Vinterstorm

(21) Prinsens återkomst

NEPTUN

Neptun såg sig omkring i den fyllda lokalen. Det var fler folk som hade dykt upp än vad han hade förväntat sig. Tomma Stopet var fyllt till bristningsgränsen och ljudnivån var hög. Den rundlagda värdshusvärden levererade lyckligt ut öl på öl till de törstiga besökarna.

"Må gudarna vara med oss i natt", bad Neptun för sig själv.

Han var iklädd sin vanliga roll som 'Garan och deltog i minglet. Han drack sakta ur ett stop och lät ölen svalka honom i den klibbiga värmen i lokalen.

Sedan Rubine och Vemod försiktigt startat ett lågmält rykte i staden om att Gotev inte var Hinduliens sanna regent, och att folket hade möjlighet att störta honom och breda väg för någonting bättre, hade saker och ting börjat röra på sig. Ryktet hade växt och spritt sig snabbt även utanför Anoths murar. Bönder och lantbrukare hade sökt sig in till staden för att få mer information. När snacket väl hade dragit igång ordentligt hade de fyra initiativtagarna i samråd kommit fram till att det nog var smart att sammankalla till ett möte.

Ett revolutionsmöte.

Snart hade det mumlats och viskats i varje avskild gränd, vid värdshusen, vid fiskebåtarna i hamnen, vid spelborden. Ryktet var av en sådan karaktär att ingen som besatt vetskap om det tycktes vilja vara den som skulle råka försäga sig till fel person. Som det så sällan annars är med ord som springer lösa på detta sätt höll sig deras budskap kvar under ytan. Ingen talade öppet om det, men alla kände till det.

"Välkomna hit mina vänner", förkunnade Vemod inför den samlade folkskaran.

Sorlet i lokalen tystande när allas ansikten vändes mot den resliga legosoldaten. Vemod klev upp på ett trappsteg så att alla skulle kunna se honom.

Neptun betraktade sin vän ifrån sin plats i publiken. Vemod hade fått tillbaka sin respektingivande styrka och beslutsamheten lyste i den stora mannens ögon. Hans två stora yxor stack upp från den sedvanliga platsen bakom nacken.

"Det värmer mig att så många har vågat sig hit idag", fortsatte Vemod. "Vi står nu inför en möjlighet att förändra våra liv till det bättre. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer att krävas mycket envishet och uppoffringar utan dess like. Men vi behöver detta." Han höjde sin näve i luften och utbrast. "Hindulien behöver detta!"

Några i publiken mumlade instämmande med varandra.

"Vi är alla här för att vi vill se ett friare och öppnare Hindulien, ett Hindulien där lagar och regler uppehålls på ett rättvist sätt. Där ingen far ska behöva oroa sig för att finna sin familj våldförd av egna landsmän, där den mark som ägs och brukas av torpägare som faktiskt får behålla sin skörd och där den rättmätige ledaren sitter på tronen. Ett Hindulien utan Gotev."

Han gjorde en gest ut mot sina åhörare. "Var och en av er här inne vet varför ni har tagit mod till er och kommit idag. Ni har alla en egen anledning till ert hat och er misstro mot Gotevs regim. Var och en av er har lika stor rätt att få sätta ner foten och säga 'Nej, nu räcker det, jag har fått nog av att bli misshandlad, rånad, missbetrodd och förminskad! Jag vill ha något bättre!'"

Vemod drog in ett djupt andetag och lät publiken ta in vad han sagt.

"Jag står framför er här idag för att jag har ett erbjudande till er. Ni har ett val. Ni behöver inte acceptera Gotevs agerande längre. Jag ska berätta en historia för er. En historia om vem jag är. Och vad jag har gjort."

Medan Vemod berättade sin livshistoria betraktade Neptun de som tagit sig till Tomma Stopet för att stilla sin nyfikenhet kring ryktet de hört. Det var en brokig skara människor. En del säkerligen väldigt fattiga, men där fanns också snickare, smeder, folk från hamnen, bönder.