Vinterstorm

(19) Mörkrets hemvist

NEPTUN

Tillsammans med Houd och Rubine hade han letat länge efter någon mer ledtråd kring den hemliga gång som de hört ryktas skulle leda ner i fängelsehålorna under slottet. Men de hade inte hittat något. Alla de träffade på var säkra på att det bara var en gammal sägen; en historia som tappat varje uns möjlig sanning för länge sedan. Det hade känts hopplöst.

Så när Saga hade anlänt till Anoth hade det varit som en gåva från gudarna. Det var bara det att gudarna i detta fall hette Embla af Silversol.

"Själva öppningen finns inne på borggården", sa Saga och pekade på kartan av slottet som de brett ut på golvet i kammaren.

De satt allesammans i en cirkel med den stora kartan mellan sig. Houd, Rubine, Saga och Igor. Och han själv; Neptun. Ett namn och en identitet som han allt mer började acceptera tillhörde honom. De hade fått tag i ett avskilt rum på Tomma Stopet.

"Samma värdshus dit Vemod tog mig den där natten då vi skulle träffa Houd."

Det kändes bra på något sätt, som om detta var precis rätt plats för att planera Vemods fritagande på. Och deras första räd mot Gotev.

"Vi kan inte bara marschera in där och förvänta oss att ingen ställer några frågor. Det bästa är om vi kan komma både in och ut obemärkta", fortsatte Saga.

"Det bästa?" Houd fnös retsamt. "Det är nog vårt enda alternativ om vi vill hålla oss vid liv."

Hon blängde mot honom. "Oroa dig inte lille man. Jag är extremt duktig på det jag gör."

Neptun synade platsen på kartan där Saga pekat. "Det är riktigt långt att ta sig från min kammare ända dit ut. Mängder av vakter att passera." Han skakade besviket på huvudet. "Annars hade vi kunnat ta oss genom portarna den vägen."

"Det finns en del behov av efterforskningar innan jag kan fixa detta", sa Saga med ett slugt leende. "Men om jag sätter igång direkt kan jag nog hitta det jag letar efter."

"Jag ser fram emot lite vettigt äventyr", sa Igor och klappade med handen på sitt svärdsfäste.

"Jag vill bara förtydliga att jag bara känner till var ingången finns. Jag har aldrig använt den själv eller ens sett den. Så rusa nu inte iväg i tron att alla era problem redan är lösta."

De andra tittade på varandra och nickade samstämmigt vid insikten av vad de stod i beredskap att göra.

"Det är den chans vi har att rädda far", sa Rubine med eftertryck.

Redan följande natt stod de redo. Saga hade jobbat stenhårt för att hitta de sista pusselbitarna hon behövde för att hitta ett sätt för dem att ta sig in i slottet. Gardeskollegor stationerade i Anoth hade visat hur de kunde sig förbi portvakterna. Planen för att frita Vemod hade tillslut sakta men säkert formats till något som de faktiskt kände sig hoppfulla över.

"Blotta tanken på att spioner från Inayran hjälper mig att smyga mig in i mitt eget slott får nog sekler av gamla hinduliska kungar att vända sig i sina gravar." Tanken roade honom.

Neptun väntade spänt medan han betraktade hur Saga noggrant sökte av muren i jakt på en dold gömma hon visste skulle finnas där någonstans. Hon letade sig fram i dunklet längst slottsmuren några meter ifrån den fönsterlösa husvägg där de andra gömde sig.

"Visste du att hon har levt i spiongardet hela sitt liv?" sa Igor stilla. "Hon har inget efternamn och har aldrig känt en mor eller far. Hon bodde på ett barnhem i Romero när gardet hämtade henne och påbörjade utbildningen."