MANGARAN
Mangaran öppnade ögonen med ett ryck. Ett plötsligt ljud hade fått hans nerver på helspänn. Han låg blixtstilla i sängen, lyssnande och med blicken riktad rakt ut i mörkret som omgav honom i kammaren. Han hade just gått och lagt sig för att sova. Alla ljusen var släckta och hans kropp hade just börjat domna bort till sömnens ljuva paradis.
”Jag kanske inbillade mig att jag hörde något. Drömde jag?”
(Bonk, bonk, bonk!)
Tre dova knackningar hördes klart och tydligt genom nattens stillhet.
”Nej, nu hörde jag det igen!” Hans hjärta började slå allt snabbare och mörkret kändes plötsligt fullt av gömda faror. Han satte sig upp i sängen och såg sig blint omkring. ”Var ifrån kom det?”
(Bonk, bonk, bonk!)
Denna gång var knackningarna starkare. Mangaran reste sig sakta upp och gick mot sitt stora linneskåp, det som han numera visste dolde en hemlighet bakom alla lakan och örngott. ”Det är någon där! Det måste vara därifrån det kommer.” Han drog för säkerhets skull fram sin dolk och höll upp den i en skyddande gest framför sig medan han närmade sig skåpet.
”Hallå? Vem där?” viskade han frågande mot de stängda vitmålade dörrarna.
”Mangaran?” Den djupa mansrösten som svarade honom lät ansträngd.
En kraftig duns hördes där inifrån och rösten grymtade irriterat till.
”Vemod? Är det du?”
Mangaran öppnade skåpet och möttes av en dråplig syn. Den stora legosoldaten satt inträngd i skåpets inre del, med ett hav av tyg omkring sig.
”Kan du få hit lite ljus? Jag ser ju ingenting här inne! Och vem gjorde den här luckan så jädrans liten!?”
Mangaran kunde knappt hålla sig för skratt. Den stora starka Vemod med sina yxor och auktoritära drag blev tillrättavisad av en hög med lakan. Det kändes bra på något sätt. Mangaran gick mot eldstaden för att tända upp i kammaren.
Vemod krånglade sig ut ur skåpet och rättade till sina kläder. ”Du behöver inte anstränga dig med att tända en brasa. Vi har en annan plats att bege oss till.”
Mangaran drog sig till minnes Vemods ord vid deras förra möte. ”Vem är det som vill träffa mig?”
”Det är snarare jag som vill att ni två ska träffas. Eller vill och vill. Tiden är helt enkelt inne för er att göra det nu.” Vemod såg Mangarans frågande min och tillade. ”Du kommer få se. Innan dagen gryr lovar jag att du kommer att förstå varför jag inte talar om allt här och nu.
”Ska vi bege oss långt?”
”Du får se”, upprepade Vemod tålmodigt. ”Ta på dig dina stadskläder och följ med mig som ‘Garan.”
ESTÁS LEYENDO
Vinterstorm
Fantasía"Fråga mig vem jag en gång var och du kanske får ett annat svar." När Embla och Mangaran träffas för första gången känner de en dragkraft till varandra som de inte riktigt kan förklara. Deras oväntade möte blir därför början på en stark och hemlig v...
