ut över gårdsplanen. Höstlöven hade börjat falla från de omkringliggande träden. Luften var kylig, men ännu inte kall. Solen värmde fortfarande från sin plats på himlen, även om dess gång gick närmare och närmare den bergfyllda horisonten för varje dag som passerade. I en hage betade ett tiotal hästar nöjt tillsammans med några välmående kor.

Uppe på en höskrinda stod Houd och talade inför ett antal nyanlända revolutionärer. På avstånd såg det ut som om det var ytterligare ett gäng med skogshuggare och bönder som kommit till dem.

"Våra soldater är knappt ens värda att kallas soldater, men de är hindulier. Och de kommer att slåss för rätten till sina liv. Må gudarna vara oss och dem nådiga."

De var en armé utrustad med högafflar och spadar, spett och vässade träpålar. Men de hade kampvilja så att det räckte för tio män från Berosc vaktstyrka. Neptun var inte så naiv att han trodde att det skulle bli så enkelt. Många skulle mista livet innan de hade störtat Gotev från tronen.

Det förlopp som han själv, Houd och Vemod startat den kvällen för några månader sedan hade nu spritt sig och de hade sedan länge valt att flytta ut verksamheten från Anoth. Det hade blivit alltför farligt för dem att vistas mitt inne i händelsernas centrum. I Anoth ökade kampviljan hos folket mer för varje dag som gick. Folkmassan hetsade nu upp varandra. I takt med att vakterna började se varje upprörd hindulier som en potentiell fiende blev det allt svårare för de invånare som inte var inblandade i deras revolt.

Numera behövde inte någon av dem själva hålla tal på allmänna platser för att revoltlustan skulle näras med nytt bränsle. Spontana demonstrationer dök hela tiden upp på stadens torg. Folket var irriterat och uppjagat. Våldet på gatorna ökade allt eftersom befolkningen öppet visade sitt missnöje över sin rådande livssituation, den som Gotev skapat åt dem. Människor skrek ut sitt hat och kastade sten mot patrullerande vakter. Berosc fick sända in stora delar av sin armé för att övervaka invånarna. Tyvärr drabbades även oskyldiga när butiker och serveringar sattes i brand och vandaliserades.

"Det är det pris vår frihet måste kosta oss", intalade Neptun hela tiden sig själv. Och han visste att det var sant. De skulle alla behöva lida innan de blev fria från Gotev. "Vi måste ta oss igenom detta..."

Men det gjorde så ont att se sin älskade stad blöda och skrika ut sin smärta.

När det väl gällde skulle det vara det hinduliska folket som behövde stå bakom Houds kröning och regim.

Houd hade fått en mer framträdande roll sedan kvällen på Tomma Stopet. I Hindulien hade ryktet om Gotevs förkastade son spridit sig som en löpeld och folket suktade nu efter att lära känna sin nya prins. De ville veta att han var en man stod för det han sade, att han menade allvar med sina reformer. Och att han klarade av att styra ett kungarike.

Det ställdes stora krav på Houd; både från deras lilla kärntrupp, men främst från de anslutande hindulier som ville få någon att tro på igen.

"Jag kan bara föreställa mig hur Gotev känner sig nu. Han kunde nog aldrig drömma om att hans missbildade son skulle komma tillbaka och vinna folkets hjärtan. Allra minst trodde han nog att denna son skulle ha kraft nog att störta honom från tronen, och det med hjälp av sitt folk."